Angelo Di Livio / Del 2

Ord, ord, ord och åter ord. Men ärligheten i dessa når en hög procent när de kommer direkt från Kaptenen. Han beskriver konkursen, Fiorentinas ställning och sin vänskap med Del Piero bland annat.

"Con la fascia di capitano"

Vi har nu kommit till den andra delen i artikelserien om Angelo Di Livio. Här lämnar vi ordet till honom själv där han i utvalda citat från de senaste säsongerna beskriver olika saker som mer eller mindre rör hans roll som kapten i Fiorentina.
Till vänster hittar ni en länk med texten till Lucio Battistis sång "Il nostro caro angelo" som jag rekommenderar att ni lyssnar på medan ni läser denna artikel!

Angelo Di Livio om:

...sin roll i laget
"Jag har alltid litat mycket till gruppen. Till det berömda omklädningsrummet. Jag är förtroendeman för alla som är i svårigheter, lagkamraten som jobbar stenhårt men alltid med ett skämt i bakfickan, kompisen som säger de dåliga sakerna rakt ut, när det behövs, därför att jag inte tål falska människor och i den här miljön har jag lärt känna olika..."

...när resultaten inte går ens väg
"Vet ni vad det värsta är? Jag kan inte minnas vår senaste seger."

...att inte få ut sin lön
"Vi ligger tre månader efter med löneutbetalningarna. Ni vet att jag inte gärna talar om pengar. Pengar och fotboll går inte bra ihop. Men situationen börjar bli problematisk för mina yngre lagkamrater. Grabbar som inte har ett fett bankkonto och heller inga stora löner. De har behov av att få sina utbetalningar. Precis som materialförvaltarna, massörerna, de andra delarna av staben. I september tvingades klubben offra Repka för att betala gamla månadslöner. Och nu? Ingenting har ordnat sig."

...krisen i Fiorentina
"Inte ens när jag var i Serie C befann jag mig i en så tråkig sits. Liknande saker kan endast hända i Florens."

...Cecchi Goris inkompetens
"Nu räcker det. De senaste månaderna har vi lyckats att inte tappa förståndet. Vi har hållit ett korthus på fötter. Vi har agerat spelare och även ledning. Men vi kan inte hålla på så här. Om ägaren inte klarar att sätta nya projekt i marken borde han ge sig av."

...spelarnas ultimatum till klubben
"Är det möjligt att det inte finns en köpare som är förälskad i Fiorentina? Vi talar trots allt om en klubb som är känd och uppskattad i Italien och Europa. Jag tycker det här laget genom sina handlingar visat att det förtjänar att ha en riktig klubbstyrelse i ryggen. Jag kan garantera er att jag inte orkar leva längre med denna absurda situation. Jag vill gå tillbaka till att bara vara fotbollsspelare. Dvs., mitt yrke. Om vi talat med Mancini? Naturligtvis. Vi har givit honom en bild av våra krav från mötet med spelarförbundet. Han förstår och uppskattar vårt positiva beteende. Det kunde inte vara på annat sätt. Även han lever sedan månader i det här helvetet."

...hotet om konkurs
"Det är inte möjligt, Fiorentina kan inte försvinna så här. Det är inte en klubb som vilken som helst. Den har en lång historia och en betydelsefull stad bakom sig. Jag tror verkligen inte det kan hända, det är livsviktigt för hela fotbollsvärlden att Fiorentina lever kvar."

>>> I ett reportage i La Gazzetta dello Sport precis innan julen 2001 möttes romanförfattaren Sandro Veronesi och Di Livio för att tala om fotboll och litteratur.
Här är några av de mest intressanta svaren Di Livio gav på författarens frågor:

- Om du inte blivit fotbollsspelare, vad hade du sysslat med?
"Som liten pojke gillade jag idén att bli brandman; stiga upp på brandbilen när sirenerna tjuter för att rädda någon, folket som ser på dig med beundran... vackert."

- Din relation till litteraturen?
"Så länge jag kunde höll jag tillbaka skolarbeten, det gick inte dåligt och jag klarade mig. Sedan tvingades jag välja mellan studier och fotboll och min kontakt med skrivandet stannade vid kärleksbreven jag skrev till min nuvarande fru för att vinna hennes hjärta och numera stannar det vid saker jag måste göra eller saker som händer mig. Jag ska säga sanningen: jag är ingen flitig läsare. Då och då någon thriller på semestern. Jag vet inte varför vi fotbollsspelare läser lite, under träningslägren har vi tid men en bok kanske sen inte är så avslappnande. Jag föredrar att se en bra DVD-film. Men just nu läser jag Baggios bok, jag är nyfiken på vad han skrivit om Lippi och historien om "ruffiano".

- Som romare, ångrar du att du inte kunde vara där i fjol? (2001, då Roma vann Scudetton reds.anm.)
"Inte bara för Scudetton. Jag har ju vunnit tre. Min dröm har alltid varit att återvända dit. Jag har varit nära ett antal gånger men det har inte blivit så. Som liten pojke avskydde jag Juve, det var tiden då Turone gjorde mål. Och jag förstår Totti: att vinna Scudetton som spelare-supporter måste vara det yttersta."

- Under den här säsongen fylld av problem agerar du som ledare för gruppen, medlaren med press och klubbstyrelse. Har du upptäckt nya saker om dig själv?
"Som veteran och kapten var jag tvungen att ta ansvar. Det har jag alltid gjort i omklädningsrummet men detta är en ny situation. Det hade aldrig hänt mig att göra min röst hörd utåt eller att ge tränaren en hjälpande hand. Och sedan har jag upptäckt att jag aldrig som nu fäst mig vid ett lag och vid dess folk; på det mänskliga planet har jag funnit något mer än på andra ställen."

- Det finns en sak som kompenserar din icke-förmåga att göra mål: Di Livio 6,5. Du är den som aldrig får lägre betyg än 6,5. Hur är det möjligt, söndag efter söndag?
"Jag saknar en riktig förklaring. I min karriär har jag sällan givits betygen 4 eller 8. Jag har en konstant nivå, jag är att lita på. Jag springer alltid mycket, det är en naturlig gåva. Dagen efter match har jag redan återfått all energi. Och detta måste också vara en fråga om inställning."

>>> Avslutningsvis, som grädden på moset, kommer två uttalanden som på bästa sätt beskriver människan Angelo Di Livio. I det första talar han om sin bäste vän Alessandro Del Piero. Det andra uttalandet är hämtat från en artikel som skrevs bara dagar innan konkursen var ett faktum och kanske kan beskrivas som historiskt om man tänker på vad som hände efteråt.

"Förutom vänskapen, har jag hittat en broder, yngre i ålder men lite mer begåvad än jag; Alessandro Del Piero. Vi lämnade Padova tillsammans för Juve, tillsammans har vi vunnit och förlorat, vi har givit varandra styrka under tuffa perioder och när han blev skadad stod jag nära honom. Vilka som är ens vänner märker man då eller hur? Vi är rumskamraterna som knappt behöver prata med varandra längre, om jag är trött behöver jag inte ens be honom sänka ljudet på TV:n; han har redan gjort det."

"Jag vill genast göra en sak klar. Jag har aldrig tagit i beaktande andra alternativ. Jag har alltid tänkt och trott på att jag skulle börja om med Fiorentina. Det har funnits några klubbar som kontaktat mig, men deras anbud har jag aldrig ens funderat över. Jag kommer att ha rätt inställning för att spela i den lila tröjan."

Fotnot: Ovanstående citat är hämtade från olika artiklar som publicerats i La Gazzetta dello Sport och har översatts helt fritt från italienska till svenska.

0 kommentarer