”Den Gröna Linjen”
En krönika som ger inblick i Fiorentinas resurser, möjligheter och visioner i den hårda kampen mot de stora.
Efter en ”bergochdalbana” - liknande färd från Serie C2 till Serie A, då man i Serie B knep den sista kvalplatsen i näst sista omgången och klarade sig igenom ett rysligt dubbelmöte mot Perugia och året därpå säkrade Serie A kontraktet i sista omgången, så anlitade bröderna Della Valle två fundamentala pjäser till sitt projekt, sommaren 2005.
Pantaleo Corvino, Italiens skickligaste sportdirektör gällande talanger, och Cesare Prandelli, redan då Italiens mest eftertraktade ”mister”. Genom dessa två vitala värvningar lyckades man lägga en stabil grund för framtiden, projektets långsiktighet går inte att ta miste på.
Idag har man förlängt med båda dessa herrar till sommaren 2011, det innebär att de båda efter två år tror innerligt på detta projekt och självmant väljer att satsa sig själva och sitt arbete för Viola de nästkommande 4 åren. En lång period sett till dagens fotboll, vilket vittnar om kontinuitet och ger ett seriöst intryck om vad projektet står för. Cesare Prandellis uttalande dagarna efter de nya kontraktet skrivits på, går inte att misstolka; ”Jag finns här tills den tredje Scudetton är bärgad”.
Varför man väljer att gå den ”långa vägen” är simpelt, det handlar om resurser, de stora pengarna ligger ojämnt fördelade mellan TV-avtalen. 2010 är det dags för förändring. Corvino har sedan han anlände börjat rusta upp i Primaveraleden (årskull 88-89); Manfredini Brivio och tvillingarna D’Ambrosio det första året, Lepiller, Hongla, Tagliani och Alex det andra, och nu tjeckerna Hable och Mazuch. Dem m.fl., bl.a. den helt egna produkten Di Carmine, är alla pjäser inför det sista draget som kommer att falla i samband med att TV-intäkterna stärks betydligt för Violas del, om ca 3 år.
Samtidigt med dessa värvningar satsar Corvino självklart även på nutiden; ”Den Gröna Linjen”, som media symboliskt valt att kalla projektet, innefattar till nästkommande säsong allt från spelare födda 87, däribland några av Europas hetaste talanger: Van den Borre, Kuzmanovic och Lupoli, tillsammans med dem som redan trycker på för sitt första riktiga genombrott (årskull 86-83): Bojinov, Montolivo, Pazzini, Donadel och Reginaldo.
Hoppet läggs på att dessa spelare etablerar sig och bäddar för dem som lyckas ta steget upp från Primavera och konkurrera om de åtråvärda nyckelrollerna som just nu innehas utav ingen mindre än Frey, Mutu och Liverani.
Många supportrar förvillar sig p.g.a. de, över förväntan, goda resultaten som Cesare Prandelli och hans mannar stått för under de senaste två säsongerna; sammanlagt 147 p. Man glömmer bort att steget upp från fyran, trean ja t.o.m. tvåan i ligan, fram till Scudetton, är stort.
–Se bara på årets tabellavstånd i Serie A!
Della Valles resurser är många, men inte outtömliga. Corvinos övergångsplaner är alltså bundna till en strikt lönebudget. Kollapsen i .t.ex. Vidic- eller nyligen Pezziniaffären, berodde på detta. Efter agentens uttalande; ”Jag trodde Lucas skulle spela för Fiorentina”, gick Pantaleo ut och förklarade situationen ”1,5 miljoner €/år för en 87:a är orimligt”. Det är samma siffra som utgör lönetaket i dagens Fiorentina, att ge en sådan lön till en yngre talang skulle få hela lönestrukturen att rasa. Det går alltså inte mäta sig med lag som redan har sådana (och mycket större) resurser. Se bara på Man. Utd. som har redan lagt ut bisarra 75 miljoner €, på endast tre (!) spelarövergångar.
Just dem här marginalerna kommer att täckas i och med de nya TV-intäkterna. Man kommer ha en högre lönebudget att tillgå och i form utav två, tre värvningar i toppklass kommer vi vara värda titelutmanare. Till dess får vi nöja oss med en ”corvinata” då och då. Det viktigaste är att klubben håller fast vid sin policy och behåller de spelare som lyfts fram, det är det, förutom traditionen, resultaten och de redan stora fixstjärnorna såklart, som skiljer oss från de klassiska ”plantskolorna” som mjölkas på sina talanger så fort dem har gjort sin debutsäsong i Serie A. Att efterlikna är lag som Arsenal och Ajax, etablerade topplag med egna produkter.
Men det är långt fram till 2010, samtidigt gäller alltid klyschan ”det går fort när man har roligt”. Ända sättet att göra det är att leva i nuet, vad vi har att se fram emot är att följa våra lila hjältars frammarsch längs den långa vägen, det är inte säkert att alla når fram, vissa kommer att stupa och andra kommer att välja kortare, enklare vägar till framgång. Ett uppehåll är inplanerat under sommarledigheten, men marschen tas åter upp i fridfulla Castelrotto, där den Gröna Linjen kommer att samlas den 10:e juli, för förberedelserna till nästa säsong.
Till dess... un saluto viola!
