Drömmen fortsätter
Forumskribenten Cyrus delar med sig av sina tankar inför Fiorentinas svåraste period detta år.
Milan, Inter, Juve och Roma, samma fyra lag som var menade att lägga beslag på Champions League-platserna när ACF Fiorentina debuterade i Serie A var favoriter inför den nuvarande säsongen. Vi lila skulle i vår tur kämpa mot Udinese, Sampdoria och Palermo om de två kvarvarande Europaplatserna ligan bjuder på. Nu visade det sig, inte helt oförväntat, att Europaspel sliter på våra tre konkurrenter vilket har gett oss några välbehövliga poäng i avstånd till dem, nästan så att vi lila börjar drömma om kvalmatcher till den där Champions League. Tre av de fyra topplagen möter vi fyra gånger de kommande tre veckorna och då får vi veta om vi får fortsätta drömma eller om en väckarklocka ringer och förstör vår dröm och tar oss tillbaka till verkligheten. En verklighet som i och för sig inte är illa. Nej, Udinese, Sampdoria och Palermos vardag är inget att vara besviken över för oss lila, vi som tvingades att glömma allt vad 1926 stod för, vi är vana vid tuffa vardagar. Nu tror jag personligen att drömmen fortsätter över den tuffa avslutningen på året tills tomten kommer med julklapparna, gärna till Firenze.
Säsongen började som den började och först i fjärde omgången när vi med en fantastisk andra halvlek vände onsdagskvällsmatchen i Lecce började man förstå att årets ledning är bra, riktigt bra. Medan vi vid de två tidigare vinsterna hade haft marginaler på vår sida hade vår bortamatch i Messina varit en typisk bortamatch för Fiorentina men i Lecce var det ingen som kände sig borta. Stjärnor som Di Loreto från Perugia, Pasqual från Arezzo, Brocchi från en bänk började glänsa för att så småningom bänka meriterade spelare som Pancaro, Pazzini och Bojinov. Det lämnar inte utrymme för gnäll på Prandelli och Corvinos arbete under försäsongen.
Efter den starten hade vi sex enklare matcher och med 15 poäng gjorde vi en godkänd insats även där. Enda poängförlusten kom på Olimpico på grund av något som jag uppfattade som ett grovt misstag av tränaren när han i andra halvlek bänkade två av våra tre anfallsstjärnor för att spela med fem mittfältare, varav en spelade i serie B och två var bänknötare för några månader sedan. Nu några veckor senare när Prandelli fått sina pojkar att lära sig att utöva det säkrare spelet, just det han försökte med på Olimpico, finns det återigen inget utrymme för gnäll. I de två matcher Prandelli ställt upp med fem mittfältare, varav ingen var bra förra säsongen bör tilläggas, och bänkat landslagsmännen Bojinov och Pazzini, har vi hållit nollan, något vi inte har gjort i någon annan match i år.
Nu kommer den tuffa perioden mot Milan, Roma, Juve och Juve igen. Efter en liten paus mot Treviso är det bortaderby mot Empoli och sedan tar vi oss an Palermo innan vi byter år. Tittar vi på vårt lag har kapten Dainelli förbättrat sig efter några veckors sittande bredvid Prandelli och är återigen den som styr längst bak. Både Di Loreto och Gamberini håller en okej nivå för att hjälpa honom. Till vänster blir det spännande att se valet mellan den offensivt duktige Pasqual och den Milanerfarna Pancaro. Jag kan hitta många argument för båda två. Det taktiskt, sjukt intressanta att följa blir dock valet av fyra eller fem mittfältare där fem spelare, Brocchi, Fiore, Montolivo, Pazzini och Bojinov ska starta på tre platser. Toni, Donadel, Frey, Jörgensen och Ujfalusi behövs det nog ingen mer information om utan jag hänvisar till Jakob Nilssons rosor och låter hans rankning av grabbarna tala för sig själv.
Först till Franchi är Milan som trots sitt inte allt för starka bortaresultat behöver spela för att vinna, pressad av sin kamp om ligaseger. Främst är det viktigt att laget förstår att det Sampdoria och PSV kan, kan vi med. Därefter krävs det ett stort försvarsarbete för att stoppa ligans bästa anfall och här undrar jag om det inte är Prandellis 4-2-3-1 som är mer passande än 4-2-2-2 då man bakom Milans anfall finner ligans nästbästa offensiva mittfältare. Som tur är behöver vår defensivt svagare vänsterkant ta hand om den mindre kreativa Gattuso och Cafú som har varit skadad ett tag. På högersidan bör Ujfalusi kunna kontrollera de formstarka Seedorf och Serginho. Ufo är ju trots allt bättre än Nesta! Gamla Milanspelarna Brocchi och Donadel i mitten med Montolivo, Fiore och Jörgensen framför känns som konceptet som begränsar Milans anfall och det känns som ett måste trots hemmaplan samtidigt som de inte för snabba Milan-mittbackarna lär få bekymmer med tekniska Montolivo och Jörgensen. Lägg till en Toni som sätter det mesta så har vi en poäng från matchen.
Veckan efter det är det dags att åka till Olimpico igen och efter förlusten mot Lazio är målet mot de starkare kusinerna en poäng och inget annat. Roma, ett av lagen jag ogillade minst innan dottern sålde lagets själ, har återvaknat till liv efter att de läxades upp av våra grannar Siena och Empoli. Vi kan hoppas att drabbningen mot Juve leder till några avstängningar på varför inte exempelvis ligans bästa offensiva mittfältare. Dessutom verkar hemmatrycket störa Roma en del. Här är dock problemet att Romas starka lagdel, mittfältet med Perrotta eller Dacourt bredvid De Rossi i de defensiva rollerna och Mancini, Totti, Taddei framför dem, krockar med den lagdelen där vi är tunnast. En titt på Romas backlinje med Panucci, Kuffour, Chivu och Cufrè gör att jag skulle bli nöjd med en chansfattig, tråkig och mållös tillställning.
Efter matchen i TIM Cup möter vi Juventus igen, dock i serien, och det är en mycket viktigare match än torsdagens. Trots att Juve gör det de ska passar deras spelstil oss väldigt bra, det är nämligen inte bara Juventus som gör det de ska. Vi har själva spelat dåligt i våra två senaste hemmamatcher men sett till att förvalta våra chanser och vinna ”a la Capello”. Juveanfallet är inte i närheten av lika besvärligt som Milans medan försvaret är mer kompakt. Passar utmärkt för vårt grymma anfall och något sämre försvar. En match där vi med vår vanliga 4-2-2-2 med den tolftespelaren, inte minst de fyrtio dit resta från Sverige och Norge, ska kunna vinna. Här blir det spännande att se vem som startar bredvid Toni även om Prandelli skulle kunna bänka Brocchi till förmån för Montolivo. Den gamla damen är helt enkelt för gammal, Toni mot Cannavaro, Jörgensen mot Pessotto, Ujfalusi mot Nedved, nytt mot gammalt känns som bara sköna ettor.
5 poäng senare och fortfarande på tredjeplats lämnar vi Firenze tillbaka mot verkligheten och vardagen men drömmen, den fortsätter...
