Fiorentina - Palermo: 0-2; noll steg framåt, två tillbaka
Med ett spel som till en början påminde om det vi Fiorentina fans vant oss vid tog matchen mot Palermo sin början; 90 minuter senare, 0 poäng och ett spel som snabbt gick från fint till halvtaskigt kunde man snabbt konstatera att en storm är på väg in över Florens.
Vad gör ett storlag? Enligt mig är det tre faktorer som bidrar till denna term; Laget ska kunna vinna utan att övertyga, hela laget ska kunna höja sig när det verkligen gäller och laget ska hålla en viss standard under en hel säsong (jämnhet).
Var passar Fiorentina in i detta storlagsfack? Det gör vi inte för tillfället. Vi har i och för sig tagit poäng trots dåligt spel men det har inte hänt i speciellt många matcher och vi har heller inte höjt oss till den nivå som behövts mot de allra största. Vadan denna kritik? Vilken kritik frågar jag då dig? Det är inte kritik jag slänger ur mig, det är sanning. Och dagens sanning är att vi för tillfället inte är tillräckligt bra för att sno åt oss eller för den delen vara förhandsgaranterade en Champions League plats varje år. Vi KAN ta en plats i den finaste av turneringar, men inte utan rejäl kamp.
Det är helt logiskt och naturligt. Fiorentina är ett projekt i ständig utveckling och om 3-5 år kan vi utmana i ligan såväl som i Champions League. En utmanare för förstaplatsen är vi dock inte ens om 5 år men då kanske vi i alla fall kan utmana på riktigt om plats 2 och 3. Och om vår nuvarande plats 4 på allvar. I Champions League kommer vi att ha kapacitet nog att ta oss ur gruppen och kanske förbi åttondelen. Detta mina vänner är en helt objektiv syn på det hela..
Vad som händer i Florens just nu är att fansen har överskattat sitt Fiorentina och samtidigt har de alldeles för snabbt har de vant sig vid tanken av Champions League spel även nästa säsong. De har fått så mycket men vill nu ha mer, och snabbare än förut. De har glömt att ett projekt i ständig utveckling inte alltid utvecklas planenligt. Hur blev det såhär? Jag tror att det beror på den massiva köphysterin i somras.. Man började drömma för stort. Fansen började tänka att om vi kan knipa en 4:e plats med denna trupp, då kan vi gå ännu längre med den nya! Logiskt på sitt sätt men samtidigt inte alls. Det svåra är inte att ta sig till toppen, det svåra är att stanna där. Man ska inte glömma att vi slåss med lag som Milan, Inter, Juventus, Roma, Genoa om fyra stycken platser, sex stycken vassa lag. Vad man heller inte ska heller inte glömma är att vi ifjol knep den där åtråvärda 4:e platsen med endast 1 poängs marginal.
Bakom oss har vi lag som Lazio, Udinese, Napoli, Atalanta, Cagliari. Vissa av dem formstarka för tillfället, andra bara starka. Alla saknar dem, och vi, en gemensam egenskap och det egentligen viktigaste som krävs för att stanna på topp, jämnhet.
För som många av de nämnda lagen ovan kan vi gå från att kryssa mot Inter till att bli överkörda av Lazio. Och Lazio kan i sin tur gå från att köra över oss till att bli manglade av Sampdoria. Ett Sampdoria som borde ligga högre upp om man tittar på trupp, men som har stora problem att hålla en jämn nivå. Ett superbt exempel är ju här i dagarna när man krossar Inter, avfärdar Milan, och sedan blir nerskjutna av Di Vaios Bologna med 3-0.
Var är min Matchrapport?! Slänger du ur dig. Här kommer den min vän;
En hektisk vecka i Florens med en Prandelli som hotat att avgå, klagat på fans och så vidare, plus en Melo som klagat av sig en del han med, för att nämna några händelser, skulle skjutas till det förflutna. 3 poäng mot Palermo och man skulle vara (i fall Milan vann över Atalanta, vilket de gjorde) endast 2 poäng efter 3:an Milan.
Fakta:
Startelva:
Frey- Pasqual, Dainelli, Gamberini, Comotto- Montolivo, Donadel, Melo, Jörgensen- Mutu, Gila.
Santana knäskadad, Vargas avstängd.
Byten:
53’ Jörgensen – Semioli
57’ Donadel – Bonazzoli
Mål:
48’ Simplicio
55’ Miccoli
Kuriosa:
De lilas skottantal i matchen uppgick till 15, mot Palermos 17. Bägge lagen fick 4 av dem på mål. Intressant är att Palermo slog bort nästan dubbelt så många bollar som Fiorentina med 73 mot våra 46.
Nu till matchen:
Vad som skulle bli en temporik match blåstes söndagen den 8:e mars klockan 15.00 igång i ett soligt Florens.
Fiorentina började starkast och bäst med snabbt tempo och Jörgensen sköt efter 3 minuter bollen i stolpen och ut! Matchen fortsatte att vara chansrik och tempohög med bra direktspel av Fiorentina som även dem fick nästa chans när Gilardino tog sig förbi Bovo och tryckte dit bollen i utsidan av nätet, ytterst farligt.
Palermo var inte helt ofarliga dem heller, även om deras uppbyggnadsspel såg väldigt trögt ut så såg deras kontringar allt annat än tröga ut. Om något så fick dem Fiorentina att se tröga ut..
Företaget Miccoli-Simplicio skapade problem för Fiorentina men höll sig i början av matchen mest till halvfarliga långskott.
En offsideavblåst Gilardino sköt bollen över från ett läge där han annars borde gjort mål i den 24:e minuten.
Mutu var under stora delar av matchen osynlig men när tempot började dö lite så fick han en halvchans, som dock kunde blivit mycket farliga om bara Comotto tittat upp från sin löpning och sett Mutus. En hörna utmynnade den chansen i.
Kort därefter kom Palermo i sin farligaste kontring dittills då Guana vann boll och satte igång att springa. Han lämnade sedan ifrån sig bollen men fick snart igen, efter en genomskärare av Miccoli, tillbaka den och som bonus ett friläge en bit ut till höger. Guana visade dock snabbt varför han blev en hårdförd mittfältare istället för en ny Van Nistelrooy.. Chansen rann till slut ut i sanden. En Fiorentina ägd halvlek slutade mållös. Men vi hade blivit varnade, Palermo var inte att leka med när de tilläts kontra.
Andra halvlek blåstes igång och direkt så var olyckan framme. Gamberini försöker rensa och passar rakt till Miccoli (tummen upp) som slår till direkt men får halvträff som träffar Gamberini (två tummar upp) vilket resulterar i att skottet som Frey skulle plockat enkelt, nu blev klurigt. Frey fick inte tag på bollen och Simplicio var sedan först dit på returen och kunde trycka dit 0-1 från 5 centimeter.
Det lila lägret slängde in Semioli istället för Jörgensen för att få fart på saker och ting, något som man lyckades sådär med.
Strax därefter tog Miccoli sig snyggt förbi en lilaklädd och rullade enkelt in 0-2 bakom Frey. Knipp, knapp, knut, så var sagan slut.
Prandelli kontrade med att slänga in Bonazzoli och ta ut Donadel, något som misslyckades ganska rejält då Bonazzoli var osynlig under den tid han var inne på planen.
Matchen började sakta men säkert att dö och dödskyssen för både matchen och Fiorentina kom med en kvart kvar då Mutu blev fälld av Kjaer. Man kan argumentera vare sig Mutu fortfarande hade bollen i sin ägo när han blev fälld och vare sig det borde varit straff. Personligen tycker jag att det borde varit straff. Några minuter senare avlossade rumänen ett snett skott som gick ett par meter utanför och det, plus hans halvchans i den första halvleken, var i princip allt han åstadkom på 94 minuter.
Kjaer och Mutu skulle mötas igen, denna gång i slutskedet av matchen. Mutu fick ur ganska dålig vinkel med sig bollen förbi Palermo målvakten Amelia, och skulle till att försöka få in den då han bli klippt bakifrån av.. Kjaer. Vare sig Mutu skulle fått in bollen eller inte, skulle det varit straff. Kjaer träffade vad jag såg på repriserna inte boll och tacklade dessutom Mutu bakifrån.
Ett par minuter senare var matchen slut och man kunde bara konstatera att Fiorentina inte ville tillräckligt. Man vinner inga matcher på att spela bra i 30 minuter.
Tråkigt nog säger Andrea Della Valles handlande, när han ses sitta på läktaren, läsandes, allt. Storebrodern Diego Della Valle uttalade sig om matchen efteråt och sade bland annat saker som att det inte är acceptabelt att spela utan hjärta och delade även ut en känga till stjärnorna i laget när han talade om att det är inte såhär hans familj skapat Fiorentina (ett lag de skapt för att spela med passion, hårt jobb och orubblighet) och att det är oacceptabelt att spelare går runt på planen istället för att springa. Han känner helt enkelt att stjärnorna i laget inte drar sitt strå till lasset.
Det sistnämnda, en tanke som även slagit mig alltmer de senaste veckorna. I mitt huvud handlar det dock mer om den faktor jag nämnde tidigare i texten, förmågan att prestera på en jämn nivå flera matcher i rad, detta gällandes både spelare och lag. För som det ligger till nu är det alldeles för ofta jag frågar mig var till exempel Mutu är, och alldeles för sällan jag jublar över vad han åstadkommit under perioder på 4 matcher eller fler. Visst avgör Mutu & co matcher, men när ett lag är så beroende av två spelare som Fiorentina är av Mutu och Gilardino så måste de kliva fram oftare, inte bara genom att göra mål, utan även för att sätta ett exempel för resten av truppen. Ljuset finns dock där i form av fantomen Frey, men det räcker inte.
Åskmolnen hopar sig.
