Jag älskar det nya stabila Fiorentina
En jobbig säsongsinledning avslutades med en underbar lila kväll på Artemio Franchi. En vecka och månad som präglats av ifrågasättanden, har nu övergått i glädje och positivitet då vi på flera olika sätt fått ett smakprov på hur den lila framtiden kan se ut.
I kronologisk ordning vill jag börja i Empoli på Stadio Carlo Castellani sista söndagen i september. Cirka 4000 fans hade följt med Fiorentina de 30 kilometrarna mellan Empoli och Florens på vespor för att stötta laget i det toskanska derbyt och känslan runt hela klubben var positiv. På plats var även Rocco Commisso som varit tillbaka i Florens några veckor för att stötta det nya laget och tränaren under den inledande delen av säsongen. Matchen i sig levde dock inte upp till förväntningarna och präglades av två lag som inte ville förlora och var extremt kompakta i sina försvarsspel. Det ska också nämnas att Empoli imponerat under säsongsinledning, framförallt defensivt. Jag tycker Fiorentina gör en godkänd match, man är stabila och kompakta i sin defensiv och försöker samtidigt framåt, tyvärr utan att lyckas göra mål. Vi ska komma ihåg att oavgjort borta mot Empoli inte är ett dåligt resultat, på en arena där Fiorentina inte har vunnit sedan 2016. Men efter matchen var det som att hela stämningen dog...
Under veckan efter matchen fick vi läsa många åsikter framförallt från den florentisnka pressen, som var negativa till Fiorentinas sportsliga framtid och framförallt tränare Palladino. Jag blev förvånad eftersom jag ser ett lag som tar steg i rätt riktning, där defensiven var ett stort problem i början av säsången men som nu har åtgärdats genom ett formationsbyte. Dessutom tycker jag mig se ett lag som håller på att spela ihop sig och lära känna varandra. Ändå läste jag hela veckan negativa rubriker om att Fiorentina inte har något spel, att Palladino sitter löst och att klubben går i fel sportslig riktning. Något jag inte förstår och åsikter som jag tycker bygger på populism snarare än vad som faktiskt är logiskt och vad som händer på planen. För ser man på det nyktert är detta ett helt nytt lag, jag skulle säga den mest ändrade truppen i hela Serie A, med en ny tränare som trots allt inte är den mest erfarna. Ändå tycker folk det är rätt att bedöma ett spel efter 6 omgångar och 1 månad där hela laget faktiskt har tränat tillsammans. Jag kommer aldrig förstå det...
Och nej, jag säger inte heller att Palladino kommer vinna Champions League men jag uppmanar till tålamod och att faktiskt se hur det ser ut på planen. Vi har trots allt haft Italiano i 3 år som vägrade ändra något trots att vi alla kunde se vad som behövde förändras, nu har vi en tränare som är ödmjuk nog att gå ifrån sina idéer, för lagets bästa. Jag är dessutom övertygad om att Fiorentina hade förlorat matchen mot Empoli om det hade varit förra säsongen.
Trots en tuff vecka med mycket negativitet och kritik gick Fiorentina ut på Artemio Franchis gröna gräs med en tom Curva Fiesole, på grund av ombyggnationen, och briljerade mot Milan. Det visar på ett lag med kraktär, som är enade bakom sin tränare. För det fanns så många gånger som laget kunde vikt ner sig under denna galna match. Men David De Gea storspelade i mål, Kean jobbade så hårt som han alltid gjort och agerar trots sina missar som en ledare, Dodo flyter fram på högerkanten och Gudmundsson visar vilket briljant fotbollsspelare han är med ett klassavslut för att avgöra matchen.
Hur bra de många individuella insatserna än var så vill jag också nämna Palladino som en av nycklarna till detta mästerverk. För hans lag visade upp en imponerande kompakthet och sampel i försvaret, något som vi Fiorentini inte är vana att se. Det var ett genidrag att spela med tremannamittfältet Bove, Adli och Cataldi som alla tre är duktiga på att täcka ytor men också är smarta med bollen och som formerade ett fyrmannamittfält med Colpani i försvarsställning. Fiorentina stängde totalt av Milan i första halvlek och förutom de väldigt billiga straffarna skapade Milan faktiskt inte mycket alls. Detta samtidigt som Fiorentina hade en tydlig offensiv idé som byggde på att, när man hade läge, snabbt få fram bollen till de offensiva spelarna och ibland spela ett långsammare spel med bollen. Ett tempoväxlande som vi sällan såg Fiorentina göra tidigare och som är ett underskattat taktsikt drag runt om i fotbollsvärlden.
Jag tror att många fans och experter är vana vid att Fiorentina spelar en riskfylld och offensiv fotboll och förlorar den här typen av matcher genom en så kallad "ärofylld seger". Jag hoppas i och med denna seger att Palladino har visat att Fiorentina kommer vara ett mer taktiskt skickligt lag som inte är rädda för att ligga lågt men som samtidigt kan spela offensivt och skapa lägen vid behov. Ett spel som är mer i min smak än det ärofyllda förlorandet. Men det är fortfarande en lång väg kvar och många pusselbitar kvar som ska på plats, men jag hoppas att fler börjar se det positiva som denna nya grupp faktiskt kan åstadkomma.
För förutom segern mot Milan har Fiorentina också mycket annat bra på gång. I söndags vann nämligen Primavera-laget borta mot Juventus och gick upp i serieledning. Med offensiva stjärnor på gång i Tommaso Rubino och Maat Daniel Caprini, båda födda 2006, har Fiorentina två ruskiga talanger på gång. Två spelare som verkligen kan göra actryck i Serie A så småningom. Och nyheter om att Commisso ska gå in och hjälpa kommunen med pengarna som behövs för att färdigställa renoveringen och ombyggnationen av Artemio Franchi mot att Fiorentina ska ta del av mer intäkter från arenan om detta blir av. Som jag skrev, mycket postivt att ta med sig in i landslagsuppehållet som ger oss en liten inblick i hur Fiorentinas framtid kan se ut...
Och en sista sak, jag älskar detta nya Fiorentina.
