Bari-Fiorentina 0-0
Äntligen en inspirerande insats på bortaplan men nära skjuter inte ens 11 små tuppar
Undertecknad sitter på flygplatsen utanför Malmö, på väg hem till Stockholm, då denna matchrapport skrivs.
Deltog ej själv framför datorn under de 90 mållösa minuterna på "San Nicola", utan var på segerbankett i Trelleborg där supportrarna (likt jag själv) bjöds in till att festa tillsammans med spelarna.
Det blev en blöt kväll i dubbel bemärkelse så undertecknad har under sina 21 år upplevt piggare morgnar än denna.
Hade inte tänkt skriva så mycket om just matchen, då jag som sagt knappt vet någonting i skrivande stund annat än att det var en match med en massa varningar, 1 stolpträff och 1 ribbträff för Fiorentina. Laget såg fysiskt starkt ut och förtjänade alla tre poäng. Min underbara flickvän Daniela höll mig uppdaterad via mobiltelefon.
Dock, i det numera förhoppningsvis veckoåterkommande "Lunedì libero" ska jag försöka skriva det mest intressanta om matchen med spelarbetyg, andra resultat och övrigt läsargodis.
Vi kan ju av resultatet snabbt konstatera att Fiorentina gjort ett (1) mål på sina hittils 6 spelade bortamatcher. Riganò, vem annars, i Vicenza i den andra matchen på säsongen. Måltorkan på bortaplan har ändå inte tillåtit 3 hemma-anfall att göra fler mål än oss. Poängen mot Bari är den 3:e i ordningen borta och den 14:e totalt. I mitt tycke är en tjänad poäng i Bari lika med en vinst hemma, om ni förstår vad jag menar. Alltså, det man kan kräva men inte mer.
Men att ett lag fullständigt tappar allt vad offensiv skärpa och anfallslist då man åker utanför stadens tullar är förbryllande. Hursomhelst syntes enligt de första rapporterna från matchen tecken på ett bra spel och för det ska vi vara glada även om det inte blev tre poäng.
Någon som håller med mig i detta men som var väldigt besviken då jag meddelade honom slutresultatet över en öl i baren under segerfesten i Trelleborg var den till åren komne men likafullt skyttekungen Mats Lilienberg, stort Viola-fan som ju redan efternamnet påbjuder.
Hursomhelst, Mats berättade för mig att det så här på karriärens höst finns två klubbar han önskat fått spela i: Liverpool och... Fiorentina!
Något en gråhårig göteborgare lyckats med; Glenn Hysén.
Sonen Tobias Hyséns fina spel räckte inte för BK Häcken i gårdagens avgörande match i Superettan. Lilienberg och Trelleborgs FF drpg det längsta strået till undertecknads förtjusning. Man hade mer än gärna sett någon från Fiorentina på Vångavallen för januaris skull då spelarmarknaden öppnas, men det är nog min nuvarande euforiska inställning till Lilienberg och co.
Kanske är ändå en hjulbent skåning med Di Livio som förebild svaret på Fiorentinas anfallskatarr, även om det är föga troligt!
