Aston Villa - Fiorentina: 1-0
Resultatet till trots (1-0) kan jag inget annat än att känna en viss optimism inför stundande säsong.
Cesare Prandelli ville säkert se lagets reaktion i uppspelsfasen mot ett hårt pressande ‘Villa och mycket riktigt syntes det efter en bit in i matchen att det var bollinnehav som låg färskast i minnet hos de lila spelarna.
Kommentatorn drog till med “I England finns inget som kallas träningsmatch”, jag vet inte riktigt varifrån han fick det, men han antydde nog på att Aston Villa körde på för fullt (i italienska mått mätt). “The Villans” var å andra sidan inte så långt ifrån sin fulla tävlingsform och Viola klarade av att hålla taktpinnen mot aggressivare motstånd galant under större delar av matchen.
Tre virkträffar signerade Jovetic och Gilardino (däribland på straff) tyder på att avslut och finjusteringar står härnäst på träningslistan innan säsongens viktigaste dubbelmöte mot Sporting Lissabon.
Förutom den gyllene triaden Seba-Mutu-Gila som är säkra på sin sak, och Montolivo samt Gamberini som befinner sig kort därefer, vill jag passa på att lyfta fram de bubblare vi kan väntas ha inom truppen till nästa säsong.
Jovetic, det är ingen snack om saken, montenegrinen är Violas stora framtidshopp. Med överbelastande träning har han hunnit bli tröjnumret större under sommaren, i positiv bemärkelse. Fötterna är inte 100% koordinerade riktigt än och bollens limmas inte lika fast i mottagningarna som annars, men det kommer. Viktiga aspekter som har förbättrats är fysiken, aggressiviteten och ögat för spelet.
Vargas, peruanen har allt att vinna i en nyfunnen roll under “il mister” som även blev aktuell ett få antal gånger under gamle tränare Baldini i Catania. En fyrkantigare variant av en offensiv yttermittfältare som gärna testar skott på distans. Intressant.
Donadel, en tyst trotjänare och en fantastisk personlighet utanför planen. Den nära vänskapen med Gilardino och Marchionni bidrar säkert till en bra lagmoral. Hans utveckling hämmades i och med Melos ankomst säsongen 08/09 men hans tillgänglighet har alltid varit densamma. Nu ser han ut att ha tagit vid där han lämnade, djupledssinnet ser ut att ha förbättras och Marco är redo att axla rollen som “Melos ersättare”.
Kuzmanovic, eller “Kuz” om ni så vill, förväntas följa Montolivos utveckling. Han fortsätter att bidra med rörlighet och enkla lösningar på mittplan samtidigt som man inte får glömma att han besitter en god fysik. Spets och specialisering är det Zdravko saknar i dagsläget, då får man inte glömma att han endast är snart fyllda 22.
Natali, kraftfullare och säkrare än “Darino”. Aningen trögare i startsträckan (om man nu kan vara det) men har förvånansvärt en fullgod högsta fart. Violas backlinje har missat mycket i samspel som skaffas enbart genom matchning, klara Natali och Gamberini att hålla sig friska kan vi mycket väl se en förbättring även där.
Babacar, 16-åringen är envist med på varje träningsmatch i A-laget. Fysiken är iögonfallande och tekniken god, ett lysande komplement och kontrast till Stevan Jovetic. Prandelli har gett ungtupparna att utveckla sitt samarbete ett antal gånger under försäsongen. Plötsligt faller Castillos värvning på plats i pusslet, ”Baba” lär bli den första efterlängtade primaveraspelaren att slå sig in i A-truppen.
Goda besked från Birmingham alltså, nu börjar allvaret.
