Cagliari - Fiorentina 0 - 2
Efter 41 år lyckas äntligen Fiorentina besegra Cagliari på Sant Elia!
”Gratulationerna går till (det så hårt kritiserade) försvaret” var Prandellis öppnande ord under presskonferensen efter matchen. Försvaret som skött sig mer eller mindre på samma sätt som ifjol om man jämför statistiskt i insläppta mål. Faktum är dagens Fiorentina spelar en mer avancerad fotboll och för matcherna på ett sätt fjolårets lag endast lyckades åstadkomma ett fåtal ggr. Dock har baklängesmålen drabbat oss till skillnad från ifjol då vi även hade ”fru Fortuna” på vår sida. Den enklaste förklaringen är att laget saknat samma entusiasm och framåtanda som bringar tur, efter och under Calciopoliskandalen, men kritiken tycks som sagt inte ha uteblivit för det.
Det gick så långt, så att UFO fick sin centrala roll till slut och överraskningarna i startuppställningen duggade tätt därefter; Potenza från start och ett innermittfält med Montolivo i fri spelfördelarroll, uppbackad av Gobbi, Donadel och Blasi. Det handlade alltså om en klassisk ”turnover”, en chans att lufta reserverna och vila de ordinarie spelarna. Detta som sagt i samband som nöden krävde (Dainelli avstängd, Gamberini) att vissa taktiska förändringar ägde rum; Ujfalusi centerback (tål att upprepas).
Så till matchen. Viola dominerade från start och täckte ut ytorna på skickligaste sätt, precis som mot Milan (vilket tydligen undgick många senast). Även här som i söndagens match var målchanserna lätträknade men det syntes tydligt vilken sida som dominerade och hade kontrollen över ytorna, spelflödet och bollpassagen.
I den 9:e minuten är Mutu nära att nå Toni med en frispark. På ett fortsatt aggressivt och effektivt sätt hinner Fiorentina göra sig till fältherrar inom loppet av 20 minuter. Då är åter Toni och Mutu framme där den sistnämnde får till en cykelspark som täcks och rensas av Cagliariförsvaret. Pasqual startat en fin spelkombination 8 minuter senare och Toni spelar vidare återigen till Mutu som får avslutet för centralt på Cagliaris målvakt.
I nästa sekvens bryter Blasi i mitten och skickar iväg en pass mot Toni som skarvar den vidare till en frispringande Mutu som rundar målvakten men fälls av densamme -Frilägesutvisning! Är den spontana reaktionen bland åskådarna men domaren väljer att inte döda matchen där och uppfattar att den skuggande Toni fångar upp returen och har tom bur framför sig; 0-1!
Cagliari hinner inte reagera förutom att Psiano drar till med lagets första skott på mål i 42:a minuten, något som Frey lugnt kan avvärja.
2:a halvlek fortsätter där den första slutade och Viola visar prov på sin överlägsenhet när chanserna ges, så i den 3 minuten där Montolivo är så när på att nå fram till Toni i straffområdet med en mästerlig pass från kanten. Nästa chans är det Mutus tur att agera framspelare, denna gång till Pasqual som dock inte får till ett skott/pass riktad mot högra stolpen/Toni?
Prandelli väljer som mot Milan att övergå till ett 3-mannaanfall och byter in Jörgensen mot Blasi (21 min). Laget är nu allt mer inriktat på att ha full kontroll och söka slå till på kontringstillfällen längre bak i banan. Så kommer då ett sådant 30 minuter in i 2:a halvleken, vilket också resulterar i matchens höjdpunkt: Toni springer sig fri på högerflanken och dribblar med sig bollen ända ner till kortsidan där han gör bort sin gubbe och slår in bollen med höger yttersida; 0-2!
Uppvisningen får en att dra klara paralleller med Kurt ”Ucellino” Hamrins mål i semifinalen, i VM mot Västtyskland 1958, även om uppvisiningen idag var en enklare variant av orginalet
Bombern byts ut strax efter sitt andra mål mot Santana och Mutu går in i den uteblivna rollen som ensam anfallare. Cagliari gör inget större väsen av sig och för Fiorentina är det bara att kontrollera och vänta ut signalen.
Sammanfattningsvis är detta en taktisk väl genomförd match där laget ingjuter säkerhet och stabilitet, ännu ett steg i rätt riktning och snart kan vi uteslutande titta uppåt i tabellen!
