Fiorentina 0-2 Juventus: Hantverk av bättre och sämre kvalitet
35 minuter tråkig fotboll på en trivsam bar i Rom.
För första gången i mitt liv spenderar jag mer än ett dygn i den ”eviga staden” Rom. (Har visserligen varit här två gånger tidigare, men då snarare passerat än bott här.) Jag är inte den som planerar mina resor särskilt noga, så planen omfattar på förhand att besöka Colosseum, äta en pizza och se Fiorentina-Juventus, vilket inte är särskilt minutiöst för en tre dagar lång vistelse. De två första punkterna löser sig snabbt, men matchen slutade i en halvmesyr måste jag erkänna. Planen var att kombinera fotbollstittande med middag, men de möjligheterna erbjöds inte i ”mina” kvarter. Det fick bli lammkotletter (utmärkta, med mycket vitlök och rosmarin) i första halvlek och fotboll i andra halvlek.
När jag kommer till baren som visar matchen gör Fiorentina avspark. ”Precis i tid” hinner jag tänka, innan jag ser att den andra halvleken är 12 minuter gammal och att Juventus precis tagit ledningen. Efter några minuter får jag se målet i repris, och någon vacker syn är det inte. Jag är ingen expert, men kan tillräckligt mycket om fotboll för att känna igen ett målvaktshantverk i toppklass, och det är rakt inte vad jag får se. Muren ser illa placerad ut, och målvakten släpper därtill bollen förbi sig i sitt eget hörn - det är en direkt vanära för målvaktsämbetet.
Den delen av matchen som jag får se håller bedövande låg kvalitet. Juventus har sina tre poäng och spelar lågt utan några större visioner. Fiorentina försöker anfalla, men det går ohyggligt långsamt, och Juventusförsvaret ställs inte på särskilt många svårare prov. Den situation som ser mest akut ut avvärjer Buffon osnyggt men effektivt med foten, vilket får mannen på på stolen intill min att upprymt gasta ”GRANDE BUFFON!!!”.
Några minuter före slutet avgörs matchen. Passningsvirituosen Chiellini slår en perfekt genomskärare till Higuain, som fångar upp bollen och tittar upp. Att bollen ska placeras I det bortre hörnet av målet är uppenbart bestämt på förhand, avslutet kommer omedelbart efter första bollberöringen och letar sig in tätt intill den högra stolpen. Det finns inget finurligt över agerandet - det vi får se är ett helt automatiserat hantverk från en spelare som vet hur jobbet ska göras. I all sin enkelhet är det ganska imponerande.
Juventus vinner med 2-0. Jag kan inte säga något om den första halvleken, och den andra är för trist för att det ska kännas lönt att kommentera den. Men inget av de två målen tillkommer av en slump. Bernardeschi tillåts göra mål på grund av ett bristfälligt utfört målvaktsarbete, och Higuain gör mål som en följd av ett förnämlig avslutsteknik. Fotboll är en oändligt komplex sport, men ibland är den också så enkel att laget med de skickligare spelarna vinner. Varken mer eller mindre.
Jag tömmer min flaska Peroni, hälsar arrivederci till min nyvunna juventino-bekant och vandrar till mitt hotell. Kvällen gick väl intehelt enligt planerna, men har man upplevt en solig dag i Rom och avslutat med lammkotlett och en trepoängare mot Viola finns det inget att tjura över.
