Hatmatch stundar i Florens
Vi gör oss redo för match och analyserar läget både på och utanför planen.
Äntligen är landslagsuppehållet över och det har blivit dags att ta höjd inför en mycket intensiv period. Det är 21 dagar till nästa landslagsuppdrag och fram till det ska vi spela hela 7 matcher, och det är inte vilka matcher som helst. Förutom det oerhört viktiga dubbelmötet mot Gröningen i UEFA-cupen har vi Roma, Juventus, derbyt mot Livorno och redan nu i helgen formstarka Atalanta hemma på Franchi.
Förutom matchen på Franchi:s, sedan Vasco Rossi hållit konsert i veckan, halvdassiga gräsmatta talas det om matchen utanför plan, som alltid när Atalanta kommer på besök. Atalanta har en av Italiens hetaste supporterskaror och bergamoborna lever Ultras-livet fullt ut, efter värderingar som en gång präglade samtliga de italienska kurvorna. Sammandrabbningar mellan fansen har varit många genom åren även om de på senare dagar minskat i takt med att polisens kontroll ökat. I Firenze respekterar man sina antagonister högt, men samtidigt är hatet enormt. Allt talar för att i carabinieri får det hett om öronen när de blåsvarta bussarna åker av A 1:an i Firenze Sud för att beta av den sista biten till arenan längs Arno.
I Curva Fiesole är allt sig likt. Gruppo Storicos inflytande ökar och i år har man tagit en mer central plats i kurvan bredvid Collettivo. Inför matchen mot Atalanta uppmanar man alla att minnas var vi befann oss för några år sedan och vad familjen Della Valle, Corvino och Prandelli åstadkommit sedan de kom till klubben. Med mötet mot Milan färskt i minnet då de 2000 tillresta från Firenze sjöng ut hela San Siro, verkar det som att laddningen inför helgens drabbning är på topp, och våra medlemmar i VCS som är på plats lär få vara med om en makalös sånguppvisning från Fiesole.
På planen är det bara vinst som räknas. Så här tidigt på säsongen är det viktigt att få självförtroende och kontinuitet i spelet. En vinst mot Atalanta skulle även ge laget en säkerhet inför mötet med holländarna nästa vecka. Landslagsuppehållet har givit Prandelli värdefull tid att finslipa spelarnas fysiska form, och de som började försäsongen lite senare än de andra sägs nu vara redo att visa sitt fulla värde. Vi pratar givetvis om Santana, Semioli och Pazzini, men även om den av internet-experter redan utdömde anfallaren Christian Vieri. Toscana-sonen Giampaolo Pazzini strålar på träningarna och beskrivs av lokalpressen som en tickande bomb. Inom kort kommer det att smälla även på match, varför inte redan mot hans ex-klubb Atalanta? Ni minns väl fjolårets match?
Även Bobo sägs vara nära någon typ av fysisk formtopp även om han fortfarande behöver matchträning. Våra yttrar är båda friska vilket ger Prandelli möjligheten att byta spelmodell från 4-3-3 till 4-2-3-1 med Mutu, Santana och Semioli bakom Pazza. När det gäller Fiorentina är dock spelmodellen mindre viktig. Styrkan ligger i gruppen som Prandelli på ett mästerligt sätt lyckats sammansvetsa, och jag ör övertygad om att det lag han väljer att starta med är det bästa, både för nuet och framtiden. Även om Gobbi är med i planerna...
På mittfältets centrala delar har Donadel återtagit sin plats. Bredvid honom är Montolivo normalt ett säkert kort, men hans stukade fot är inte helt läkt och jag skulle bli förvånad om Prandelli riskerar att förvärra den ytterligare. Kuzmanovic, eller Kuz som man kallar honom i Firenze, har spelat dubbla matcher för Serbien och därför tror jag att Liverani, light-versionen av Pirlo, startar.
Vad det gäller backlinjen så är allt sig likt. Frey sa i veckan att man inte saknar Toni utan framhäver istället Pazzolivo som den nya stjärnan, både i Fiorentina och i landslaget. Han brukar sällan ha fel fransmannen.
När vi ändå är inne på framtidsmän tänkte jag ge er status på Montolivos kontraktsförhandlingar. Jag lämnar ordet åt hans agent, Fiorentina-supportern Carlo Pallavicini:
”Vi pratar ofta med Fiorentina och det kommer inte att vara några problem alls med förlängningen av hans kontrakt. Nyligen förlängdes Pazzinis kontrakt och vi ser att siffrorna som erbjöds är helt logiska. Om vi bara ska kolla på hur mycket pengar Riccardo skulle kunna tjäna finns möjligheten att vänta på bättre erbjudanden, men han vill ha Firenze, han vill ha alla chanser till landslagsspel och han vill spela. Firenze är det bästa för honom. Det finns många anledningar till att tro att Riccardo kommer att spela många år till i den lila tröjan. Vi får se om han förlänger till 2011 eller 2012.”
Mycket positiva ord. Men han saknar något:
”Jag skulle bli glad om Diego Della Valle återvände till stadion. Presidentens närvaro är alltid viktig och sen vad det gäller entreprenörskap är han en av de mest genialiska personer som finns. Hans idéer behövs. Fiorentina är Diego Della Valle. Därför behöver han komma tillbaka till stadion, även om Fiorentina har en utmärkt klubbledning...”
Jag kan inte annat än att hålla med Carlo. Allt sedan Calciopoli, den hemska historien där Fiorentina och Della Valle, en av få ärliga och hederliga presidenter i Italien, fick betala ett skyhögt pris för att ha försökt att ändra på makten inom den italienska fotbollen, har vår patron lyst med sin frånvaro. Kampen som Diego Della Valle utförde ensam, vilken först såg ut att få ”il palazzo” i gungning och göra il calcio mer rättvis, men som sedan resulterade i en käftsmäll utan tidigare skådat slag, tog ett abrupt slut och frågan är om den någonsin kommer att återupptas. Jag förstår Don Diego, men nu har det blivit dags att komma tillbaka. Du behövs. Vi saknar dig.
Men ett dygn kvar till match börjar vi uppladdningen. En ”fiasco” Chianti och en bistecca till lunch för själens bästa. Grappan spar vi till segersången. Sjung med mig tifosi viola; QUANDO L´INNO S´ALZERÀ, TUTTO IL CUORE ESPLODERÀ, CANTEREMO FINO ALLA MORTE, INALZANDO I NOSTRI COLOR….!!
