Inför: Inter-Fiorentina
Ett formstarkt Viola beger sig till modestaden no1 och ’Meazza med över 4000 supportrar i ryggen, för att vända en väldigt dyster trend…
Senast Fiorentina och Inter möttes på San Siro var det Pazzini med sitt konstnummer och Cordobas självmål i slutet som lyckades jämna ut siffrorna (3-2). Matchen i sig talade ett helt annat språk och det kunde ha slutat lika illa som mot Milanos främsta "tvilling", den rödsvarta (rysningar).
Saker ser, som tur är, annorlunda ut nu och Viola har äntligen fått luft under vingarna; med Toni som frälsare, framtida kandidat till årets spelare i Serie A 05-06 och skytteligakung månne?! (Liknelserna med en viss Batigol har dragit igång redan sedan en vecka tillbaks). Fiore som dirigent och avgörare, Brocchi felfri och alltid jämförbar med en pitbull som fått blodvittring på planen, och Frey, Vakten i den sista utposten som redan visat vad han går för i samtliga matcher med avgörande räddningar av yppersta världsklass!
Borta (observera betoningen och vikten av ordet) mot Lecce senast var en nyckelmatch, laget visade att det går att vinna långt hemifrån det trygga fortet ’Franchi och visade återigen prov på karaktär och kunde vända ett 1-0 underläge för att sedan vinna med klara 3-1. Vad mer är, är att samtliga dessa fyra ovannämnda herrar, var inblandade i segern liksom i de tidigare matcherna och en viss Bojinov som var på hugget mot sina gamla lagkamrater presenterade sig som den hetaste kandidaten för att få spela bredvid Toni mot Inter. Paqual hade otur och var ovän med bollen vid strafftillfället, men visade att hans inlägg håller Serie A klass. Jörgensen och Pancaro får se upp på vänsterkanten, då denna lovande talang kommer nog att spela sig in som ordinarie i någon av positionerna längre in på säsongen.
Mot Inter blir det dock tuffare, mycket tuffare, allt annat är löjligt att ens spekulera om, för lögner och falska förhoppningar är onda, och vi måste se att denna match är liksom fjolårets, en ”allt-att-vinna-match” (då, uppenbarligen av andra själ). Se den som en kraftmätning, ett test där vi kan se hur vi klarar oss mot eliten så här inledningsvis, för blir det en baksmälla ska vi lätt kunna skaka av oss den och gå vidare. Hittills har vi visat att vi klarar oss galant mot våra främsta konkurrenter; lag som spelar om en åtråvärd plats i någon av de europeiska kupperna. Inter är av ett annat slag, de spelar i en annan ”liga”, som på senare år bantats ner från sju till två-tre systrar. En titt på deras trupp mot Chievo sist, då även de använde sig av en ”turnover” för att svalka fötterna på deras viktigaste spelare inför söndagsmatchen, säger allt!
Vad Fiorentina kan vinna på är än en gång entusiasmen, formen och… det första målet. Just det! Den här gången är det inte tillfälle att hamna i underläge och hoppas på att Fiore får ett skott på 2:a vågen och kvitterar. Inter kommer att spela tillknäppt och chanserna vi haft mot de andra lagen kommer halveras, vi får se till att för första gången i år göra samma sak. Mot svagare lag går det att riskera på detta sätt då spetskompetensen är bättre än deras, mot Internazionale skulle det vara mer som att spela ”rysk roulett”. Mancio och Prandelli är väl mer medvetna om vad motståndet går för än någon annan och inser nog att något sådant inte passar någon utav dem.
En trevande och något försiktigt matchstart de första 10 minuterna, där man försöker vinna mark på mittfältet, ta över kontrollen i spelet och på så sätt hamna i överläge, är nog därför troligast. Denna typ av spel skulle dock passa spelare som Martins perfekt då han oväntat kan blixtra till, på vår sida ser väl Bojinov ut som den vassaste anfallaren ämnad till kontringar och att hans formkurva är stigande bådar gott. Toni är alltid Toni och han tar upp kampen, antagligen mot sin främste konkurrent i skytteligan: Adriano, som efter sitt hattrick i säsongspremiären haft känningar i hälen och är inte garanterat med i startelvan. Cruz som ersätter i sådana fall är också att räkna med. Fiore ska man aldrig räkna bort och han kommer nog att lyfta sig ett par snäpp i en match som denna. Även vår danska joker Jörgensen som har trots småskador, en stigande form, kan hitta runt på vänsterkanten och driva på sedvanligt sett in mot mitten. Även på dessa positioner står Inter starka med Figo och Stankovic. På innermittfältet har Inter ett övertag i både spel och bollskicklighet i och med den argentinska duon Veron-Cambiasso. Här kan Brocchi bli väldigt nyttig då han mot Udine tog hand om tre (!) centrala mittfältare på egen hand och lät Donadel och Fiore sköta uppspelen. Vår tredje bästa spelare hittills! Försvarsmässigt krävs högsta koncentration och samspelthet om detta ska gå vägen, och efter fyra godkända, varken mer eller mindre, insatser som lagdel krävs nu ett lyft. Gamberini ryktas ersätta den inledningsvis svage kaptenen Dainelli.
På söndag blir det som sagt ett stort krafttest, vi möter enligt många Juventus konkurrent no1 till scudetton, och på vilket sätt skulle man tydligare klargöra att man själv vill vara med och leka, än genom att slå självaste Internazionale på dess hemmaplan?! Förhoppningarna (och möjligheterna) finns, trots att dom vägs upp av förståndet som ännu inte riktigt flygigt iväg i denna rivstart på säsongen!
"No a Sky e No al Divano!! Festeggiamo Tutti Insieme a Milano!! "
(ehrm… VCS:s VO, Jakob, får väl representera oss från Skandinavien som inte riktigt kan fullfölja denna uppmaning fullt ut! ;)
