En blöt krönika från Florens
Kullarna med byn Fiesole liknade Anderna i ett hemskt oväder när molnen svepte förbi och allt var fruktansvärt dramatiskt. Sångerna från kurvorna hade dämpats av skyfallet men derbystämningen var lika elektrisk som de blixtar som lyste upp himlen.
Måndag morgon och det första du gör när du vaknar är att kontrollera skadorna från gårdagen. Är skorna torra? Fungerar mobiltelefonen? Att gå på toaletten och borsta tänderna kräver förberedelser då du först måste rensa badrummet från alla blöta kläder och en tre meter lång banderoll där det står ”Tifosi Viola Scandinavia”.
Efter en stund vet du att trots Herrens lilla effekt över ”Il derby del Granducato” skonat din telefon, men inte dina skor. Och när du går ut genom porten och ut på gatan är marken torr, det verkar som gårdagen aldrig hänt. Men dina blöta skor påminner dig och kommer göra så ända till kvällen. Och du kunde inte ha varit lyckligare över att vara Fiorentina-supporter. Några futtiga kilometer från Livorno, där de gigantiska kranarna denna morgon som vilken annan morgon sträcker sig ut från hamnen mot havet som fortfarande inte lugnat ner sig.
För att ta det från början vaknade jag en aning omtumlad runt lunchtid på söndagen, efter en examensfest i Florens på lördagen. Det är på sin plats att även här gratulera den firade; Lapo Mecacci, som bidrar med sina krönikor skrivna på engelska här på sidan.
Hursomhelst hade jag fått sova över hos honom och nu när söndagen äntligen var här fanns bara tid att äta lunch, dricka en kopp kaffe för att sedan ta bilen mot Artemio Franchi.
Regnmolnen hade då redan börjat torna upp sig på himlen och Lapo erbjöd mig en ”regnjacka” som en knapp timme senare skulle visa sig vara inget annat än en enkel vindjacka. Inga paraplyer.
Lucarelli visade vägen
Runt arenan var det avspärrat och vi fick ta en omväg för att nå den ena långsidan, där vi hade biljetter på den nedre sektionen, kallad ”parterre”. Regnet kunde inte ha kommit punktligare och började ösa ner precis när domare Ayroldi satte pipan till munnen några minuter efter 15, utan någon mjukstart och direkt hotfullt ösande. Folk tog skydd under trapporna och de runt hela arenan hukade sig folk under paraplyer och regnjackor. Några byggde även små ”tält” runt sina huvuden av kartong och tidningar. Föga hjälpte det; alla de dryga 33000 som fanns på plats denna eftermiddag för att följa derbyt Fiorentina-Livorno var efter 90 minuter mer eller mindre dyngsura. Inledningsvis följde jag och min florentinske kamrat matchen från under en trappa, i hopp om att det bara skulle vara en skur. Men med knappa kvarten spelad hände något på planen och folk omkring oss började skrika, vi bestämde oss för att strunta i vattnet och gav oss helt oskyddade ner mot läktaren för att se vad som stod på.
Cristiano Lucarelli vandrade i den mest makliga takt över hela planen i riktning mot Curva Fiesole, han hade visats rött kort (något som diskuterades väldeliga på TV efter matchen, där samtliga var eniga att domarens beslut var skandalöst; ett ord Livorno-kaptenen själv påstods ha sagt för att förtjäna det hårdaste möjliga straffet). Kullarna med byn Fiesole liknade Anderna i ett hemskt oväder när molnen svepte förbi och allt var fruktansvärt dramatiskt. Sångerna från kurvorna hade dämpats av skyfallet men derbystämningen var lika elektrisk som de blixtrar som en stund senare skulle lysa upp himlen över arenan med häftiga åskknallar som följd.
Hade regnet kommit tidigare...
Fiorentina trummade på mot Livornos mål och snart satte Toni bollen i mål efter en målvaktsretur, dock i offside. Den gigantiske anfallaren, tillika skytteligaledaren, skulle dock revanschera sig med knappa halvtimmen spelad och bara minuterna efter bröt Jörgensen in från sin vänsterkant och dundrade in sitt första mål på säsongen. Med 2-0 gick vi till halvtid och medan Lapo tog skydd under läktaren gick jag för att kontrollera vår banderoll som tyngd av regnet rasat ner.
Regnet ville aldrig ta slut och hade allt börjat en halvtimme tidigare hade matchen med största sannolikhet inte kunnat spelas klart. Franchis gräsmatta tillhör Italiens allra finaste och vi visste att skulle någon plan hålla för dessa omständigheter var det just denna, dock blev det mer och mer parodi över spelet när planen dränktes alltmer och bollen stannade i vattenpölarna som hade bildats på planen. Dock fann Jörgensen Pazzini med en läcker passning och Giampaolo sköt 3-0 med ett fantastiskt skott strax under krysset efter en kvart. Schack matt, trodde alla.
Faktum är att folk började tröttna på det fruktansvärda vädret och med matchen till synes avgjort hördes några rop om att ”låt det ta slut”. Spelet blev allt sämre och målchanserna lämnade åt slumpen, Bojinov var nära att sätta sista spiken i kistan då han fri med målvakten sköt ett skott ur en vattenpöl. Men ännu en eftermiddag räddade Frey sitt Fiorentina med ett par matchavgörande räddningar och senare på kvällen sade Giovanni Galli till en lokal tv-station att ”en målvakt som han är värd lika många poäng för ett lag som en anfallare som gör 20-25 mål på en säsong”. Så sant, så sant men faktum kvarstår att Fiorentina – trots att man gjort flest mål hittills i serien – ännu inte låtit sin franske fantommålvakt hålla nollan någon gång.
"Tänk om det blivit förlust"
Jag sade till Lapo när klockan visade på en kvart kvar att Pazzinis mål kan visa sig var guld värt om Livornor skulle lyckas reducera. Precis detta hände och vid 3-1 kändes det fortfarande lika lugnt som tidigare, men bara ett par minuter senare forcerade bortalaget in ytterligare ett (med tio man, starkt!) och vi tittade alla på varandra medan regnet sköljde över våra ansikten och utbrast ett ”nooooo”. Men Fiorentina lyckades de sista döende minuterna hålla bollen på Livornos planhalva och gästerna lyckades aldrig skapa någon chans till kvittering.
Tio kilo tyngre, med klafsande skor lämnade vi ”Franchi” omedelbart efter slutsignalen för att gå mot bilen och vi var överens om att detta hade varit ett alldeles speciellt derby, där en poängförlust hade känts extremt svårsmält med tanke på allt.
Lapo, som gått på Fiorentinas matcher sedan han var grabb, kunde inte minnas att det någonsin regnat så mycket under en match. Han kunde inte heller minnas senast Fiorentina vann ett derby mot kusinerna från kusten.
Jag kunde bara hålla med. Om att detta var en eftermiddag utöver det vanliga, en match man alltid kommer att minnas. Det lyckliga beviset idag är att se Fiorentina på andra plats i tabellen.
Härnäst väntar Lazio på Stadio Olimpico i Rom, efter uppehållet.
Räkna med att Viola Club Scandinavia finns representerade även där.
Della Valle coprici lo stadio!
(kör från Curva Fiesole under matchen, halvt på skämt för att klubbledningen ska förbättra komforten på arenan)
