-
Slaget om 4:e platsen (inför Fiorentina-Roma)
På söndag gör Fiorentina och Roma upp om den 4:e platsen, på ett Artemio Franchi utan like!
Trots att Ancelotti menar att Milan fortfarande har en god chans att nå Juventus, har mer eller mindre alla insett att spänningen i serien finns att hitta på annat håll; i bottenstriden för dom riktigt inbitna Serie A fanatikerna och kring de åtråvärda platserna om Europeiskt avancemang; En plats kvar för två lag att kämpa om.
De positivaste överraskningarna i Serie A anno 2005-2006: Ett Fiorentina som under förra säsongen klarade kvar sig på ett halmstrå och gjorde i år det som var tänkt redan då; att ta alla med storm.
På andra sidan planen: Ett Roma som inte var långt ifrån bottenträsket dom häller i fjol. Enligt eniga experter var laget givetvis att räkna med trots svårigheter som transferembargot och en demoraliserad trupp, men allt kom av sig i säsongsupptakten bara för att sen komma tillbaka och slå ett osannolikt rekord på 11 (!) raka vinster.
Båda lagens framgång står till stor del respektive tränare för; ”Prandelli mot Spalletti” står det i lokaltidningarnas löpsedlar, de båda mirakelmännen står välförtjänt i fokus inför denna omtumlande och känsloladdade match.
Cesare Prandelli, ironiskt nog Romatränare innan hans tid i Firenze, svetsade ihop ett lag av nykomlingar utan något konkret mål på endast en försäsong, där deras ”föregångare” haft kniven på strupen intill sista minut och pressen var som vanligt stor från den florentinska publiken. Cesare visade att man kan gå hur långt som helst med en klar spelidé och spelarnas förtroende. Efter en chockstart har Fiorentina sin tunna trupp till trots klarat sig kvar i toppskikte.
Toscanafödde Spalletti, ironiskt nog Violafan och kandidat no 2 för tränarposten i Fiorentina under sommaren, fick en likvärdigt svår uppgift där han fick tampas med divor samt en redan svårt skadad trupp moraliskt sätt. Ändå fick han det bästa ur sina spelare och under senhösten påbörjades en vändning likt ingenting tidigare skådat, och detta till råga på allt utan en skolad anfallare i truppen under en lång period!
Ett av seriens hemmastarkaste lag möter på hemmaplan ett av seriens bortastarkaste. Jämförelserna kan göras många, från försvar till anfall och vise versa. Faktum är att man inte blir klok i spekulationer av sådan karaktär. Bra att veta är dock att lagen är jämnstarka och att tränarnas spelidé inte skiljer allt för mycket. Lagen har i ju för sig utvecklat olika styrkor under säsongen, men hur man än vrider och vänder på det kompenserar dom upp varandra. En av Fiorentinas absolut starkaste vapen är t.ex. anfallet med Toni i spetsen, Romas svar är ett spelskickligt och tekniskt mittfält som står för avgörandet i matcherna.
Visst känns det som att båda lagen har allt att vinna, kanske än mer att Roma har en aning större press på sig att inte förlora. Det skulle dock knappast ta mig med häpnad om ”Italiensyndromet” (räddare att förlora än hungern att vinna) skulle slå till. Liksom många gånger tidigare i liknande matcher har man sett tendenser i italiensk fotboll att man ”väljer” att låta tiden och senare omgångar avgöra istället för att göra det själv i sådana betydelsefull kraftmätningar. Jörgensens uttalandet till trots, så märker man att han själv upprepar att matchen inte är avgörande på något sätt och Corvino bl.a. sjunger med i samma stämma på presskonferenserna. Statistiken talar emot och Fiorentina har inte kryssat än så länge på ’Franchi, första gången skulle mycket väl kunna bli på säsongens utan tvekan viktigaste match.
Jag kan bara hoppas att Fiorentina går fullt ut på söndag då de i mina ögon har all anledning att försöka slå till här, sju (!) omgångar före säsongens slut. Utvilade efter turistvisiten i andra halvlek på San Siro med en poäng till godo och en trupp utan varken avstängningar (denna taktiska uppgift klarades galant av på Sant’ Elia) eller skador samt god form och dessutom ett slutsålt Artemio Franchi i ryggen, känns det som att vi har, om än knappt, överhanden, innan matchstart och bör dra nytta av situationen.
Startelvan väntas bestå av de vanliga kandidaterna där Donadel och Dainelli kommer som sagt tillbaka från avstängning. Ett 4-4-2 (4-5-1) där Jimenez är det enda utropstecknet, får starta bredvid/strax bakom Toni och petar Bojinov samt Pazzini. Det enda ”orosmomentet” som ständigt tas upp i press är Lobonts tavlor. Inte dom som ska in i ”Ufficierna” senare i höst utan hans oroväckande, på kort tid många misstag som målvakt. Samtliga spelare har försvarat den rumänske lagkamraten i presskonferenser och menar att de har fullt förtroende för honom. Corvino jämför honom t.o.m. med Livornos Amelia och menar att han säkerligen revanscherar sig mot Roma på söndag. En annan spelare som kommer i fokus (åtminstone innan match), är r ex-lazialen Fiore. Jag låter hans ord avsluta:
”Det är en vacker, intensiv och svår match vi står tillmötes. En match där vinst kan komma att betyda det lilla försprång som kommer att behövas vid säsongens slutfas. Vi är samtliga väldigt koncentrerade och jag ser ett lag som är laddat till max. Kanske att vi är lite lugnare på ett psykologiskt plan. Vi känner inte av pressen då vi vet att vi redan i mars månad nästan matematisk sätt säkrat en Uefa-plats. De har gjort stora framsteg med en solid grupp som presterat i tid och otid trots deras tunna trupp. Hursomhelst tror jag dock att deras målsättningar var annorlunda i början av säsongen och att man räknade kallt med en plats i CL. Bara det faktum tror jag sätter mer press på dem. För mig, sett till mitt förflutna i Lazio, är detta en speciell match, men inte ett derby. Jag hoppas att min vädjan går ut till fansen oavsett sida; de utan biljett bör hålla sig undan stadion och nöja sig med tv-sändningen. Stadions kapacitet tillåter inte fler åskådare, vilket är synd, men vad som räknas är att matchen kan spelas från början till slut på ett schysst sätt. Vår respekt för Roma är stor och vi tänker spela på ett övertygande och lojalt sätt, personligen ser jag inget annat än matchstart framför mig."
Forza Fiorentina, Forza Viola Alè! ! !
