Ajax – Fiorentina 1-1: Farväl Europa
Det kanske inte var Champions League, men det var en stor europeisk turnering alla violafans kände att vi hade kvaliteten till att vinna. Att vi kunde gå hela vägen och lyfta bucklan i Istanbul den tjugonde maj. Det blev inte så.
För det första så vill jag be om ursäkt för att jag knappt ämnar skriva något om själva matchen, men det finns faktiskt inte mycket att säga. Man kan i princip upprepa det som sades efter det förra mötet. Vi är det bättre laget. Vi skapar tillräckligt med chanser för att vinna matchen komfortabelt. Men vi gör det inte. Däremot fick vi under matchen se något vi sällan fått beskåda. Cesare Prandelli ge bort segern med taktiska fel ovärdiga en tränare med hans meriter.
Det är en sak att göra misstag som tränare, och det är också väldigt tacksamt och tillrättalagt att kunna sitta och bedöma med facit i hand. Prandelli tabbade sig rejält med bytena, och även om man inte kan säga att vi säkert förlorade matchen där, så ledde det till att vi tappade minst tio meter i plan, samt hela spelinitiativet under ett kritiskt skede i matchen. Men hur många sådana misstag har Cesare egentligen gjort under sina snart 4 år i klubben? Tillräckligt få för att jag efter en stunds reflektion kan bjuda på det här. Hur bittert det än må vara.
Men att Prandelli återigen skyller ifrån sig gårdagens förlust på otur, och uppger halvsanningar angående skälen bakom de misslyckade bytena är däremot oroväckande. När man hör Prandelli försvara bytet på Semioli (möjligtvis nyttigast på plan) med att spelaren var trött, för att sedan höra spelaren själv kommentera ”Jag var inte trött alls”, är det ännu mer oroväckande.
För det första: Nej, turen var inte på vår sida. Gamberinis nick kunde till exempel ha gått stolpe in, och vi skulle inte ha sett skymten av denna diskussion på Toscanahimlen. Men när man spelar 0-1 och 1-1 mot ett lag man spelmässigt och med tanke på spelarmaterialet borde slå med 2-0 i båda mötena så är det inte längre otur. Då beror det på något annat. När sedan spelare och tränare motsäger varandra i sina uttalanden, börjar man misstänka att det inte står helt rätt till i omklädningsrummet.
Jag har också blivit allt mer oroad över att vi nått en situation där det är i stort sett omöjligt att kritisera Prandelli. Detta är självklart en osund utveckling. Låt säga att vi inte gjort alla dessa mirakelmatcher i februari. Låt säga att det bara blivit tre poäng istället för tio, vilket sett till spelet inte alls skulle ha varit omöjligt. Då hade vi parkerat på en sjätteplats i ligan, sex poäng ifrån ”la zona Champions”, och bara en poäng bättre än Cagliari. Krisen hade varit ett faktum.
Det kan inte ha undgått någon att klubbledningens taktik hela tiden är att spela ned förväntningarna. Men har vi blivit ett mesgäng som inte vågar vara bättre än ”ganska”?
Vi är utslagna ur både italienska cupen och Uefacupen, på allt annat än hedervärda sätt. Tar vi inte fjärdeplatsen nu, så måste säsongen anses vara ett misslyckande. Det grundar jag på den enkla ekvationen att vi därmed spenderat runt 50 miljoner euro på att bli sämre än året dessförinnan.
Spelarbetyg:
Frey: 6 – Gör ett par kvalificerade räddningar, bland annat på Suarez skott i första halvlek. I övrigt inte mycket att göra för Seba.
Zauri: 5 – Vill man ha ett spel där ytterbackarna bidrar i offensiven gör man bäst i att lämna Zauri hemma.
Pasqual: 6 – Återigen en bra insats. Slog en del fina inlägg och gjorde sig gällande både offensivt som defensivt.
Gamberini: 5,5 – Ger och tar i försvaret. Självsäkerheten från förra säsongen är inte riktigt densamma.
Kröldrup: 6 – I stort sett bäst i backlinjen. Oförståeligt att dansken ibland väljs bort till förmån för Dainelli.
Felipe Melo: 6,5 – Ren energi på mitten. Leder hela laget med sin inställning och sitt kompromisslösa spel. Bör få kaptensbindeln nästa säsong, om vi får behålla honom.
Donadel: 5,5 – Gör det han ska, men inte mycket mer.
Almiron: 5 – Tillför absolut ingenting och känns förvirrad i allt han tar sig för på planen. Sparkade mest ner Ajaxspelarna.
Montolivo: 5,5 – Ett par riktiga smörpassningar som gav mersmak, men annars i huvudsak osynlig.
Semioli: 7 – Oerhört aktiv och ett ständigt orosmoment för motståndarna tills han fick gå av. Bland de bästa insatserna han har gjort i viola.
Jörgensen: 5 – Kommer in i ett otacksamt läge, och borde ha stannat på bänken med tanke på vad som stod på spel.
Mutu: 6,5 – Glänste periodvis, men gick också ned i kvalitet emellanåt. Assisten till målet är absolut världsklass.
Gilardino: 7 – Ett fantastiskt vackert mål och flera intelligenta passningar summerar en lyckad kväll för Gila individuellt.
