Muraren som hamnade i Florens

För en spelare är matchen på söndag mot Messina ett derby och en återförening med sina rötter. Vi går på djupet och hittar en intressant livsberättelse om spelaren som sensationellt då detta skrivs missat en straff...

"Jag hyser en enda liten ånger: att jag nådde en viss nivå lite sent, dock tänker jag: bättre sent än aldrig, alltså är jag nöjd så."

Orden är Christian Riganòs. De kommer från en spelare som redan hunnit med att skriva in sig i historien hos Fiorentina, klubben han numera har sitt hjärta i (trots att han sedan barnsben är Inter-supporter), men det var inte främst det jag tänkte skriva om i den här artikeln.

Riganò - ingen planta

Han föddes 1974. Närmare bestämt den 25 maj på ön Lipari strax norr om Siciliens nordöstra hörn. Kanske är det den vulkaniska jorden som utgör de små, mystiska öarna som gjort honom till den han är.
Det finns inte många kända personer från Lipari (eller ögruppen Isole Eolie e Lipari). Minns ni den australiensiska sångerskan Natalie Imbruglia, som bröt igenom 1997 med megahiten "Torn"? Hennes far är från Lipari och det vore ingen större sensation om familjerna Riganò och Imbruglia någon gång fiskat musslor tillsammans i det klarblåa Tyrrenska havet.
För er som är språkintresserade kan jag berätta att Riganu på sicilianska är en slags örtväxt som vi på svenska kallar "origaaano". Men Christian skulle visa sig inte vara en planta.

Från öns gunst till riktig fluns

I de övre tonåren blev han murarlärling och snart tjänade han en del av familjens inkomst. Han kombinerade arbetet med att spela vänsterback för det lokala laget på ön. Christian skulle dock uttrycka en sällsynt explosivitet på planen vilket föranledde hans tränare att kontakta klubbarna på fastlandet (Sicilien). Samma höst som Natalie Imbruglias vackra ansikte och sagolika röst prydde MTV flyttade Christian Riganò från Lipari och övergav som 23-åring det säkra livet som murare och fotbollsamatör på Lipari för att söka lyckan i just Messina. Men inte i det Messina som Fiorentina möter på söndag utan i stadens andra klubb; Real Messina (klubben som fostrade gamle Schillaci om någon minns honom). Riganò blev kvar under en säsong i Serie D-klubben men hans gamle tränare i moderklubben Lipari lyckades få över honom till nordkusten och Barcellona Pozzo di Gotto (vi rör oss fortfarande på Sicilien) där Riganò bildade anfallspar i Serie D-laget Igea Virtus. Han blev en succé och fick här sitt genombrott med 28 gjorda mål på 50 matcher och bidrog starkt till Igeas uppflyttning i C2. Faktumet att ha färjan till Lipari på bekvämt avstånd kan ha spelat en avgörande roll för den då 25-årige Riganòs inträde i fotbollens finrum. Om man nu kan kalla Serie C för finrum.

"Dio perdona, Riga no"

Christians målfacit talade för sig själv och han fångade Tarantos intresse sommaren 2000 (Taranto skulle spelat i Serie D men togs upp i sista stund i C2/C). Han blev sommarens absoluta värvning i dessa serietrakter då Taranto betalade mer än 5 miljoner kronor för honom, en hög summa om man betänker att klubben drogs med ekonomiska bekymmer och att Christian aldrig spelat en match på professionell nivå.
Men hans näsa för målet skulle inte svika varken honom eller Taranto och dess supportrar. Det apuliska laget nådde med hjälp av Riganòs 14 mål en sensationell uppflyttning till C1 och fansen var som tokiga av glädje. Riganò fick efter detta ett epitet om sig: "Dio perdona, Riga no" (Gud förlåter, inte Riga), som även Fiorentina-fansen tagit till sig.
Säsongen 2001/2002 var Christians andra år i de professionella ligorna, han vann som 27-åring skytteligan med, just det, 27 mål. Taranto skulle dock inte nå uppflyttning för andra året i rad och Christian var plötsligt högvilt på spelarmarknaden, tillsammans med albaniern Florian Myrtaj som samma säsong gjorde 25 mål för sitt Teramo i C2 och dessa båda spelare hade en till synes mycket ljus framtid. Myrtaj och Riganò har en annan sak gemensamt; det sena genombrottet. Inte många klubbar spenderar en massa pengar för en spelare som närmar sig 30 och bara spelat professionell fotboll i ett par säsonger. Det finns ett bra italienskt ord som beskriver Riganò och det är "rivelazione", på svenska säger man upptäckt, men det italienska ditot är lite starkare kryddat.

Rekordman och generös - en ovanlig kombination

Det var denna "rivelazione" som upptäcksresanden Diego Della Valle valde att ta till Florens som sitt dyraste och viktigaste köp inför den stundande säsongen med nybildade Florentia Viola i C2.
191 cm. lång och 84 kg. tung blev han under sin första säsong lagets oväerderliga målskytt och huvudpersonen i projektet Uppflyttning. Han hade under våren även en personlig ribba han ville nå över. Med ett par matcher kvar hade han redan gjort 29 mål och slagit dels Batistutas rekord för Fiorentina (Riganò är dock själv mycket diplomatisk om detta och belyser skillnaden mellan Serie A och C2) samt målrekordet genom alla tider i Serie C. Han nådde till slut gränsen 30 mål och med 4 mål till hade han blivit Florens störste målgörare genom tiderna, då han passerat Angelillos 33 mål.
Men Christian är den typiske killen som ger allt för laget och ser sig inte som förmer än någon annan. Han passar faktiskt hellre en lagkamrat än sätter dit den själv. Han repeterar ofta i intervjuer "Det spelar ingen roll vem som gör målen, bara Fiorentina vinner."
En klassisk kommentar från en klassisk center fast med ett exceptionellt sinne för målet och en fascinerande historia i bagaget.

Historiens nostalgiska fibrer

På söndag är det alltså dags för årets andra resa till Sicilien för Fiorentina. Riganò har en ett år äldre bror, Massimo, som spelar för Milazzo i Serie D (därifrån Lipari syns i horisonten). Han har hittils gjort 15 mål denna säsong, dubbelt så många som brorsan Christian och i nuläget ligger Milazzo på 2:a plats i serien, där seriesegraren blir uppflyttad. Christian Riganòs familj kommer med största sannolikhet ta den timmeslånga färjan till sundet och Messina för att se sin son spela. Dock är Riganò den äldre upptagen på andra sidan sundet i Kalabrien där hans Milazzo spelar bortamatch mot Vigor Lamezia.
Som 29-åring har Christian "Rigagol" Riganò hittat rätt i sin karriär. Han omgivs av människor som beundrar honom, jag som skriver är en av dessa (sitter med den lila t-shirten med 9.Riganò på ryggen), och han säger själv att han trivs utomordentligt i Florens. Han har dock en dröm som han aldrig trodde skulle besannas; att få spela i Serie A. Om inga fler straffar missas i Messina på söndag kan historiens nostalgiska fibrer mycket väl utgöra träet i den bräda som på språng ska ta oss tillbaka till den fotbollen som räknas.