FC Ingolstadt 04 - Frankfurt
Inför: Livorno-Fiorentina
Cesare Prandelli vill ha med sig, förutom 19 tillgängliga spelare, samma karaktär och inställning som sånär vände den ödesdigra matchen mot Inter senast.
Cesare har visat sig vara en mästare när det gäller att få ut allt och även lite därtill av sitt manskap. Han är en taktiker med gott öga för spelet och går till väga genom en modern fotbollsfilosofi. Hans närvaro och inlevelse höjer spelarnas moral till max och kan ofta vara matchavgörande. Därför ber han nu inför det svåra Toscana-derbyt, att hans spelare ska ta med sig den kämparanda som vi fick se prov på de sista 25 minuterna på Franchi i lördags.
Mot Livorno har vi haft det tufft de tre senaste åren ända sen i Serie B. Den vinröda supporterskaran bildar ett bedövande tryck på lilla Armando Picchi och faktum att det är ett lokalderby dämpar knappast tongångarna hos Livornesarna. Tätt och svårspelat sett till de föregående mötena, ställer även vädret till det och det blir regn så mister vi den lilla fördel vi har vad gäller tekniken. Prandelli har helt rätt och uppmanar om karaktär, det är oftast mer avgörande i sådana möten. Om inte spelarna går in med rätt inställning, så kan vi fortfarande vara lugna, de kommer efter 90 minuter (+eventuell utskällning i halvtid) ha danat karaktär, Toscanaderbyn har den inverkan på folk…
Formationen lär bli densamma, förutom att Jörgensen tar hand om högerflanken istället för Gobbi och ett utropstecken, Montolivo (!) tar platsen som trequartista istället för självaste Liverani. Ricardo har nått en formtopp, inte minst fysiskt då han lagt på sig strax under 5 kilo än vad han vägde in förra säsongen. Framförallt har det synts i hans landslagsspel i U-21-sammanhang, där han stått som ensam matchavgörare i två matcher i rad, med två distanskott resulterande i mål (ett i vardera).
Trots denna mindre, uppståndelse runt 21-åringen så visar han prov på en ödmjuk inställning där han menar att han kommer växa som spelare än mer under Liverani denna säsong. För dom som minns sa Pasqual något i den stilen om Pancaro innan han slog in sig i startelvan permanent förra säsongen. I samma linje har även Potenza gått denna vecka, och sagt att han har ”mycket kvar att lära” av Ujfalusi.
Ungtupparna konkurrerar kraftigt med de mer rutinerade herrarna, det är i ju för sig inte så konstigt i detta fall då både Montolivo och Potenza är bosatta i U21-landlaget. Det som vi violasupportrar kanske främst har att se fram emot denna säsong är just detta, kalla det om ni vill; ”generationsskifte”, som om allt går sin väg och det kan blomstra ostört till nästa säsong, så kommer ett lag med lysande framtidsutsikter att bildas. Räkna med de två tidigare nämnda spelarna, plus Pasqual, Donadel, Santana och Pazzini. Där har vi framtidens Fiorentina!
