Sammanfattning av 2002
2002: Ett år av sorg, förluster och misär. Eller? Här är Fiorentinas/Florentia Violas årskrönika.
Januari:
Året började med en skamlig hemmaförlust mot Perugia med 1-3 och Roberto Mancini såg lika uppgiven som alltid efter matchen och laget blev såklart utbuat från Artemio Franchi i vanlig ordning. Fansen blev alltmer frustrerade och tillochmed Valeria Cecchi Gori, som annars alltid är positiv vad det gällde Fiorentina, började tveka på att det här skulle lösa sig. Vittroio Cecchi Gori lovade ständigt att nyförvärv skulle anlända och Mancini var väldigt sugen på att låna Sinisa Mihajlovic från Lazio. Sådant blev ej fallet då Mancini bestämde sig för att avgå och Mihajlovic vägrade spela i Fiorentina när han var borta. Fiorentina fick nöja sig med Anselmo Robbiati och ynglingen Adriano från Inter. Ottavio Bianchi ersatte Mancini och lite hopp inbringades hos Viola-supportrarna trots alla motgångar. Saker och ting såg ljusare ut efter att Nuno Gomes och Adriano lyckades hjälpa Fiorentina till ett lika resultat mot Chievo i en tuff match. Brassen Adriano skulle visa sig vara en otroligt tillgång till Fiorentinas offesniva spel resten av säsongen. Laget skärpte till sig och lyckades spela lika mot Milan på Artemio Franchi efter ännu ett sista minuten mål av Adriano. Men januari månad slutade i misär då man föll tungt på bortaplan mot formstarka Atalanta med 2-0.
Februari:
Roma stod på spelschemat i en av säsongens hetaste matcher. Fiorentina gjorde enligt många säsongens bästa match då man kämpade och slet och var nära att vinna mot ett avtrubbat Roma. Morfeo hade ett volley i ribban i matchens absolut sista minut. Veckan därpå kom spiken i kistan då laget blev utspelade mot jumbon Venezia i en usel tillställning. Inte ens Adriano kunde rädda oss den gången. Inte heller mot Juventus kunde man motivera spelarna och föll med 2-1. Februari slutade precis som januari med en katastrofal match mot Lecce på hemmaplan som man förlorade med 1-2. Ottavio Bianchi hade misslyckats och dem flesta ansåg att Fiorentinas dagar i högsta serien var räknade…
Mars:
En överraskande seger mot Verona på bortaplan inledde mars månad och Morfeo, som under säsongens gång hade vädjat att få riva sitt kontrakt hade plötsligt tillsammans med Adriano blivit Fiorentinas hetaste spelare. Man följde upp vinsten mot Verona med likaresultat mot Bologna och Udinese. I matchen mot Bologna gjorde argentinske publikfavoriten Ezequiel Gonzalez sitt första och enda mål i den lila dressen. Han firade vilt med att hedra sin forna klubb Rosario Central. Som vanligt avslutades månaden med en förlust, denna gång mot Torino, 0-1.
April:
April var månaden då Fiorentina definitivt åkte ner till Serie B. Man förlorade 5 matcher (!) i rad och blev totalt uträknade av alla experter runtom Italien. I förlustmatchen mot Brescia gjorde före detta Fiorentina spelaren Roberto Baggio två mål, och efter den matchen blev Fiorentina officiellt klara för nedflyttning. Tack för den, Baggio.
Maj:
Säsongen avslutades med en förlust mot Perugia och Bianchi avgick som coach och Luciano Chiarugi tog över. Resten av månaden handlade mest om hur mycket pengar Cecchi Gori egentligen var skyldig och vart alla spelare skulle ta vägen?
Juni:
Sommaren hade börjat och de flesta försökte begrava sin sorg i fotbolls-VM. Under tiden hade Eugenio Fascetti tagit över tränarrollen i Fiorentina som skulle kämpa i Serie B nästa säsong. Cecchi Gori tampades fortfarande med ekonomin och rytken om konkurs hade blivit allt mer påtagliga.
Juli-Augusti:
Trots alla spelarförsäljningar och lån lyckades inte Cecchi Gori få rätt på alla problem. Det ena ledde till det andra och plötsligt var situationen så illa att det talades om uteslutning ur Serie B och framförallt ordet man bara inte fick nämna; konkurs. I början på augusti kom beskedet att Fiorentina hade officiellt gått i konkurs och blev därmed bortagna all proffslicens. Laget fick börja om i Serie C2 med nytt namn, ny president och nya spelare.
Trots att lag som Roma och många engelska lag hade visat stort intresse för vår lagkapten Angelo Di Livio, signerade han ett nytt kontrakt med den nybildade klubben Florentia Viola och följde med dem till 4:e divisionen. Aldrig någonsin hade fotbollsvärlden sett prov på sådan lojalitet. Di Livio skrev inte bara in sig i Florentia Violas spelarregister, utan även i historiböckerna den dagen. Större än Batistuta? Avgör själva.
Florentia Violas president Diego Della Valle var tvungen till at hitta en ny tränare efter att Fascetti vägrade följa med klubben ner till C2 och lösningen blev Pietro Vierchowood, den forne storspelaren som senast var i Piacenza. Den 17:e augusti blev ett historiskt datum för alla Viola anhängare. Det var nämligen då laget spelade sin första match någonsin, och trots förlust med 1-0 mot Equipe Romagna, ett lag baserat på kontraktslösa spelare så var det god stämning i Florens. Drygt 10.000 fans dök upp den dagen för att se sina nya hjältar. Angelo Di Livio blev hyllad som en kung och applåderna och skriken var öronbedövande. Den 30:e augusti spelade Florentia Viola sin första officiella match i Coppa Italia mot Pisa och hela 30.000 (!) fans kom för att heja på Viola. Den publiksiffran skulle sedan bli standard för resten av året. Med andra ord; Stämningen och den goda atmosfären var tillbaks i Florens.
September:
Florentia Viola och presidenten Della Valle hade börjat skramla ihop ett lag med många unga spelare och den 2:a september skrev Christian Riganò på för laget. Man hade sålt fantastiska 13,000 säsongsbiljetter och det var 10,000 mer än förra säsongen. Den 9:e september spelade Florentia Viola sin första ligamatch och mäktade med ett likaresultat mot Sangiovannese efter att Cristiano Masitto hade gjort mål i 95:e minuten. Laget spelade mycket bra hela månaden ut och Riganòs målform skulle visa sig vara helt avgörande för Florentia Violas fortsatta spel. Säsongsbiljettsförsäljningen hade stigit till 17,000 och intresset för laget bara ökade.
Oktober:
Hösten anlände till Florens och laget inledde månaden med några halvtaskiga insatser och efter ett par likaresultat och lagets första förlust fick Vierchowood tacka för sig och lämna plats åt en mer erfaren coach, Alberto Cavasin. Han införde ett tätare spel baserat på ett klassikt 4-4-2 system. Det skulle visa sig vara ett genidrag.
November:
Cavsin förde laget till goda prestationer och trots förlusten mot Montevarchi så var man nöjd med spelet i allmänhet. Laget ångade på och alla minnen från förra säsongen blev alltmer avlägsna.
December:
Florentia Viola fortsatte med sina goda form och radade upp vinsterna. Man gav supportrana dem två bästa tänkbara julklapparna; ligaledning och löften om förstärkningar. Ett plus i kanten var också att Ivan hade hållt tätt i 5 matcher i rad och Riganò hade öst in 14 mål. Fans runtom världen hade fått tillbaka det som dem hade längtat efter i så många år, en klubb med goda framtidsutsikter och säker ekonomi.
När jag ser tillbaka på den gångna året så känner man såklart en viss bitterhet över Fiorentina, men det överträffas av glädjen Florentia Viola har ingjutit. Jag njuter.
