Lila fans i fokus: Alexander Hertzberg
I den tredje delen möter vi en slitvarg med samtidigt känsliga skribentfingrar. Han har varit med i den föryngrade redaktionen ett bra tag nu. Underdogen som föredrar underdogs och självaste inspirationskällan till denna artikelserie: Alexander ”Hz” Hertzberg.
Sedvanlig inledning: varför Viola?
En fråga likt denna är alltid svår att svara på då fans ofta inte riktigt vet varför de gillar/tycker om eller rent ut av älskar ett visst lag. Om sanningen ska fram vet inte jag heller riktigt men jag fick upp ögonen för laget när det tragiskt nog stod klart att konkurs och tvångsnedflyttning var ett faktum. Jag har alltid varit ett fan av ”underdogs” och ser även mig själv som lite av en sådan och jag antar att det är därför som jag verkligen älskar ”Viola”. Klubben har en anrik historia, passionerade fans och skickliga spelare och ledare. Samtidigt som klubben har allt detta är man som supporter inte bortskämd med framgångar och därför är också varje framgång en enda stor fest. Man måste ha känt förlustens smärta för att verkligen uppskatta segerns sötma.
Lite kort, vem är du och vad gör du utöver att vara violanörd på heltid?
Mitt namn är som bekant Alexander Hertzberg och jag har tyskt, franskt men framförallt romskt ursprung. Jag är 19 år och bor för tillfället i Zlatanland även känt som Rosengård. När det inte är viola som gäller sysslar jag med ungefär samma saker som alla andra; träffar vänner, ser på tv, spelar spel, festar, pluggar, styrketränar. Jag studerar just nu vid Malmö Högskola men kommer att flytta tillbaks till Växjö för att studera litteraturvetenskap där i vår.
Lek med tanken: om chansen uppstod, vem skulle du se dig peta i dagens elva? Motivera!
Jag skulle nog kunna peta vem det nu är som spelar bredvid Gamberini och bilda ett betydligt säkrare mittlås än det vi har fått se hittills. Största anledningen till detta är väl att jag har bra ledaregenskap vilket behövs för att styra upp backlinjen samt att jag har ett stort hjärta för klubben och vilket fan vill inte ha en sådan spelare i klubben? Mina kvalitéer som spelare behöver jag inte ta upp känner jag men kortfattat ser jag mig som en starkspelare med duglig teknik (kan göra en och annan sulfint á la Maldini) och sedan är det inget fel på fysiken (94 kg mestadels muskler). Sist men inte minst är jag som sagt ”bara” 19 år vilket innebär att jag fortfarande har en hel del utvecklingspotential för Prandelli att jobba med.
Du härstammar från Malmö och jag väljer att jävlas lite med dig: Turning Torso eller Maratona på Artemio Franchi?
Egentligen härstammar jag från Lund och sedan Växjö snarare än Malmö där jag endast bor men svaret blir hur som helst Maratona, utan tvekan.
Ehrm, just så var det... Din absoluta favorit i klubben, alla inkluderade: från ADV, till Castillo, till Paolo Manetti (medicinansvarig)?
Jag har ju en svaghet för ”underhållande” spelare och egentligen ingen direkt favoritspelare men de män som jag anser är viktigast för klubben är; Cesare Prandelli, Pantaleo Corvino Och sist men inte minst vår franska keeper, ”Seba” Frey.
Och något hatobjekt rentav, vem skulle du ge kicken först?
Jag undrar fortfarande varför Natali eller Comotto för den delen anlände till klubben. Anser att båda dessa herrar är allt för dåliga för de mål som klubben har (med det inte sagt att de inte har gjort bra matcher).
Vad saknas i Viola?
En vänsterback som är bra båda offensivt och defensivt samt en mittback bredvid Gamberini men egentligen är detta inget behov då undertecknad kan fylla den platsen.
Beskriv ditt Halleluljah-moment som violinist!
Jag anser fortfarande att mitt absolut största halleluljah-moment är då Pablo Osvaldo cykelsparkar in det avgörande målet mot Torino som även innebär spel i champions league för vår lila klubb.
Jag känner till din Totti-anekdot lite kort, vill du utveckla?
Jag var under en sommar i Italien och besökte flera städer, däribland Rom. Under dagen som jag anlände till Rom skulle Totti tydligen gifta sig och bröllop var väldigt ”hypat”, jag kände därför att jag måste försöka närvara. Bröllopet skulle börja vid 1-tiden men det visade sig att jag hade fel i det utan det började vid 15:00. Under de två timmarna orkade jag inte vänta utan gick iväg för att äta, kom tillbaks och utanför kyrkan stod nu flera 100-tals Romanistas i väntan på sin konung. Där stod vi och väntade ett tag, tiden gick, regnet började falla och de flesta hade troligtvis rört sig ifrån området och hittat på något bättre men jag som redan hade väntat i flera timmar tänkte ”nej, nu har jag väntat flera timmar då är det bara att fullfölja”. Det slutade med att Totti kom ut med sin fru mer eller mindre efter tvång då vi(fansen) hade börjat bli otåliga och trots storm och ösregn gick alltså kejsaren av Rom nedför trapporna och hälsade på fansen. Sammanlagt stod jag nog i 6-7 timmar förväntansfullt väntandes, var det värt det? Tveklöst.
Alexander har under ca ett års tid levererat med sitt skrivande och varit till oerhört stor hjälp. Jag framför min och andras önskan att han fortsätter med samma gedigna skrivande som tidigare.
Continuare cosí!
