2016-01-07 01:00

Montreal - New Jersey

Inför: Milan – Fiorentina

En intressant lördagskväll väntar oss lila. Ett Fiorentina kraftigt decimerat av avstängningar, med Brocchi och Kröldrup halvskadade, ska försöka klara det första hindret i den djävulscirkel som tar sin början på San Siro.

Det är nu det gäller.

Det är nu Fiorentina ska bevisa för fotbollsitalien att man kommit till toppen för att stanna. Äntligen får vi denna chans. Äntligen får Della Valle lön för sin stora möda.
Men vi ska inte tappa fotfästet, driva iväg och glömma hur vi kom hit. Hur det var för ett litet tag sedan, även om det känns som det var jätte länge sedan. ”Låt oss inte glömma att vi för bara ett par år sedan spelade i serie C2.”
Och 6-0.

Den här matchen är den första i raden av det på italienska oböjliga från franskan tagna uttrycket ”tour de force”. En prövning. Vi minns den från i höstas, då kryddades den ju även med en cupmatch på ”Franchi” mot ärkerivalerna från Turin. Efter en fantastisk match i Florens besegrades djävlarna från Milano med 3-1, mot Roma på Olimpico slutade det 1-1 och slutresultatet mot zebrorna minns vi alltför väl. Nu har vi bytt sida på bandet och vi önskar oss kanske något av en saga som kan få vara lycklig till dess att vi själva kan skriva slutet på den när prövningen är över. Fiorentina kastas de närmaste tre matcherna rakt in i helvetet, fotbollsmässigt talat, och målet måste vara att klara sig levande för att sedan komma ut i våren och leka. Ingen glädje utan smärta. Låt oss hoppas att det går bra.

Donadel, Di Loreto och Dainelli är tre spelare som verkligen hade behövts på San Siro. Laget är i deras avsaknad kraftigt försvagat, det värsta är att det inte betyder särskilt mycket individuellt utan kollektivt. Där Fiorentina har sin kanske enda chans mot ett Milan utan pardon, det kollektiv som finns idag under ”magikern” Prandellis ledning och som definitivt inte fanns när målvaktstränaren Buso ledde laget ut på San Siros perfekta matta i december 2004. Lobont, Pancaro, Kröldrup, Ujfalusi, Pasqual, Jörgensen, Montolivo, Brocchi, Fiore, Jimenez, Toni. Det är ni som ska göra det. Och alla ni andra kommer att behövas, ni måste vara redo. Det är nu det gäller, kämpa till sista blodsdroppen. För Florens och dess historia.

Christian Brocchis ord inför matchen:

”Vänskapen går utöver fotbollen, jag har en stark vänskap med Pirlo. Vi hörs hela tiden. Om det sedan blir som tränaren sagt och att han får vila på lördag kväll, ser jag det som en gåva. De senaste årens mycket vackra fotboll som spelats av Milan är till stor del Pirlos förtjänst. Min egen framtid? Det är en svår situation och de senaste dagarna har det pratats mycket om den. Jag vidhåller att jag inte hoppas återfinna mig i mitten, i en slags dragkamp där ett enda ord från min mun skulle kunna bli avgörande. För mig är det viktigt att göra bra ifrån mig och jag har siktet inställt på att nå fjärdeplatsen i Florens. Det vore det största. Efter det får smarta personer sinsemellan försöka hitta det som de tycker är det bästa att göra.”

Jag har som supporter och skribent för Fiorentina svårt att inte skriva några ord om politik när vi möter Milan. Tyvärr.

På lördag kväll handlar det inte bara om två lag på planen, i matchens koreografi finns även de politiska motsättningarna inbakade. Della Valle mot Galliani, det handlar om hur maktbalansen mellan stor och liten ska se ut i det italienska fotbollsparlamentet. Della Valle mot Berlusconi, det handlar framförallt om personliga intressen men även en del om viljan hos det italienska folket till någon slags ”revolution” den 9 april när det är val i Italien och despoten Silvio Berlusconi ska störtas. Det handlar om vänster mot höger och det enda som är värt att inte fälla en tår över är att det inte demonstreras av extremister på läktarplats. Galliani (och antagligen Berlusconi) var delaktiga i den avrättning som skedde mot AC Fiorentina sommaren 2002, Della Valle plockade up spillrorna av vad som fanns kvar, återupplivade Fiorentina och gjorde henne åter vacker för florentinarna att älska sitt lag. Nu är vi tillbaka, starkare än någonsin, med en ägare som trampar uslingarna elegant på fötterna med glimten i ögat. Europa hägrar.

Diego Della Valles ord för en knapp vecka sedan:

”De stora lagen har tagit till sig att fanns behov av en dialog med alla de övriga. Jag skulle kunna se detta som ett första steg för samtliga. I slutändan är alla lite nöjda, storlagen därför att bråken upphört och smålagen därför att de tjänat en slant. Vi är fortfarande utan TV-avtal, men det är bättre så. Vi har stridit för allas räkning. Nu återstår den andra fasen och det är styrandet, att hålla i minnet att fotboll inte bara handlar om pengar.”

Till sist en hälsning från oss som tar plats framför TV:n på lördag kväll till signaturerna “Anselmo Robbiati” och “TompaViola” samt Viola Club Scandinavias ordförande Thomas Wilbacher, på plats i Milano på lördag kväll.

C’è solo la Viola!