Inför: Chievo - Fiorentina
Återigen förenas vi med våra bröder i Hellas Verona och för många blir det ett nostalgifyllt ögonblick när man på söndag tar plats i Bentegodis södra kurva.
Efter de två oavgjorda matcherna på bortaplan fick vi det svaret vi ville ha i hemmamatchen mot Lazio. Kritiken hade börjat växa i en stad med enorma förväntningar och skyhöga krav på sitt lag. Även om spelet inte var lika spektakulärt och fint som i oktober visade laget en enorm kämparvilja vilket gav resultat. Frey gav svar på tal till alla som kritiserat honom och likt i fjol stod han för matchavgörande räddningar och säkerhet. Liverani visade att han inte led av ”ex-syndromet” och svarade för sin bästa insats hittills i Viola-tröjan. Försvaret såg säkrare ut än på länge och längst fram hittade vår bomber målet efter några matchers torka.
Söndagen blev en festdag och vi är ett steg närmare vårt första mål denna förbannade säsong. I en mycket tight serie är det nu bara tolv poäng mellan fjärde och femtondeplatsen och det finns fortfarande hela 72 poäng att spela om. Detta betyder att vi så snabbt som möjligt måste upp på säker mark för att sen se om det finns tid att sätta upp ett nytt mål. Om detta skulle ske finns alla förutsättningar till att vi verkligen skulle kunna få roa oss även denna säsong.
Tills vidare är det klyschorna som gäller, vi behåller fötterna på jorden och tar en match i taget. ”Salvezza”, räddning på italienska, är fortfarande nyckelordet och vi gör nog bäst i att inte sväva i väg i några drömmar om Europacupspel. Laget har nu i ett och ett halvt år visat att man är bland de fyra bästa lagen i Serie A, och DET är fantastiskt om något.
Statistik
Efter drygt en tredjedel av il campionato spelad kan vi göra en jämförelse som inte är allt för ytlig med fjolårets succésäsong. Fiorentina har samlat ihop 23 poäng, vilket är sex mindre än i fjol. Vi har släppt in 15 mål vilket är 1 färre jämfört med säsogen 05/06. I matcherna mot Inter, Palermo och Roma (de tre topplagen) har vi släppt in 9 mål vilket betyder att vi bara släppt in 6 mål på övriga matcher. Vidare har vi hållit nollan vid hela 5 tillfällen ( Parma, Catania, Reggina, Lazio hemma och Torino borta). I fjol hade detta skett vid bara två tillfällen (Siena och Ascoli). Förra säsongen hade Toni gjort 16 mål av 29, vilket är att jämföras med årets 6 av 21 totalt.
Tillsammans har lagen i Serie A spelat ihop 375 poäng vilket är 10 färre än förra året, detta på grund av flera oavgjorda matcher.
Fiorentina har ett snitt på 1,64 poäng/match. Om man fortsätter på inslagen väg kommer man i maj när säsongen summeras att ha inkasserat 62 poäng. Med det förbannade poängavdraget skulle vi alltså sluta på 47 pinnar. Om vi istället skulle följa de 10 senaste matcherna där vår medel är 2 p/match skulle vi hamna på 56 poäng. Det är svårt att tro att vi skulle snitta mer än 2 p/match vilket leder till slutsatsen att Fiorentina borde hamna någonstans mellan 47 och 56 poäng. I fjol räckte det med 32 poäng för att klara sig kvar medan det året innan behövdes 43. Säsongen 05/06 slutade Lazio sexa på 62 poäng och Chievo sjua på 54.
De fyra främsta lagen har en lägre rytm i år. Förra året hade Inter och Fiorentina 29 poäng och delade därmed fjärdeplatsen. I år skulle Fiorentina ligga fyra på 23 poäng, men poängavdraget gör att Livorno och Catania istället har lagt beslag på fjärdeplatsen, båda med 20 poäng. Just nu är serien ett getingbo, vilket är mycket bra för Fiorentina. Tills vidare får vi bara hålla tummarna på att det fortsätter som tidigare och att inga lag drar iväg under de tre topplagen.
Bentegodi – seconda casa
På söndag beger vi oss till vårat andra hem, Bentegodi i Verona. Där väntar oss som vanligt våra bröder i Hellas och det är svårt att inte minnas fjolårets sista match. För mig var det otroligt känslosamt att komma till Verona efter att ha följt laget i ur och skur runt om i Italien.
Det var tutande bilar längs hela A:1:an och när vi nådde avfarten i Verona var det smälltjockt med bilar som skulle genom vägtullarna. Många hade gått ur sina bilar och i vimlet av tusentals människor fann man den ena vännen efter den andra, alla sjungandes givetvis berusade antingen bara av stämningen eller annat. Väl inne stan var det som att komma hem. Varenda pub och restaurang var lila och Fiorentinasångerna ekade över hela Verona. Då och då stämde man även upp i sång för sina bröder, vilka numera fanns mitt ibland oss. Matchen och slutresultatet upplevde jag i total eufori och det var med tårar i ögonen man omfamnade sina kamrater vid varje mål och när slutsignalen ljöd.
På söndag kommer la Viola till Verona med andra förutsättningar. Vi möter Chievo i en match som direkt påverkar tabellpositionen. Denna gång och som alltid har vi publiken på vår sida när vi besöker en av Italiens vackraste städer. Bentegodi är hemmaplan och vi kan räkna med ett massivt stöd från de gul/blå Hellasfansen.
Avanti popolo Viola!
