Defensivt Fiorentina chanslöst
Redan på förhand såg bortamatchen mot Inter ut som en omöjlig uppgift, vilket den också skulle visa sig bli. Fiorentinas defensiv räckte inte till på bortaplan mot Inter.
Mancini ställde upp defensivt med 4-5-1 där hela laget förutom Nuno Gomes, som fick spela ensam på topp, backade en bra bit in på egen planhalva då Inter hade kontroll över bollen. Vilket de hade väldigt ofta eftersom Fiorentina gjorde sitt bästa för att göra sig av med bollen så fort man fick tag på den. Av de förhoppningar om spelare som varit på väg tillbaka från skada blev inget, varken Tarozzi eller Morfeo fanns med på bänken när matchen startade.
Första fem blev häktiska för försvaret när Inter öppnade i ett ganska högt tempo, man lyckades dock förhindra öppna målchanser. Överaskande var det Fiorentina som fick de första målchanserna när först Nuno Gomes kom helt fri när bollen slagits in efter en hörna. Tyvärr insåg han inte detta själv utan försökte sig på en nick från långt håll istället för att plocka ner bollen. Toldo kunde enkelt rädda försöket.
Bara någon halvminut senare kunde Rossi spela Benin helt fri, han hade dock inte kontroll på bollen men borde ändå kunnat åstadkomma ett bättre avslut en den boll längs marken som Toldo utan större problem kunde avgöra. Sådana chanser får man inte missa om man vill ta poäng mot Inter på bortaplan.
Fiorentina var efter detta inte fullt så pressade av Inter som under de första tio minuterna. Men man fortsatte ändå backa hemma och lät Inter rulla boll. Mittfältet täppte dock till ytorna bra runt det egna straffområdet och Inter hade svårt att komma igenom. De flesta bollarna som kom in i straffområdet var inlägg från kanterna en bit upp i banan.
Anfallsspelet från Viola var dock knappt värt att nämnas, lite långbollar då och då på en ensam Nuno Gomes som inte lyckades åstadkomma någonting överhuvudtaget. Ibland kunde Rossi driva upp bollen i kontringar, men eftersom det aldrig var mer än högst fyra spelare som var med i kontringarna kunde man inte skapa någonting.
Vid vissa tillfällen försökte man spela upp bollen, då oftast längs högerkanten med Di Livio inblandad. Man grötade då ofta ihop det för mycket på små ytor och Inters försvar kunde ganska enkelt avväpna försöken.
Man lyckades dock trots sitt obefintliga anfallsspel skapa ytterligare en målchans i den första halvleken. Ett inlägg från högerkanten nådde Nuno Gomes i straffområdet, avslutet täcktes dock av en försvarare.
Efter en knapp halvtimma råkade Fiorentina ut för ytterligare en skada, Baronio var tvungen att kliva av och han ersattes av Amaral. Det är egentligen otroligt hur många skador ett lag kan få under en säsong. Även fast det inte såg ut som något allvarligare den här gången.
Efter 35 minuter var det dags för Inters första egentliga målchans, efter att Vieri blivit fälld av Amral precis utanför straffområdet tog han själv hand om frisparken. Skotten var hårt och passerade muren, Manninger hade dock god sikt och eftersom bollen kom rakt på målet kunde han utan större problem stöta bort bollen.
Fiorentina täcker i det här skedet av matchen den sista defensiva tredjedelen av planen mycket bra och det är endast vid ett fåtal tillfällen Inter lyckas ta sig in i starffområdet.
Anmärkningsvärt från den första halvleken var att det blåstes för ytterst få frisparkar, detta berodde dels på att det inte fanns så mycket att blåsa för men också att domaren vid många tillfällen på ett bra sätt utnytjade fördelsregeln.
Tyvärr lyckades inte Viola öka pressen på Inter inför andra halvlek genom att hålla emot hela den första halvleken utan med bara några minuter kvar av första halvlek tog Emre ett avslut som studsade på Kallon och sedan efter ett luftskott av Vieri och diverse studsar letade sig tillbaka till honom. Bollen studsade sedan på Kallon och Manninger innan Kallon mer eller mindre snubblade in bollen i mål. Ett tungt mål för Fiorentina.
I andra halvlek förväntade man sig att Fiorentina skulle försöka lyfta upp spelet för att kunna vända matchen, men man fortsatte att spela defensivt. Man försökte dock stöta en aning högre upp i banan än man gjorde under den första halvleken. Tyvärr tappade man ofta bollen ganska snabbt de gånger man lyckades erövra den.
Fiorentina hade genomgående inget eget spel utan backade hem för att försöka få till kontringar och utnyttja eventuella misstag från Inters sida. På det sättet är det väldigt svårt att vinna även om man kanske förstår att laget känner sig tvingade att spela på det sättet när man möter Inter på bortaplan.
Tio minuter in i andra halvlek utmanades Amaral av Emre i staffområdet. Amral gick på Emres fint och var dessutom klantig nog att fälla Emre med en solklar kapning. En odiskutabel straff som slogs in av Vieri vid Manningers vänstra stolpe. Manninger gick och rätt håll, men var ändå utan chans på en bra slagen straff.
Efter detta gör Mancini ett byte som ger laget ett något mer offensivt utseende. Rossi som legat offensivast av mittfältarna, ett jobb som han gjort relativt bra med tanke på förutsättningarna, fick gå av och lämna plats åt Vakouftsis som kom in som anfallare brevid Nuno Gomes.
Fiorentinas spel blir efter detta en aning offensivare och man ökar sitt bollinnehav något, dock mycket beroende på att Inter nu känner sig lungna och låter Viola rulla runt lite. Någon stor offensiv satsning för reducering var det dock inte tal om.
När Vakouftsis varit inne i ca fem minuter slår han en frispark från högerkanten som sånär nickas in av Nuno Gomes vid den borte stolpen. Nuno Gomes sliter sig loss från sin markering men når inte riktigt tillräckligt långt fram för att kunna styra bollen i mål utan nicken går strax utanför.
Efter att Fiorentina lyft sitt spel en aning fick också Inter större möjligheter att hitta ytor offensivt, de lyckades dock inte skapa några direkta målchanser förutom ett skott från straffområdeslinjen ca tjugo minuter in i den andra halvleken.
Under de sista tjugo minuterna avstannar spelet från båda håll och båda lagen verkar vänta på slutsignalen. Maninci passar på att byta in Equi som dock inte hann uträtta särskillt mycket under sin tid på planen.
Med tio minuter kvar hade Torricelli ett bra nickläge som han dock inte kunde förvalta utan nicken gick en bit utanför Toldos högra stolpe. Det mest anmärkningsvärda som händer sista tjugo är egentligen att Ronaldo komr in för Inter, dock utan att glänsa.
Man kan egentligen inte räkna med poäng mot Inter borta en säsong som denna, men Fiorentina är nu ännu mer fast i botten. Om inte Mancini får fart på spelet och att vinsterna på framförallt hemmaplan börjar komma lite mer regelbundet måste det göras något drastiskt för att rädda klubben kvar i Serie A. Förhoppningsvis kommer en försäljning av klubben till före jul vilket borde tända laget och ge dom bättre förutsättningar inför resten av säsongen.
