Fiorentina - Samp: Final
Fyra finaler kvar i Serie A. Max två i Europa. Nu gäller det att vara på topp, att visa hjärta och grinta. Har Fiorentina vuxit ut till ”una grande”? Det får vi veta om några timmar.
Jag har lyckats smälta torsdagens match på Ibrox Park. Kanske för att sommelieren bjöd på lufttorkad skinka och vin på hans vinbar Terreno på Kungsholmen sent den kvällen, och att vi direkt efter matchen hann gå igenom allt i detalj. Förutsättningar, möjliga scenarion, flygbiljetter till Manchester osv. Min relativt trögfattade logiska del av hjärnan drog slutsatsen att finalen är mycket nära. Varför? Vi är överlägsna skottarna först och främst. Secondo; vi spelar hemma på ett knökat Franchi. Vår borg, precis som Ibrox Park är deras och vi gör mycket sällan dåliga matcher hemma. Det räcker inte att skottarna har ett bra bortafacit. Vi är helt enkelt för bra plus att vi spelar med en man mer på torsdag...
Men det här skulle ju handla om Sampdoria. I blucerchiati som har gjort en fantastisk säsong och verkat toppat formen lagom till avslutningen. Man spelar med fart och fläkt och med Cassano som extra vapen är man riktigt, riktigt bra.
Med tanke på vikten av denna match finns det all anledning att vara nervös. Lite lugnande är det alltid att läsa Prandellis ord. Vi skickar därför snabbt ordet till vår Mister:
"Jag är säker på att vi kommer att vara på top de kommande…6 matcherna som är kvar. Mot la Samp kommer det inte att bli lätt. De kommer hit för att vinna, men vi har två övertag; vi spelar hemma och vi har 4 poäng mer än de. Vi måste undvika att bli stressade. Laguppställningen? Det kommer inte att bli några revolutioner. Mina beslut är frukten av ett 360 graders arbete och detta gör mig trygg att fortsätta coacha på mitt sätt. Vieri eller Osvaldo istället för Pazzini? Beslut som jag håller för mig själv in i det sista. Vad det gäller Bobo så kan jag garantera att han kommer att lämna avtryck i de matcher som återstår. Var så säkra. La Samp? Det är otroligt det Mazzarri gjort, och även Cassanos come back i den italienska fotbollen har varit fantastisk. Sampdoria påminner på vissa punkter om Fiorentina. Om det är sant att jag en dag vill träna Cassano igen? När det var läge att köpa honom valde vi Mutu istället. Jag skulle kunna säga att jag skulle ta samma beslut idag. Jag håller hårt i Mutu. Cassano lärde jag känna bara under en kort period i Roma. Att han kommit tillbaka till den nivån han spelar på idag är mycket Mazzarris förtjänst. Han har varit mycket duktig som lärt sig att förstå honom."
Sedan Prandelli anlände i Arnos flodbädd har han alltid varit mycket duktig på att tippa utgången av den närmsta framtiden. När han nu säger att vi kommer att vara på topp de sista matcherna tror jag på honom. Det finns ingen anledning att inte göra det.
Vilka väljer han att starta med?
Fiorentina (4-3-3): Frey, Ujfalusi, Gamberini, Kroldrup (Dainelli), Pasqual; Donadel, Liverani, Montolivo; Santana, Vieri (Osvaldo), Mutu.
Inga revolutioner.
Bobo och Cassano – lika barn leka bäst
Det skiljer några år mellan de båda karaktärerna. Men det hindrar de inte från en nära vänskap. Den äldre av de riktade igår några fina ord till sin brother in crime:
”Antonio är en av världens största talanger och för att komma överens med honom krävs en sak; att göra honom arg. Vi är bra kompisar men när vi träffas utanför planen pratar vi aldrig, aldrig om fotboll.
Om några timmar kämpar vännerna om en Champions League-plats. Vinst och Fiorentina är mycket nära sitt mål. Förlust och dörren som leder till Mästarcupen är vidöppen även för Milan och Sampdoria. Gör era riter lila bröder. Kraftsamla och ladda. Ora sotto con la Samp!
Puzza di pesce, c´avete il mare inquinato...!
