Adriano är Florens nya hjälte!
I en tämligen händelsefattig match knep Fiorentina en poäng mot Milan efter att Adriano, precis som mot Chievo, kvitterat i slutminuten. Båda lagen hade svårt att skapa riktigt heta chanser och ett oavgjort resultat kändes rättvist men förmodligen extra skönt för Violafansen med tanke på det sena målet.
Inför matchen trodde jag på en riktigt underhållade match men ack så fel jag fick. Med tanke på att ett oavgjort resultat inte var riktigt bra för något av lagen så kändes det logiskt om det bjudits på anfallsfotboll. Båda lagen verkade dock mer rädda för att förlora än sugna på att vinna. Av den offensiva uppställning som Bianchi väntades ställa upp med blev det inget då Equi som vanligt lämnades på bänken till förmån för Amoroso. I övrigt såg uppställningen ut som förväntat.
Adriano lämnades alltså ensam på topp med Morfeo strax bakom sig. Dessa två inledde matchen mycket bra. Morfeo verkar vara i mycket bra form och Adrianos självförtroende på topp. Dessa två var inblandade i det mesta som Viola skapade under matchen. Det var dock tyvärr inte speciellt mycket.
I första halvlek försökte Fiorentina bryta igenom Milans kompakta mittförsvar vilket var dömt att misslyckas då det alltid var väl samlat vid Fiorentinas attacker. Att vi inte utnyttjade kanterna mer under matchen kan jag inte förstå särskilt med tanke på Adrianos fina huvudspel. De gånger kanterna utnyttjades blev det ofta farligt. Efter 15 minuters spel nådde Di Livio Adriano med ett fint inlägg efter att ha dribblat bort sin försvarare. Nicken gick bara någon decimeter utanför stolpen.
Några minuter senare fick Adani utgå med en förmodad sträckning i låret. Han ersattes av Vanoli. Jag blev knappt förvånad eftersom det verkar som om någon bestämt att vi ska ha minst 3-4 A-lagsspelare borta inför varje match. Strax efter bytet snurrfintade Morfeo bort sin bevakare men tappade bollen som dock snappades upp av Adriano som i stället för att rulla ut bollen till en ensam Amoroso avslutade med att lamt skott.
Ju längre halvleken led desto mer tog Milan över. Violas mittfält som börjat matchen med att pressa Milan relativt högt i banan föll tillbaka mer och mer. Men inte heller Milan lyckade skapa några riktigt heta chanser. Farligast blev det när ett inlägg av Contra touchade på Josè Mari och höll på att styras in. Manninger lyckades dock reflexrädda. I slutminuterna slog Contra ett nytt inlägg som Vanoli helt misslyckade med att rensa. Bollen nådde stället en helt ren Josè Mari som tofflade bollen en bra bit över.
Andra halvlek började som den första slutade med ett Milan som pressade tillbaka Fiorentina. Ett ledningsmål för de svart-röda låg i luften och mycket närmare ett mål än Milan kom 7 minuter in i halvleken går knappt att komma. Ett fint inlägg nådde en relativt omarkerad Josè Mari som inte lyckades få sin nick på mål men den nådde Shevchenko som via Moretti tvingade Manninger att rädda bollen på mållinjen.
Bara några minuter senare kom Milans ledningsmål. Serginho hittade Josè Mari med en fin krossboll och han skarvade mycket snyggt och helt otagbart för Manninger in bollen vid den bortre stolpen. Bianchi svarade direkt med att byta in Equi och Fiorentina började pressa Milan högre upp i banan. Man var ytterst nära att kvittera omgående på en frispark då Adriano bara var någon centimeter från att få huvudet på bollen.
I den 70:e minuten höll en präktig domartavla på att avgöra matchen. En för dagen helt värdelös Shevchenko löpte in i straffområdet men stoppades av Torricelli. Personligen tyckte jag inte Torricelli gjorde nåt fel eftersom det var Shevchenko som helt enkelt sprang in i honom. Kommentatorn (och antagligen domaren) ville ha det till obstruktion. Jag skulle vilja uppmana båda dessa herrar at ta en titt i regelboken. Skulle de göra det skulle de upptäcka att obstruktion ger indirekt frispark och INTE straff. Vad regelboken säger bekymrade dock inte domaren det minsta. Han tillfredställde mer än gärna Milanfansen önskningar och blåste nöjt för straff. Shevchenko bekräftade dock, till min stora lycka, regeln som säger att spelaren som fixat straffen inte bör lägga den. Manninger skipade rättvisa genom att göra en kanonräddning på Shevas straff.
5 minuter senare åkte Gattuso på sitt andra gula efter att, helt korkat, slagit bort en boll med handen när Di Livio var påväg att göra en cykelspark. Kommentatorn, förmodligen iförd svart-röd tröja, hade mycket svårt att acceptera detta domslut efter att han först trott att det var Di Livio som fått ett gult kort pga hög spark. Kommentatorn var, Milanfan eller ej, den sämsta jag hört på länge.
Fiorentina ökade efter detta ytterliggare trycket på Milan. Kvitteringen var otroligt nära att komma när Equi spelade snett bakåt direkt på hörna och Morfeo knorrade bollen bara någon decimeter utanför. Fiorentinas satsning framåt öppnade givetvis luckor bakåt. Med bara någon minut kvar vara Serginho riktigt nära att punktera matchen men han var ett par hundradelar för sen för att hinna stöta in Josè Maris skarvnick.
I den 90:e minuten, då nästan allt hopp om en poäng var ute, fick en dittills i princip osynlig Equi tag på bollen på mittfältet och passerade elegant mellan två Milanspelare. Han fortsatte sin rush mot straffområdet och lyckades, efter visst trassel passa bollen till en fri Adriano som först såg ut at tappa kontrollen över bollen men visade prov på härlig styrka då han höll undan Costacurta och dundrade in kvitteringen vid Abbiatis första stolpe. Den hårt prövade Florenspubliken blev tokig av glädje (det samma gällde mig).
En poäng mot Milan är bra även om det egentligen var 3 poäng vi behövde. Poängen vi fick ska vi dock tacka Manninger för. Han gjorde på nytt en kanonmatch och jag kan inte förstå hur Arsenal kunde släppa iväg (iofs bara lånad men hur kan Wenger välja feta Seaman istället?) honom. Saknaden efter Toldo blir bara mindre och mindre för varje match jag ser Manninger i aktion. Mycket glädjande är också att Morfeo har hittat formen. Han har en underbar teknik och känsla. Flera av de nedtagningar han gjorde höll världsklass och man bara satt och mös i soffan.
Spelet som Viola presterade var egentligen inget att hurra för. Milan lyckade förvisso inte skapa speciellt mycket men det kändes betydligt mer farligt när de anföll än när vi gjorde det. Vi skapade egentligen inte en enda riktigt het målchans under hela matchen. Utan Adriano där framme hade det nog inte blivit någon poäng. Han visade flera gånger att han inte bara är en bra målskytt utan även en mycket bra bollmottagare. Dock så borde han försöka spela bollen lite oftare istället för att hela tiden försöka ta avslut själv. Det ska till Adrianos försvar sägas att det inte alltid var mycket till understöd han fick.
Nästa vecka väntar Atalanta på bortaplan. Ingen lätt match men jag tror att ju längre tid Bianchi får att jobba med laget desto bättre kommer spelet bli så 3 poäng är inte omöjligt. Men det spelar egentligen inte någon roll hur vi spelar, bara vi vinner. I det läge vi befinner oss i nu kan man inte kräva skönspel utan bara hoppas på poäng. Jag tror fortfarande vi hänger kvar!
FORZA VIOLA
