Inför: Fiorentina - Atalanta
Man hinner knappt smälta den ena matchen innan det är dags för en ny. Så kommer det troligtvis se ut för alla Serie B lag i år, och för Fiorentina ser de närmaste matcherna mycket svåra ut. Imorgon ställs vi mot ett formstarkt Atalanta på Artemio Franchi.
Det är svårt att inte reagera starkt när ens lag spelar under sin förmåga. Fiorentina har nämligen denna säsong i sina tre inledande matcher spelat mycket sämre än vad de flesta hade föväntat sig. Ibland har de sett riktigt usla ut, faktiskt. Men jag vägrar tro att Fiorentina kommer fortsätta spela så här i de kommande matcherna. Kalla mig naiv, men tar man en noggrann titt på truppen så är det en smärre chock att det har gått så dåligt inledningsvis.
Helguèra, Manfredini och Said, mittfältstrion som alla hade så stora förväntningar på, vars tveksamma prestationer har varit den stora anledningen till Fiorentinas miserabla spel i år, måste komma igång nångång. Självklart är det svårt för tre mittfältare att helt plötsligt flytta till en ny stad, till ett lag med annorlunda spelsystem som de förut varit vana vid. Man kan inte begära att dessa tre ska fungera tillsammans efter ett par matcher, vi måste visa tålamod och lita på Alberto Cavasins taktik och fotbollsvetande. Det tog trots allt några matcher innan laget kom igång förra säsongen.
Men vad är det för fel på målskyttet då? Jag är övertygad om att bara mittfältet kommer igång så löser sig anfallsproblemet också. Riganò har visat att han håller även för Serie B, men anfalsspartnern Graffiedi har haft det tyngre. Detta få sin förklaring av att han är väldigt beroende av ett fungerande offensivt mittfältsspel som kan bidra med rätt bollar osv. Riganò är en spelartyp som i stort sett kan få vad som helst att bli en målchans.
Försvaret har varit relativt säkert, problemet där är bara det att Cavasin måste hitta rätt mittbacksduo. För tillfället lutar det åt att Lucarelli och Comotto blir förstavalet, med Bacis och Ariatti på kanterna. Tillsammans med succémålvakten Cejas kan känna oss ganska säkra där bak, väldigt mycket på grund av den stora bredden i försvaret. Ripa, Baronchelli, Rizzo, Maggio, Cherubini och Guzzo håller alla hög klass. Även andremålvakten Andrea Ivan är en mycket bra ersättare.
I matchen mot Atalanta på lördag få vi hoppas att Cavasin har fått lite mer ordning på sina mannar, men främst att spelarna inte känner sig pressade att vinna. Det viktigaste av allt är att återfinna harmonin i klubben så att spelarna lättare kan koncentrera sig på sin uppgift. Ägaren Della Valle sa i en intervju häromdagen att ambitionen fortfarande är att hamna bland de sex första och på så sätt kvalificera sig till Serie A, men personligen tycker jag att detta verkar lättare sagt än gjort. Della Valle är förstås väldigt sugen på att ha ett lag i högsta serien, precis som bästa vännen och Interpresidenten Massimo Moratti. Della Valle lider uppenbart av ett "lillebrorskomplex".
Jag hoppas spelarna och Cavasin är smarta nog att inte ta åt sig av Della Valles uttalande och att de i lugn och ro fokuserar sig på en match i taget. Imorgon kommer Atalanta på besök, ett lag som förra året spelade i Serie A men som trots att de förlorat en stor mängd spelare fortfarande ser imponerande ut. Som sagt, vi kan omöjligt begära tre poäng på lördag, inte heller kan vi begära att Cavasin plötsligt har fått ordning på laget. Oavsett resultatet imorgon kan vi inte förvänta oss en större förändring mot Piacenza den 27:e heller. Det sämsta som kan hända nu vore att Della Valle tappar tålamodet och sparkar Cavasin, eller att fansen tappar sina sinnen och går bärsäkragång i händelse av en förlust imorgon. Fler desperata nyförvärv är inte heller lösningen, vi behöver endast ge laget lite arbetsro så de tillsamman kan reda ut vad som har gått snett.
Detta blev en lite annorlunda "inför"-rapport, men jag tyckte att det i nuläget fanns viktigare saker att ta itu med än ointressanta detaljer om motståndarens laguppställning, skador osv.
