Adriano, hjälte direkt!
Inför Chievomatchen var det få som trodde att Fiorentina skulle bli det andra laget som tar poäng borta mot Chievo. När 90 minuter gått såg Viola, som de flesta trott, ut att gå mot en ny förlust men Adriano ville annorlunda och nickade in kvitteringen på övertid.
Som Violafan har man vant sig vid att läget är kaotiskt men inför matchen mot Chievo såg det värre ut än vanligt. Mancinis avhopp under veckan som gått kan väl knappast kommit som en chock för någon, det har snarare varit svårt att förstå varför han stannade så länge som han gjorde. Ingen ersättare hade utsätts inför Chievomatchen vilket betydde att assisterande tränaren Chiarugi var den som coachade laget för dagen.
Den enda ljuspunkten var att två nya spelare anlänt. En av dem var jättelöftet Adriano, den andra Robbiati som tidigare tillbringat 6 säsonger i Viola. Två offensiva spelare alltså och det är ju just anfallsspelet som klickat i de senaste matcherna. Adriano har visat att han vet hur man gör mål (alla som sett hans mål mot Real Madrid i en träningsmatch i början av säsongen vet vad jag menar) och Robbiati var mycket bra under sin sejour i Perugia förra säsongen.
Av dessa två herrar var det dock bara Adriano som fick chansen från start. Han startade tillsammans med Nuno Gomes på topp. På mittfältet återfanns på nytt Morfeo som säkert var revanschsugen efter sin avstängning. Morfeo utsågs också mycket riktigt till matchens lirare.
Fiorentina startade i ett ursinnigt tempo och Lupatelli tvingades till två kanonräddningar innan Nuno Gomes i den 12:e minuten, framspelad av Adriano, läckert kunde ge Viola ledningen. Efter målet böljade spelet fram och tillbaka, båda målvakterna gjorde att par fina räddningar.
I den 45:e blåste domare för straff. En mycket tveksam sådan skulle jag vilja säga. Moretti gick upp i den luftduell i straffområdet med Marazzina som föll mycket lätt. Domaren gick på tricket och Chievo kunde kvittera genom Corini. Straffen var dock mycket dåligt slagen. Den smet under Manninger som med lite tur kunde tagit den.
I början av den andra halvleken föll Nuno Gomes så illa att han skadad knät. Vad det är för typ av skada och hur länge han blir borta kunde man inte svara på innan knät undersöks. Mycket tyder dock på att ett ledband tänjts ut och han lär då bli borta ca 3 veckor. Amaral kom in Gomes ställe och tog Morfeos plats på mittfältet samtidigt som Morfeo flyttades fram något.
Precis som mot Perugia fick Fiorentina avsluta de sista 20 minuterna med en man mer på banan efter att Corini fått sitt andra gula kort. Det verkar tyvärr som det blivit en dålig vana för Viola att släppa in mål när motståndarna får en man utvisad för i den 87:e minuten nickade D’Anna in vad många trodde skulle bli segermålet.
Så blev inte fallet för i den sista minuten nådde Adriano högst på Baronios frispark och kunde nicka in 2-2 och ge Fiorentina en lika välförtjänt som behövlig poäng. En drömstart för Adriano med andra ord.
Det som grumlar glädjen lite är Nunos skada. Skulle den visa sig vara allvarlig känns det lite typiskt för Fiorentina den här säsongen. Just när vi får välbehövliga förstärkningar åker vi på en ny skada.
2-2 borta mot Chievo är hur som helst ett kanonresultat (vem kunde tro att jag skulle skriva det innan säsongen började?) med tanke på vårt dåliga bortafacit samt Chievos styrka hemma. Spelarna verkar ha reagerat positivt på Mancinis avgång även om de inte var missnöjda med hans styre.
Under nästa vecka lär en ny tränare utses. Allt tyder på att det blir den nuvarande tekniska direktören Ottavio Bianchi som tar över. Säsongen 86/87 ledde han Napoli, med Maradona i laget, till sin första titel. Någon ny titel kräver vi inte, endast att han räddar laget från nedflyttning. I det utsatta läge som laget befinner sig i är det en utmaning nästan i klass med att guida Napoli till ligaguld.
FORZA VIOLA
