Liverpool-Fiorentina 1-2: Historiskt!
Allt Gilardino rörde vid blev till guld, och Fiorentina befäste i och med det förstaplatsen i en svår grupp genom en meriterande trepoängare på klassiska Anfield.
Om någon betvivlade styrkan hos det här laget borde höstens/vinterns Champions League-spel ge en rejäl tankeställare. Viola har gjort bäst ifrån sig utav alla italienska lag i Europaspelet, och i processen skickat en omisskännelig signal till övriga klubbar i turneringen. Jag tror inte något lag kommer att känna någon som helst lättnad över att dra Fiorentina ur urnan när åttondelsfinalerna ska lottas.
Skadeläget i truppen var bekymmersamt innan match. Faktum är att bara tre spelare återstod ur elvan som slog Liverpool hemma, och vi fick till följd av det bl.a. spela De Silvestri som högerytter, något som han för övrigt gjorde bra. Mittbacksparet blev Kröldrup och Natali, och även dessa herrar skötte sig exemplariskt. Man kan undra vad en frisk Torres hade åstadkommit med sin fart mot vårt allt annat än vinthundssnabba mittlås, men för kvällen var firma Kröldrup/Natali säkerheten personifierad.
Matchen hade en påtaglig vänskapskaraktär, och det roligaste för Liverpoolfansen var kanske att Steven Gerrard firade 500 matcher i den röda tröjan samt att Aquilani fick debutera. Inget av lagen skapade egentligen några nämnvärda chanser i första halvlek, förutom att Cavalieri fick göra ett par räddningar, särskilt på Montolivos skott. Dödläget bröts sedan i den 43e minuten när Benayoun nickar in en frispark av Gerrard. Inget att anmärka där egentligen, Frey är på den, men det räcker inte riktigt.
Efter halvtid var det Liverpool som stod för det mesta och det bästa innan kaptenen för dagen, Martin Jörgensen, visade att gammal är äldst genom att skjuta in 1-1 i 63e. Målet var en blandning av en fin Fiorentinamanöver och dåligt omdöme av mittbacken Skrtel, som lämnade unge Stephen Darby i en omöjlig situation. Santana stod för en fin liten överhoppning, och Gila serverade en lika fin boll till den danska dynamiten som avslutade säkert.
Sista 20 bestämde sig Prandelli för att pressa för vinsten, och kastade in Marchionni och Vargas, vilket visade sig vara tillräckligt. På övertid försöker Vargas ta sig förbi Darby på Liverpools högerkant, Darby verkar först ha klarat upp situationen, men tappar tillbaka bollen till Vargas. Vi har sett det så många gånger den här säsongen, hur Peruanen på något sätt klarar av att vinna tillbaka dessa förlorade bollar genom att maniskt ånga vidare på sin kant. Hur som helst, Vargas slår en kross längs marken på Gilardino som bombar in bollen lågt förbi Cavalieri. En historisk seger är ett faktum, och alla med lila hjärta måste ha exploderat i ett segerrus utan dess like. Jag gjorde det sannerligen, och det är svårt att beskriva stoltheten jag känner inför det här laget. Vi slår tippade gruppsegraren Liverpool hemma och borta, och vinner en på förhand ruskigt svår grupp.
En dag som denna vill man helst inte snacka mercato, men nog är det så att vi behöver en eller två förstärkningar till vinterfönstret om vi seriöst ska kunna hävda oss säsongen ut. Champions-spelet har varit fantastiskt, men svackorna vi har i ligan, ofta i samband med det förstnämnda känns inte helt ok. Det gäller att komma in i finrummet även nästa säsong, det är det vi gjort flera år i rad nu, och det är bevisligen där vi hör hemma.
+ Gruppen. Så oerhört skönt att vi kan lita även på reserverna. Kröldrup och Natali var riktigt bra och verkar passa bra ihop. Det som Prandelli lyckats bäst med den här säsongen är helt klart att bygga upp denna fantastiska harmoni i truppen.
+ Gilardino. Fullkomligt klinisk igår. Ett mål och en assist på kanske tre eller fyra vettiga bollar han hade att arbeta med på hela matchen.
+ Jörgensen. Måste bara ta med dansken, som återigen spelar in sig i de lila rekordböckerna genom denna historiska triumf, som han är väldigt delaktig i.
Jag skriker O-ooh-o-ooh F-I-R-E-N-Z-E! jag med. Grazie raga per una notte storica!
