Fiorentina - Livorno 1-0: Senegalesisk segerdans
Fiorentina besegrar tämligen enkelt Livorno i Toscanaderbyt. Matchvinnare, i sin debut på Artemio Franchi, är Papa Waigo; en fantastisk lirare.
Sedan Livorno-sonen Cristiano lämnade staden har derbyna mot Fiorentina varit trista tillställningar för i livornesi. Jag stod en gång i bortakurvan på Armando Picchi och surade efter att hjälten med den knutna näven slagit in sitt andra mål för kvällen. Solen var på väg ned, stadion kokade och Livorno var på gång. Då kändes det som att vi aldrig skulle vinna ett derby igen.
Men som tur är har Fiorentina blivit bättre. Samtidigt saknar Livorno sin bandiera mer än någonsin. Det fattas udd och själ i Livorno. Det märktes tydligt ikväll. Även om resultatet 1-0 i sig inte är överlägset så visade spelet något helt annat. Viola spelade ut sina vänner från kusten och det var egentligen aldrig något snack.
Hur gick det till då? Jo, matchen började med en banderoll tillägnad Poggi som avled i veckan och en något pinsam miss av matchorganisatörerna. Man hade glömt sorgbanden! Det var hur som helst Fiorentina som direkt tog ett starkt grepp om taktpinnen. De första chanserna går till Dainelli och Pazzini. Den förstnämnde söker nätrasslet på nick efter en hörna slagen av argoitalienaren Osvaldo, men bollen smiter utanför. Pazzini fångar sedan upp ett av alla usla inlägg från vår långhårige tjecks fötter men Amelia i Livornomålet kan enkelt rädda. Första anfallet för Livorno sparkas igång av Vidigal, men Fiorentina-försvaret är på tå och kan enkelt återta bollen som man ägt i matchinledningen.
Fiorentina fortsätter att dominera och man får ett flertal chanser. Närmast är Osvaldo som vackert fintar bort två Livorno-spelare längs straffområdslinjen och sedan avlossar ett väl avvägt skott som dock smiter utanför med någon decimeter. Kuzmanovic försöker kort därpå filma till sig en straff men blir varnad för sitt skådespel.
I den 21:a minuten blir det riktigt farligt när formsvage Pasqual hittar Semioli med ett precist inlägg. Semioli får pannan på bollen men missar mål med några centimeter. Fiorentina äger bollen men lyckas inte skapa några riktigt farliga chanser mot ett tillknäppt och mycket defensivt Livorno. I slutet på halvleken kapar Pasquale Semioli vilket tvingar Prandelli till ett ofrivilligt byte. In med Papa Waigo och ut med knäskadade Franco Semioli (de första rapporterna talar om ett stukat knä). Bytet skulle visa sig bli matchavgörande.
Liverani gjorde en direkt dålig första halvlek och byts ut till förmån för järnansiktet Montolivo.
Fiorentina, nu med sorgband på armarna, blir något tillbakapressade och det är Livorno som skapar den första chansen, och sicken chans det är! Bogdani får bollen helt fri i ”bortrestolpenposition”, men misslyckas med att ge sitt Livorno ledningen. Fiorentina reagerar direkt och skaffar sig hörna. Osvaldo hittar en framrusande Papa som språngnickar in ledningsmålet. Resten av matchen blir en söndagspromenad mot segern. Fiorentina skapar flera bra lägen framför allt genom Kuzmanovic som återigen är en gigant på mittfältet. Han kämpar, river och sliter, dribblar och skjuter. Han är en redan utblommad framtidsman, blott 20 år gammal. Efter att ha slitt kopiöst hela matchen får han för sig att han ska dribbla sig förbi hela Livorno-försvaret. Han lyckas, men får inte till avslutningen riktigt och Amelia kan rädda till hörna. Matchen avslutas sedan med två stycken brända lägen av Pazzini. Två fina passningar från Papa där han först skjuter över och sedan prickar ribban. Bättre lycka nästa gång.
Fiorentina övertygar. Det ser stabilt ut bakåt samtidigt som Pasqual såg lite rappare ut i offensiven. Mittfältet präglas av Kuz och Donadels fantastiska kämparglöd. Tyvärr är både Montolivo och Liverani helt ur slag för tillfället. I anfallet saknades det där sista. Det ville sig inte riktigt idag för Osvaldo och Pazzini. Många trodde att den sistnämnde varnades och därmed missar matchen mot Juve i helgen, men så är icke fallet. Han spelar.
Nöjd med segern sipprandes på en segernegroni kan jag inte sluta tänka på Papa. Nej, inte din pappa – Papa WAIGO förstås. Ni vet han med shortsen i armhålorna, de smala, sepiafärgade spaghettibenen och den stora munnen. Han som bryr sig om sina medmänniskor och då i synnerhet sina landsmän. Han som gjorde sitt första mål i den lila tröjan och fick springa under Curva Fiesole och dansa senegalesisk segerdans. Han tänker jag på när jag dricker min negroni. Vilken fantastisk människa och fotbollsspelare.
