En poäng mot Torino
I den viktiga matchen mot Torino lyckades Viola bara ta en poäng. Man lyckades bättre med något annat, nämligen att inte släppa in mål. Det var första gången för säsongen (i ligan) som laget inte släppte in ett mål. Trots detta spelade Fiorentina inte bra utan det var med en hel del tur som laget fick med sig en poäng.
Några dagar innan matchen mot Torino fick spelarna besked om att deras innestående löner skulle betalas ut och det konkurshot som hängt över klubben ett tag verkade varar borta. Detta fick dock inte några positiva effekter på spelat utan istället gick spelarna in och gjorde en mycket blek insats. Lite konstigt kan man tycka då spelarna visas mycket bra moral och kämpat på trots alla mot gångar utanför planen och nu när det ser bättre ut än på länge är viljan borta.
Di Livio var tillbaka i laget efter avstängning och jag trodde innan matchen att hans närvaro skulle få fart på lagkamraterna. Di Livio själv gjorde en mycket bra match men vad hjälpte det när många av Fiorentinas övriga spelare låg långt under sin normalkapacitet. Då Viola spelade så pass dåligt som man gjorde var det tur att Torino inte kom upp den standard som man höll mot exempelvis Milan för då hade det inte blivit någon poäng alls. Matchen innehöll inte speciellt många giftiga målchanser och de som uppkom räddades av målvakterna som båda var bland sitt lags bästa spelare. Av de chanser som dock uppkom så hade Osmanovski och Asta var sin bra chans tidigt i matchen men ingen av den lyckades förvalta sin möjlighet. Fiorentina hade inte en enda riktigt bra chans i hela matchen utan bara ett par halvchanser. Andra halvlek var lika händelsefattig som den första. Delli Carri gjorde ett riktigt drömmål på en cykelspark utanför straffområdet men målet dömdes bort då domaren upptäckt en ruff på Vanoli i momentet innan. Detta beslut upprörde Torinospelarna samt Torinoledningen som efter matchen inte alls var nöjda med domaren. Båda lagen hade även varsitt skott som touchade ribban under de sista fem minuterna.
Lite oroväckande är, förutom att laget inte visade prov på någon större vilja, att spelet inte fungerar för våra forwards. Efter Chiesas skada hoppades jag att någon av våra forwards, främst Nuno Gomes, skulle lyfta sig ett par snäpp och börja göra fler mål. Gomes själv har sagt att den skrala målproduktionen hittills till största delen berott på att han fått jobba fram chanser till Chiesa. Då borde han ju alltså börja göra mål nu när han får spela i sin favorit position. Det lär behövas något mål från vara anfallare, gärna Gomes, när vi möter Inter borta nästa vecka för jag vågar inte ens hoppas att vårt försvar ska kunna hålla tätt två matcher i rad.
