Exklusivt II: Föremål för Uffizierna, Gabriel Batistuta på väg hem
Han lämnade "sin" stad Florens för att vinna scudetton. Staden begrät sin arkeängel och senast i söndags då han fanns på plats för matchen mot Genoa fanns det de som buade då hans namn ropades ut i högtalarna. Nu verkar det dock som Florens mest älskade spelare genom tiderna vill hem.
Många är vi som förtrollats av honom.
Gråtit av glädje och av sorg för honom.
Batigol är och förblir en hjälte i Florens och hans 152 mål för Fiorentina kommer för alltid bära hans namn vidare genom historien.
I en öppenhjärtlig intervju för en av Italiens största sporttidningar passar nu "Batigol" på att uttrycka sin vilja om framtiden. En framtid som med stor sannolikhet och som i och för sig gått att läsa sedan en tid finns i Florens där han trivs som kanotisten i Arno...
Artikeln är hämtad från onsdagens Corriere dello Sport och har fritt översatts med godtycke från redaktionen på www.violanews.com
Rubrik: "Batistuta: qua la mano".
"Om jag återvänder till Italien, gör jag det bara för Fiorentina, om jag återvänder som spelare gör jag det endast om jag känner mig säker på att jag inte blir en börda. Att jag inte "roffar åt mig" lönen och att jag kan ge en hjälpande hand till laget, annars föredrar jag att genast börja min karriär som ledare. Florens är mitt hem, folket där vill mig gott. Jag vet mycket väl att jag inte kommer vara densamme som 98 (21 gjorda mål, reds.anm) eller 2000 (23 gjorda mål, reds.anm) utan folket kommer istället att få minnas den Batistuta. Här gjorde jag 152 mål (bäst någonsin i Viola, 2 bättre än Hamrin, reds.anm) och ett sådant minne kan inte raderas bort. Det är därför jag inte vill vilseleda någon: jag kan inte vara stadens frälsare men jag kanske skulle kunna hjälpa att rädda denna stad. Med Al Arabi har jag en överenskommelse på två år men om jag vill kan jag bryta den redan nästa månad, när den första halvan av säsongen är spelad. Alternativt vid säsongens slut, i mars nästa år.
I december kan jag hursomhelst inte lämna Qatar eftersom mina barn går i skolan. I vilket fall som helst kan det diskuteras inför nästa säsong. Nu är jag i bra form, den högra vaden, den som sedan två år hemsökt mig, har läkt till 80%. Mitt första år i Roma när vi vann scudetton tränade jag ingenting. Det andra året gick det dåligt för mig och under det tredje stack jag. Efter Inter kunde jag valt England eller Spanien men jag hade inte kunnat ge mitt bästa. Jag valde Qatar därför att jag kunde träna, spela och läka där. Della Valle är en som har tydliga idéer i sitt huvud, som vet vad han vill. Han har ett mål och distraheras inte av allt det som händer runtomkring. Det har varit mycket hjärtliga möten med honom och det gjorde mig lycklig att i hans kontor på "Franchi" fanns ett foto av mig uppsatt. Jag beklagar att Antognoni (gammal storspelare som "glömts bort", reds.anm) inte är en del av Fiorentina men då du väl slutar spela blir fotbollen ett yrke. En klubb har sina riktlinjer och medan ett lag består av 30 spelare, har en klubb 5-6 ledare vars platser redan är upptagna. När jag tar beslutet att fortsätta spela eller inleda en karriär som ledare? Sedan två månader bär jag med mig detta tvivel. Jag tränar hårt, inte med laget, utan på egen hand med min personliga tränare Andorlini. Jag skulle vilja fortsätta spela därför att jag verkligen känner mig i form. När jag slutar vill jag verkligen bli ledare inom fotbollen. Min åsikt om Fiorentina mot Genoa? Lucchesi uttryckte sig väl, serien är fortfarande lång och det finns tid att komma igen. Med det fantastiska supporterstödet kan det lyckas. För folket som går till "Franchi" spelar inte C2 eller Champions League någon roll och sedan har Fiorentina en ypperlig center. Jag gillar Riganò, det var första gången jag såg honom "live", han är duktig, han kan spela fotboll. Man kan diskutera hans sätt att röra sig, men med bollen ser man att han vet vad han gör. Di Livio? Han är ett exempel för alla, få når hans ålder med den gnistan."
