”Den Gröna Linjen” vol 2
En krönika som ger inblick i Fiorentinas resurser, möjligheter och visioner i den hårda kampen mot de stora.
Fiorentinas projekt är i full gång sen ett par år tillbaks. Hörnstenarna är väl utvalda och omsorgsfullt placerade av sportdirektör Pantaleo Corvino. Efter att i två år ha värvat ungt och potentiellt, samt breddat i förstaelvan, är det nu dags att sålla ut det som endast växt sig stort på bredden.
Det kan mycket väl komma att innebära sorgliga besked för trotjänare som Avramov, Dainelli, Gobbi och Potenza. Spelare som egentligen inte gjort något fel men som säkerligen kommer vilja ha mer speltid än vad som erbjuds i Viola för sina fortsatta karriärer.
Det samt ogräset. Lupoli och Vanden Borre ser ut att ha sina dagar räknade i den lila tröjan. En flytt skulle gynna båda parter men tyvärr finns det för få intresserade klubbar för tillfället för att något sådant skulle bli verklighet.
I Primavera väntar en avgörande säsong för framförallt anfallarna Lepiller (seconda punta, frisparksspecialist) och Di Carmine (prima punta, måltjuv) som varit ledande i ungdomsleden de senaste två åren. De behöver med all sannolikhet lånas ut för att ta nästa steg i respektive karriär. Detta då anfallet i Viola är så gott som komplett och det var nära att inte ens den frälsande ärkeängeln från Turin (två gånger om) Osvaldo fick en plats.
Andra kandidater till att ta steget upp eller en tillfällig flytt från Firenze, är de två tjeckiska framtidslöftena Jan Hable (mittfältsdynamo) och Mazuch (försvarsklippa). Den sistnämnde kan mycket väl få en reservplats i A-lagets för tillfället tunnaste del: försvaret. Mycket beror på stundande mercato.
Hable har efter en tung höstsäsong spelat upp sig och känns redo för A-lagsfotboll, kanske i en mindre division. Tillsammans med sin mittfältskollega Diakhate (mittfältsjätte) har de bildat ett av primaveralagens slagkraftigaste mittfält. Klokt vore att behålla och testa åtminstone en utav dom redan denna säsong i Coppa Italia bl.a.
Håll ögonen på serbiske mittfältaren Nikola Gulan (89:a, samma årskull som Jovetic) som efter en kort vistelse i Sampdorias ungdomsakademi kommer att testas för första gången i Firenze. Detta efter att Santana fått europeiskt pass och den sista platsen för en ”icke-europé” (hur löjligt det än låter) är åter fri.
A-laget håller, som sagt redan nu innan EM, på att ta sin slutgiltiga form. En mittback är av största prioritet om de ryktade sidobacksaffärerna går i hamn (Vargas och Revelliere). Enligt mig är ingen större skada skedd om vi inte lyckas värva en absolut toppspelare. Däremot skulle det störa mig om vi värvade en utfyllnadsspelare.
Missförstå mig inte, namn som Burdisso och Simic skulle säkert vara en garanti och göra mycket nytta i ett lag som Fiorentinas, men är det inte läge att våga satsa på t.ex. så lovordade Mazuch och Da Costa?
Portugisen verkar förvisso inte kunna anpassa sig under Prandellis hårda kollektiv och är av den anledningen transferlistad. Corvino kommer antagligen inte låta sin guldklimp gå alltför lätt och bjuds det inget över de 4,5 miljoner euro som gavs till PSV i vintras, är det nog inte tal om någon affär (möjligen byte/lån). Med återhållsamma Sampdoria som främsta intressant är nog risken liten att Da Costa flyttar.
Mittfällt och anfall känns som tidigare nämnt kompletta, eller i varje fall redo att anta den utmaning som spel i Champions League innebär, samtidigt som man når samma åtråvärda turnering andra året i rad.
Vad som återstår är att Corvino överraskar fotbollsvärlden dagarna innan övergångsfönstret stängs och lockar ytterligare en ”campione”, helst en vänsterfot, till kontinentens intressantaste projekt. Någon i stil med förra årets snackis, Malouda, som haft det besynnerligt svårt i Chelski och är under isen även i EM. Någon som är redo att spela i renässansens vagga.
På återseende fr.o.m. den 7 juli i Castelrotto. Åter (?) med sedvanlig rapportering från alltid lika passionerade familjen Wilbacher.
Buon Estate!
