Ett unket ledarskap
Efterspelet från Roma-spelarnas strippklubbsbesök lämnar en del i övrigt att önska.
Innan ni kastar er över tangentbordet för att en laziale kommenterar rivalens förehavanden får ni allt först konstatera att jag är den förste att kritisera Lazio-spelares snedsteg. Lazio har och har haft spelare som också gjort sig skyldiga till diverse saker. Frågan är större än dessa båda klubbar och sätter fingret på en unken syn inom fotbollen.
I veckan spelade som sagt Roma en tuff bortamatch mot CSKA Moskva i Champions League. Resultatet blev 1-1 sedan hemmalaget kvitterat på tilläggstid. Spelarna behövde uppenbarligen trösta sig och efter matchen kom det fram att ett par spelare och ledare tillbringade tid på en strippklubb i Moskva.
Assisterande lagkapten Daniele De Rossi ska ha bett de ryska fotograferna att radera bilderna och inte publicera storyn då de kunde skada hans familj. Marco Borriello ”förklarade” i en tweet: ”Vi hade bara en kväll där vi umgicks tillsammans, hela laget. Som tur är behöver jag inte strippklubbar för att göra något annat.”
Romas sportchef Walter Sabatini om händelsen: ”Jag hade inte min kostym på mig, men hade jag haft det så hade gärna följt med … Grabbarna som gick dit hade klubbens tillåtelse. Vi har ett väldigt liberalt ledarskap som vet hur vi ska hantera gruppen. Laget behövde bryta mönstret och därför gjorde man denna utflykt i goda vänners lag. Från klubbens håll är vi glada att grabbarna vill hitta på trevliga saker även utanför fotbollen.”
Nej, Walter, det är inget liberalt ledarskap – snarare ett väldigt unket sådant som nog dessvärre finns på fler platser än Rom. Det är väldigt nedslående att en ledande figur för en italiensk storklubb anser det vara ett bra ledarskap att ge sina spelare tillåtelse att besöka en strippklubb och att spelarna finner det som en lämplig plats att umgås på. Vad var fel i att ta en öl på en vanlig pub eller restaurang? Var de tvungna att ta sig till en av Moskvas mer ljusskygga och tragiska platser för detta ändamål? Är sällskapet så totalt okritiskt att ingen ställer en enda följdfråga när valet av samlingsplats kommer upp? Är det viktiga att betona att man inte ”behöver” en strippklubb som försvar? Är det inte viktigare att slå fast att vårt samhälle inte behöver strippklubbar?
Efterspelet ställer frågor om vad man i fotbollsklubbarna anser vara fel som begås av spelarna. En sen, blöt utekväll kan rendera i böter och avstängning. Att protestera mot en tränares order och att ta ut extra semesterdagar likaså. Då bryter man mot någon slags regel eller gräns. Ett strippklubbsbesök är dock tydligen något accepterat och behjärtansvärt.
Troligen kan detta kopplas till att om förseelsen kan höra ihop spelarens gångna eller fortsatta prestation och värde för klubben är det allvarligare. Att som offentlig person visa sig på en plats där unga kvinnor utnyttjas och förminskas är inte direkt moralisk toppklass. Snarare ses det som ett socialt accepterat sätt för fotbollsmiljonärer att umgås på. Oavsett vad som händer omkring dem. Det viktiga är att ”grabbarna får bonda lite”.
En parallell kan göras till den fullständiga storm som drabbade Inters Mauro Icardi efter att han stulit sin tidigare vän Maxi Lopez flickvän och sedan duellerat med honom på diverse sociala medier. Icardi var ett as som borde ha stryk, tyckte många. Anledningen till det är nog tyvärr att många av dem som hade åsikter kunde relatera till offret och att det var en annan man, en känd sådan. Annat är det med okända flickor/kvinnor från troligen olika delar av före detta Sovjetunionen som varje dag tvingas förhandla med sig själva och sitt eget värde för att överleva.
Det är en fotbollsvärld som säger sig vilja ta ansvar och att den vill sparka ut allt från rasism och homofobi. Vi borde kunna ställa högre krav på den institution som fotbollen tar betalt för att vara. Annars är den den rika bastuklubb den tydligen säger sig vara.
