Donadel: "Jag kan inte kolla på Champions League"
Säsongens kanske största utropstecken Marco Donadel berättar öppenhjärtat om sina känslor efter skandalsommaren.
Han pratar om äkta fotboll som att han har spelat en hel livstid. Hans ögon svartnar när Champions League kommer på tal. Han ler och glömmer den stenhårda press som väntar honom varje söndag när hans älskade lillasyster som ringer honom varje dag kommer på tal. Marco Donadel, krigaren på det prandelianska mittfältet berättar om sig själv. Bara en sak väljer han att inte prata om; Calciopoli. Han säger bara att han tar förolämpningarna bättre än att ha blivit berövad. Han som levt de sex månader som varit under utredning på riktigt. Han som den 29:e maj 2005 var där, på planens mitt, omkramandes med lagkamraterna efter slutsignalen mot Lecce. Han som genom svett nådde Champions League i fjol. Donadel har bara en sak i tankarna; ta tillbaka det som blivit honom berövat. Först ett kontrakt i nästa års Serie A, och sedan, vem vet?
Donadel, Prandelli har gjort dig till ett säkert kort på Fiorentinas mittfält. Vad är dina viktigaste uppgifter?
Jag måste ge balans åt laget och försöka att positionera mig rätt hela tiden samt att stoppa eventuella kontringar.
Du och Liverani i ett lågt spelande mittfält, är det en bra idé?
Fabio är fantastiskt duktig på att få igång spelet. Jag måste vara lite närmare honom för att täcka mittfältet bättre. Jag måste bli något jämnare då jag inte spelat på ett liknande sätt tidigare. Men jag blir snart bättre.
I Udine spelade du på Liveranis plats. Hur trivdes du där?
Det är den rollen jag är mest van vid, kanske även den jag föredrar, även om jag spelat lite på alla sätt på innermittfältet. Nu måste jag finna ett lugn i mitt spel framför backarna i den position som Prandelli har skräddarsytt åt mig. Bara då kommer jag att vara nöjd.
Vem av de nya har du blivit mest överraskad av?
Blasi är en pådrivare och han är mycket viktig för oss. Du vet att han kommer att springa i nittio minuter och att han aldrig kommer att ge upp. Han pressar jämt, kanske även när det inte behövs.
För Fiorentinas spel verkar din roll vara avgörande?
Jag känner mig mer som försvarare än anfallare. I år måste jag dock vara med både i defensiven och i offensiven. Prandelli har bett mig att göra just detta.
Förlusten mot Udinese är arkiverad. Fiorentina har efter det visat upp en helt annan sida. Vad beror det på?
Det är tränarens förtjänst. Före matchen mot Catania var Prandelli mycket tydlig. Vi skulle bara tänka på att göra det vi tränat på bra. Resultatet skulle sedan bli en konsekvens, och så blev det.
Prandelli är förutom en bra tränare även en bra psykolog.
Jag skulle säga att för att bli en bra tränare så måste du framförallt vara en bra psykolog, och han är det.
Hur mycket tynger dig poängstraffet?
Jag har aldrig tänkt på det. Jag försöker istället kolla på tabellen som om de -13 poängen inte fanns där. Vi skulle bara använda onödig energi om vi tänkte på det. Den energin behövs för att nå vårt mål, Serie A.
Nu behöver Fiorentina dock bevisa att man även kan vinna på bortaplan.
Vi kommer att fortsätta från förlusten mot Udinese. Jag har sett matchen i efterhand och då sved den ännu mer. Vi skulle ha behövt vara mer bestämda framför mål och kanske haft lite mer tur. Men vi kommer att klara av det här.
Vissa kanske underskattade ert mål om att nå ett förnyat kontrakt. Ett mål som Prandelli var stenhård på.
Bara den som inte är med i omklädningsrummet kan säga att ett kontrakt i nästa års Serie A är runt hörnet. Att spela med ett stort gap till de övriga lagen är inte så lätt, både på det praktiska och det psykologiska planet.
Hur gör man för att inte bli berörd när motståndarfansen skriker ”tjuvar” åt er var ni än kommer?
Det är inte en fråga om sånger och banderoller. Det som gör mig mest arg är att efter att ha nått ett sådant fantastiskt mål förra säsongen bli av med allt. Det är som en käftsmäll. Sen för vad? För möjliga fel från den föregående säsongen! Och det saknas helt bevis! Det här kommer jag aldrig att kunna smälta. Hellre att de skriker ”tjuvar” åt oss, då pratar vi bara om ytlighet hos folket.
För Prandelli vore ett kontrakt i Serie A nästa säsong som att vinna lo scudetto. För Donadel?
Jag skulle säga att i och med att räddningen är nästa steg så kan det inte vara en scudetto. Det skulle vara som att gå till Champions förra året.
Har klubben lovat er någon premie om nu skulle klara av det?
Det skulle nog vara på sin plats, men vi har inte hört något ännu.
Är du till och med så arg att du inte ens tittar på de andra italienska lagens Europacupmatcher?
Nej. Eller jag småkikar ibland, men jag klarar inte av det. Jag blir förtvivlad när jag ser på kvällsmatcher där vi borde ha varit, på ett knökfullt Franchi. Jag blir vansinnig när jag tänker på det.
Oktober kommer att bli en viktig månad för Fiorentina. Först beslutet om poängavdraget sedan tre tuffa matcher i rad.
Vad det gäller calciopoli väljer jag att inte prata. Jag säger bara att jag har bott i Firenze och spelat på Franchi under perioden ”då vi skulle ha fuskat”, och jag har bara sett domare som satt käppar i hjulen för oss. Har alla glömt när Marassi visade ut två av våra för ingenting, eller de 7 övertidsminuterna mot Messina? Eller handsen på Olimpico…jag kan fortsätta hur länge som helst.
Vad det gäller de tre kommande matcherna är det för tidigt för att göra några prognoser.
Varför föredrar du att inte prata om skandalen?
Jag tycker inte att det finns något mer att tillägga. Det räcker med att tänka på att domarna först kom ut i tidningarna och sedan upplästa i rättssalen. De må göra som de vill, bara de säger hur många poäng vi ska ta igen och sedan lämnar oss i fred.
Donadel, på planen en gladiator, men utanför?
Jag inskriven i fakulteten för modern litteratur här i Firenze. Jag är dock inte där så ofta på grund av det enorma organisativa kaos som råder på universitet. Jag gillar att umgås med vänner, lagkamraterna och, när hon kommer för att besöka mig, min flickvän.
Att gå på universitetet är något väldigt ovanligt bland fotbollsspelare.
Jo, men jag gillar att skriva. Sedan tänker jag alltid på min pappas råd. Han har alltid repeterat för mig att det är viktigt att investera i min framtid utan att förlora tid. Examen är utom tvekan mitt främsta mål.
Och Camilla?
Det är min lillasyster. Hon föddes när jag redan lämnat hemmet för åtta år sedan. I början led jag jättemycket av det. Nu är hon ett stort fan och går alltid till stadion tillsammans med min pappa. Hon har till och med börjat ge mig råd om hur jag ska spela.
Som till exempel?
Att jag ska skjuta mina frisparkar på den sida målvakten inte står placerad.
Källa: Stadio.it. Fri översättning.
