Fiorentina upp på andraplats
Prandellis budskap var klart och tydligt: All in!
Solen sken över Franchi och på läktaren fanns som vanligt Della Valle med brorson och Fiorentinas bäste vän, Curva Fiesole. Upplösandet av Fossa dei Leoni, en av de klassiska och mest respekterade ultrasgrupperna i Italien, hade fått igång de kreativa banderollmakarna i Gruppo Storico, som hälsade till sina gamla (o)vänner med texten ”Fiender, men med respekt. Heder åt Fossa!”.
Det långa försnacket inför matchen hade som vanligt handlat mycket om vilket spelsystem Prandelli skulle komma att välja. Redan på lördagskvällen stod det klart att det vinnande konceptet med Toni som ensam anfallare skulle tillämpas. Personligen tyckte jag att det kändes tråkigt, framförallt när både Boji och Pazzini visat god form i sina respektive landslag under veckan. Det är väl tur då att jag inte är coach och att Prandelli är så duktig på att studera ut motståndaren och hitta sina antagonisters brister.
Att spela mot Fiorentina på Franchi är inte lätt, dock gjorde Milan det mycket bra och ägde stundom matchen. Att Milan hade lejonparten av bollinnehavet kan ju sedan förklaras av matchutgången och tidpunkterna för Fiorentinas mål.
Toni lämnades, helt oförståeligt, fri vid en frispark slagen av Pasqual och kunde ge la Viola ett tidigt ledningsmål. Efter målet tog Milan över och var det bästa laget. Gilardinos kvitteringsmål kom så välförtjänt. Fiorentina hade sjunkit ned och fick försvara sig halvleken ut, även om man kontrade till sig en del farligheter mot slutet.
Under halvtidsvilan fick Fiorentinaspelarna en välförtjänt utskällning och man kom ut till andra halvlek med viljan att ge den tolfte spelaren ett ledningsmål. Det dröjde bara en minut innan bollen hade letat sig till en fri Jörgensen som enkelt kunde slå in tvåan bakom Dida i Milanmålet. De rödsvarta är utan tvekan ett av Europas bästa lag, vilket Fiorentina fick smaka på under resten av matchen. Trots i rossoneris spelskicklighet försvarade man sig bra och släppte sällan till några farligheter. I Fiorentinas backlinje höjde sig Dainelli makalöst och höll bollen långt från Frey i violamålet. Brocchi var nära att ställa till det för sitt lag när han ramlade på rygg och fick bollen på armen. Situationen var något kaotisk och domaren missade regelöverträdelsen. Han fick dock höra om handsen av Milanspelarna och kände på sig att han hade tabbat sig. Som kompensation blundade han för en solklar Nestahands. Denna gång hade Rodomonti god sikt, men han vågade helt enkelt inte blåsa. Gilardinos bortdömda mål fanns även det färskt i minnet och det var väl lika bra att han inte blåste. För hur som helst hade Fiorentina redan slagit Milan och man hade gjort det med en riktig kämparinsats. Ingen nämnd ingen glömd.
Euforin visste inga gränser på Artemio Franchi och segersången fortsatte långt efter att domaren blåst av för full tid. Med bland segerfirarna fanns vår gamle målkung Batistuta. För ett par år sedan utryckte många önskan om hans comeback i Fiorentina. Nu är det tyst och man låter Batistuta, den ende lejonkungen på Franchi, ägna sig åt sitt golfspelande. Fiorentina har hittat hans ersättare, 15 mål på 12 matcher. ”Ingen nämnd ingen glömd”, äh! Lucatoni är bäst!
