Silvermedalj för Fiorentinas Primavera
Efter en fantastisk säsong för A-laget, ville inte klubbens ungdomar vara sämre. Förlusten i finalen mot Juventus fråntar inte laget, eller Corvino, en succé som är bland det största som hänt Fiorentina sedan pånyttfödelsen.
Arenan i semesterparadiset Rimini var välbefolkad på torsdagskvällen, däribland väldigt många violafans, för finalen i Primavera-mästerskapet mellan de historiska ärkerivalerna Fiorentina och Juventus. Samma arena, Stadio Romeo Neri, där Florentia Viola definitivt tog greppet om serie C2 som man sedan vann. För en violasupporter betyder matchen i april 2003 kanske startskottet för det stora Fiorentina vi nu ser, som det vi såg i finalen av ungdomens serie A: Fiorentina är verkligen tillbaka!
Matchen började mycket illa för Cadregaris lag och redan efter fem minuter var de svartvita i ledningen genom Criscito. Dock bör sägas att Fiorentina fram till dess inlett klart piggast och skapat ett par riktigt farliga chanser. Efter kallduschen i inledningen tog det en stund för Fiorentina att repa mod men snart hade man vunnit positioner och kom i den 19:e minuten mycket nära en kvittering genom Di Carmine som utnyttjade ett försvarsmisstag och sköt mot öppet mål men en svartvit försvarare hann emellan för att rensa på mållinjen. Juventus har minuten därefter ett rungande skott i ribban men Fiorentina fortsätter att skapa farliga lägen framförallt genom Samuele Di Carmine. Efter en halvtimme har Fiorentina sin bästa kvitteringschans, men mittfältaren Paolucci missar grovt. Några minuter senare kommer Juventus upp i anfall och utökar sin ledning genom Fiorentina-mittfältarens namne. Den första halvleken avslutas med Fiorentina i anfall på jakt efter en reducering; Di Carmine har den sista chansen men släpper osjälviskt bollen till D'Ambrosio och chansen rinner ut i sanden.
De svartvita inleder piggt i andra halvlek medan Fiorentina (framförallt i försvarsspelet) verkar lite ouppmärksamt. Tränare Cadregari måste göra något för att få igång mittfältet och väljer att ta ut Pettinari och sätta in Gherardi, några minuter senare har denne en riktigt farlig frispark som tvingar Juve-keepern till en kvalificerad räddning. Men Fiorentina biter sig fast på motståndarnas planhalva och i den 65:e minuten prövar Paolucci lyckan på bicycleta men bollen går över ribban. Tröttheten börjar så småningom göra sig gällande hos de bägge lagen; Cadregari byter ut D'Ambrosio och plockar in Ciulli men inte mycket förändras och Fiorentina har svårt att ta tag i spelet och skapa riktiga chanser. I den 80:e minuten kommer dock chansen: Paolucci drar iväg en "rökare" som får ribban att dallra. Efter ribbträffen kastar sig Viola framåt med större intensitet men motståndarnas målvakt är i gott slag för dagen. I den 87:e minuten är det riktigt nära ett tredje mål för de svartvita, som inte behöver oroa sig alltför mycket de sista minuterna innan man kan lyfta bucklan som Primavera-mästare.
Fiorentinas lag:
Manfredini; Cortese, Mateo, Tagliani, Brivio; Paolucci, Pettinari, De Falco, Danilo D'Ambrosio; Di Carmine, Del Sante.
Avbytare: Bini, Masi, Bonamici, Ciulli, Paoli, Morelli, Gherardi
Adriano Cadregari sade följande när han intervjuades på fredagen:
"Efter matchen såg jag mina spelare gråtandes i omklädningsrummet. Då började jag tänka: ibland är det bättre att komma trea eller fyra än att komma tvåa. Vi spelade vår match, skapade chanser som vi inte lyckades få utdelning på och, tyvärr, förlorade vi mot ett starkare lag. Ett smartare och mer rutinerat lag. I fotbollen är det en del av spelet att förlora men vi får inte glömma att vi jämfört med Juventus har en lägre medelålder på minst två år. Detta betyder att detta lag, om det fortsätter i denna takt, har framtiden säkrad. Jag är stolt över mina grabbar som kämpat och givit allt ända till slutet. Jag är stolt över dem eftersom de representerat Florens och Fiorentina. Om vi hade åkt ut mot Roma, skulle ingen sagt något om det men istället nådde vi finalen och tyvärr förlorade vi. Silvermedaljen måste hursomhelst vara en utmärkt utgångspunkt för en förening som alltid varit oss nära. Under många års arbete inom ungdomssektionen har jag aldrig funnit en förening som varit så nära, från presidenten till sportdirektören. Angående min egen framtid är det så att om Corvino vill ha mig kvar är jag beredd att säga ja. För tillfället är jag lite bitter men samtidigt stolt över vad vi åstadkommit."
Källor: www.fiorentina.it samt www.fiorentinanews.com
wandel@hotmail.com2006-06-10 19:16:00
