Fiorentina-Parma 2-3: Vart tog försvaret vägen?
Frey fick tömma buren tre gånger när Parma stal alla poängen på Artemio Franchi. Skälet till detta var till största delen ett rent ut sagt uselt försvarsspel från de lila.
Fiorentina kom till spel med en i det närmaste påtvingad startelva. Det fanns med andra ord inte mycket för Prandelli att filosofera över inför laguttagningen, de som var friska och tillgängliga spelade.
Redan i matchstarten var det uppenbart att det skulle bli öppet spel. Parma uppträdde relativt offensivt, deras dåliga bortafacit till trots, och Fiorentina visade också att det var full fart framåt som stod på menyn. Det var också Fiorentina som dominerade spelet de första 10-15 minuterna.
I 24e minuten får Fiorentina sin första stora chans då Gilardino tar emot bollen centralt och vackert frispelar Marchionni som löpt inåt från sin kant. Marchionni hamnar dock i tidsnöd då Mirante rusar ut, och avslutet blir någon slags ofarlig halv-chipp.
Redan minuten därefter gör dock Fiorentina det efterlängtade 1-0 målet. Efter en inte helt lyckad kort hörna slår Santana ett inlägg som Gilardino, ensam som en lila prick i ett vitt hav av Parmaförsvarare, lyckas knoppa in. Mycket starkt av Gila, som har få övermän (om några alls) i dessa lägen. Nu kände man vind i seglen och att det bara var att trumma på för tvåan.
Detta skulle dock inte bli fallet. Istället kvitterar Parma bara fyra minuter senare genom den gamle Juventusräven Amoruso. Sättet det sker på lämnar en hel del att önska. För det första så upphäver Comotto offsiden på Zaccardo, som assisterar Amoruso från kortlinjen. Jag har ingen konkret källa på detta, men i min mentala loggbok är detta tredje gången under säsongen som vi fått ett mål i baken pga. att Comotto missar offsiden. Pasqual å sin sida gjorde inte heller någon glad och man undrar vilket svart hål han hade sugits in i medan Zaccardo röjde på hans kant.
Första halvlek slutar utan någon större dramatik. Pasqual kan vara nöjd med att han inte åker ut efter en onödigt hård tackling bakifrån på Dzemaili.
Andra halvlek skulle visa sig bli minst sagt jobbig ur Fiorentinasynpunkt. I 52a minuten står i princip hela backlinjen och sover när Parma lyfter in en frispark. Bojinov hinner först och slår in bollen bakom Frey. Återigen, simplare än att stjäla godis från barn. Man blir så extremt upprörd av sådant här agerande att det är direkt ohälsosamt. För att anknyta till det första målet och sammanband, så är det inte heller första gången jag ser backlinjen räkna får vid fasta situationer. Det där måste styras upp.
Prandelli byter i det här läget omedelbart ut Santana mot Castillo. Varför förstår jag inte riktigt, men precis som i alla lägen när Santana lämnar planen får man anta att han var sönder på något vis. Att sätta in Castillo brukar nämligen inte vanligtvis inge något större hopp om förbättrade chanser på plan.
Ordningen återställs sedan i 62a minuten då Gilardino nickar in Vargas hörna. En underbar prestation under hård press från markerande back, missade vem det var, som nog tyckte att han hade ett förtroendeingivande järngrepp på Gila.
Tyvärr fick vi också se att alla hemska saker kommer i tre. I det här fallet pinsamma försvarsmissar. Bara fem minuter efter Gilas kvittering (där trodde nog alla att vi skulle vända till vinst) rinner Lanzafame, som bytts in i stället för Bojinov, igenom och avslutar iskallt vid Freys bortre stolpe med sin första touch i matchen. 2-3 alltså, och det kändes hur tungt som helst. Bara det faktum att vi släppt in tre mål på hemmaplan fick magen att vrida sig i plågor. Vem som får bära hundhuvudet i den här situationen är oklart, men någonting gick definitivt väldigt fel i samspelet mellan Natali och Dainelli.
Resten av matchen bjuder inte på några humörhöjare för oss med lila hjärta. Fiorentina pressar på ganska okej men utan att få till det sista tills Donadel åker ut i 86e, i min mening dessutom helt riktigt, efter att jag verbalt misshandlat domaren å det grövsta innan jag såg reprisen.
De sista av de fem övertidsminuterna bjuder på en slutlig dos dramatik på hög nivå. Först är det någon situation där det ser ut som hands i straffområdet på en Parmaspelare och något moment därefter är Gilardino enormt nära att sätta sitt tredje nickmål för dagen, men Mirante gör vad jag skulle vilja kalla för en riktig Frey-räddning. Den där målvakten kan nog bli något för landslaget vad det lider om han bara blir säkrare i vissa lägen.
Domaren bläser av. Död, förintelse och så vidare. Tre poäng i sjön är nog en bra sammanfattning av kvällen. Hatten av för Parma, som är genomgående effektivare och mer balanserade under 90 minuter än vad vi är. Men det gör tyvärr inte att den här förlusten förlorar något av sin vedervärdiga beska.
+ Gilardino. Båda målen är världsklass och han slår även en finfin potentiell assist som en för kvällen blek Marchionni kunde ha förvaltat bättre. Gila är farlig rakt igenom, alltid.
+ Vargas. Jag vet inte hur smart jag tycker den här ”låt Vargas driva upp bollen och lyfta in”-taktiken egentligen är men mannen är oersättlig just nu.
– Försvarsspelet. Okoncentrerat, felplacerat, passivt, plus varenda synonym till okoncentrerat ni kan komma på. Ytterbacksspelet är något mer av ett fiasko än försvaret centralt idag, men det är gradskillnader i helvetet. Alla målen är defensiva missar. Alla.
– Försvarsspelet.
– FÖRSVARSSPELET!
