Inför Bayern München - Fiorentina
Matcherna duggar tätt igen och redan ikväll är det dags för Fiorentina att ta sig an gruppens på pappret starkaste lag, Bayern München. Prandellis mannar är beredda och räkna inte bort Storhertigdömets stolthet.
Jag vaknar av att regnet smattrar på fönsterbrädan utanför sovrummet. Ute är det grått och kallt, och det är med viss olust som jag kryper ur duntäcket och staplar in i duschen. Den närmsta timmen kommer jag sedan att armbåga mig fram i Stockholms kollektivtrafik bland nysande, illaluktande främlingar.
Trots min avsky till allt detta är jag 100 % lycklig idag och anledningen stavas Fiorentina. När den skäggiga mannen bredvid på tricken nyser rätt i mitt ansikte är jag så långt borta att jag inte ens rör en min. Jag har drömt mig iväg till tiden i Serie B när jag festade tillsammans med mina bröder från Verona. Jag tänker på banderollen som Curva Fiesole visade upp strax efter att Cecchi Gori blivit gripen för bland annat kokaininnehav. ”MENU: RISOTTO ALLO ZAFFERANO INGREDIENTI X 2: RISO 100 G, COCAINA 9 G” (jag tror ni klarar översättningen). Vår ex-patron hade förklarat att han trodde det vita pulvret var saffran som han skulle använda till en klassisk milanesisk risotto.
Jag minns kvalet till Serie A mot Perugia och Fantinis mål som fick Franchi att explodera. Jag tänker på alla de resor jag gjort till bortamatcher runt om Italien och i Europa, och alla fantastiska människor jag lärt känna genom vår gemensamma passion till Fiorentina. Jag tänker på VCS och nästa resa vi ska göra tillsammans. Jag tänker på kvällens match och mötet med jätten Bayern München. Slutsatsen jag drar när vi saktar rullar in vid T-Centralen och äcklet bredvid omedvetet ger mig en armbåge i solarplexus är att det har varit en fantastisk resa. En resa från helvetet till paradiset. Som Dantes vandring i sin gudomliga komedi. Ikväll har paradiset ett namn; Allianz Arena, och det kommer nog att fällas en och annan tår bland de 5000 tillresta lila när laget gör entré till Tony Brittens Champions League-hymn klockan 20:40.
Jag vräker mig stark ut från den trånga tunnelbanan, ger skägget en ordentlig skuldertackling och beger mig ut i stressen. Jag hör mina vänners sång eka på Münchens gator och torg och jag ler. Fiorentina i vått och torrt, dag in och dag ut.
QUANDO SCENDONO IN CAMPO I RAGAZZI IL CUORE MI BATTE PERCHÈ…!
wilbacher@yahoo.com2008-10-21 11:45:00
