Reflektioner efter cupmatchen (1-1)
På ett blytungt De Luca, lyckades det yngst mönstrade Viola för i år att göra ett viktigt bortamål, men mäktade inte med att ta hem alla tre poäng.
Jag fick frågan besvarad. Den jag aldrig vågade ställa och som var djupt rotad i bakhuvudet efter förlusten på Sicilien i lördags.
”Hur långt kan Viola sjunka”?
-hit, det räcker så!
Efter att ha sett andra halvlek mot Ascoli (1:a utebliven p.g.a. SLs ständiga strul tisdagen 11/12) är jag övertygad om att botten är nådd. Spelarnas beteende på planen vittnade om att vändpunkten, åtminstone mentalt, är sig mogen. Resultatmässigt lär den inte heller vänta alldeles för länge, kanske redan mot Sampdoria i helgen? Det får mig hursomhelst att hoppas.
Jag vill ta tillfället i akt att berömma Cesare Prandelli. Inför matchen har han understrykigt vikten av att gå vidare i samtliga tävlingar. Att då mönstra ett så ungt och orutinerat lag och att tro på grabbarna hela vägen är stort, särskilt i Italien. Det tål att upprepas: särskilt i Italien! Jag är övertygad att det är dem som ska ta oss vidare i Coppa Italia, precis som il mister verkar vara.
Tanken bakom laguttagningen var den rätta och ”il mago d’OrZ” hittade rätt balans mellan spelare i motgång: Pazzini och Pasqual, hungrigare spelare med lite speltid: Balzaretti, Lupatelli, Pazienza, och allra hungrigast, dem yngre förmågorna: Mazuch, Osvaldo och Vanden Borre. Även Lupoli i andra halvlek. Donadel och Semioli får räknas till den första kategorin av spelare (dem i motgång) och var två motiverade inhopp från taktikerns sida, då de måste komma igång någon gång.
Denna, på sina håll, skadeskjutna skuta fick Liverani förtroendet att styra över. Vilket han gjorde med bravur. Violas bäste spelare och i matchen tvåa endast efter Ascolis Guberti. En intressant talang som var nära en övergång till Firenze redan i somras. Därav hans enorma vilja och ständiga kämpande (som någon i TV-rutan undrade), vilket gav utdelning till slut (1-1). Att han ständigt småkelade och kramades med sina lila motståndare kanske är ett tecken på något vi i dagsläget är ovetande om; en redan klar övergång under vinterfönstret månne?
Kul förövrigt att åter stifta bekantskap med f d violaspelarna Soncin och Aquilanti som aldrig riktigt fick chansen sedan Fiorentina tog steget upp till Serie B. All lycka åt dem i seriesammanhang!
Det som är oroväckande är att spelare med erkänd potential som Donadel, Pasqual, Pazzini, och Semioli fortsätter att trampa vatten. Det vill sig liksom inte, trots enklare motstånd och trots ständigt återkommande chanser att vända på den dåliga formen.
Glädjande var att viljan lös hos dem unga i Fiorentina; Vanden Borre, Lupoli och Mazuch vågade alla ta för sig av chansen att spela in sig i laget. De två sistnämnda debuterade på ett föredömligt sätt. Osvaldo kämpade även han ständigt, trots de få spelbara bollarna. Kanske är det här Prandelli kan hämta inspiration ifrån, till sig själv och de övriga i laget.
Resultatet i sig är inte dåligt som så många tycks tro. 1-1 på bortaplan i en cupmatch av lägre prioritet, på en vattentung och svårspelad plan, med den form laget befinner sig i. Det är ett steg i rätt riktning, oavsett motståndet.
Mål: 0-1Kröldrup 31min, 1-1 Guberti 79min
Grazie Ragazzi! ! !
