Positiva känslor i krisartade tider
Viola är inne i den värsta svackan under Prandelli. Lite talar för Viola just nu. Men Fiorentina har kämpat sig upp ur knipor förr.
Fiorentina är i kris. Så enkelt är det. En segerlös svit på fem matcher, varav fyra är förluster, och en nuvarande elfte-placering i Serie A för ett förmodat i alla fall topp fem-lag; att kalla det för något annat än en formmässig kris är omdömeslöst. Om det parallellt med formdekadensen går att hitta samband med viktige Mutus bantningspilleravstängning, med ex-capitano Dainellis frånvaro eller rentav med ryktena om mister Prandellis framtid spelar en mindre roll. På ett eller annat sätt måste trenden ta en positivare riktning för att säsongen ska upprätthållas.
Jag kan inte föreställa mig något bättre tillfälle att vända trenden på än i en Champions League-åttondel. Att avancera till kvartsfinal, att på så vis kunna stoltsera med att vara bland Europas åtta främsta klubblag skulle betyda ett skönt, kraftigt slag i magen på alla kritiker och bespottare. Men det är inte i München på onsdag kväll det ska ske. I München på onsdag kväll ska det byggas upp en grund. En grund tillräcklig nog för att vända trenden hemma på Franchi om tre veckor. Där är Fiorentina svårslagna. Där är chanserna störst.
Hemmaförlusten mot Roma för dryga veckan sedan var infernaliskt plågsam därför att Fiorentina var överlägsna spelmässigt, och därför att Romas förbaskade - men som alltid effektiva - catenaccio-fotboll lönade sig. Klockan 20.45 och 90 spelminuter framåt på Allianz Arena på onsdag är det just den förbaskade catenaccio-fotbollen som ska bygga grunden som behövs för avancemang i Florens den 9:e mars. Ren och skär, hederlig, italiensk catenaccio. Åka hem med ett resultat.
Gamberinis utevaro oroar. Felipe har haft svårt att anpassa sig hitintills och brassen tillsammans med Kröldrup måste tidigt hitta rätt i sitt samspel mot Bayern München. Jag gillar inte ändringarna som tvingas till att göras. Det tar tid att hitta den där interaktionen mittbackar emellan, och nu är det i princip ett helt och hållet nytt försvarspar som tvingas bilda lås framför Frey. Ett lås som måste klaffa och som måste fungera i samspelet inte bara inbördes utan även med övriga försvarsaktörer. Ett samspel som inte fanns där på Marassi för två dagar sedan.
Ytterkantsduellerna De Silvestri/Pasqual contro Ribery/Robben blir avgörande. Med den unge högerbackens löpstyrka och envishet vill jag tro att De Silvestri kan trötta ut fransmannen som är i bristande matchform på grund av skadebesvär. Om Vargas prioriterar sitt defensiva ansvar och hjälper Pasqual mot enormt formvasse Arjen Robben finns det en möjlighet att låsa tyskarnas essentiella kantoffensiv.
Det är med de känslorna jag sätter mig i Champions League-soffan på onsdag. Hoppfulla känslor. ”Se möjligheterna, bortse från motsättningarna”. Det är givetvis svårt i mörkret där vi nu står. Men jag vill se det där ljuset i den så omtalade tunneln. Tunneln är lång nu, ljuset är avlägset, och inte mycket talar för Fiorentina i dubbelmötet. Bayern är fasaväckande formstarka, Viola raka motpolen. Fiorentina går in i åttondelen som tunga underdogs - ingen räknar med Fiorentina. Utnyttja det. Slå ur underläge. Nyttiggör fördelen av hemmaplan i returen. Bryt trenden. Upprätthåll säsongen. ”Allt kan hända”. Kom ihåg att vi har slagit Liverpool hemma och borta, kom ihåg segern mot Lyon och kom ihåg att vi vann en av de svårare grupperna. Det är vi som är gruppetta i det här mötet.
Det enda vi måste göra är att tro. Det oväntade är möjligt. Möjligheterna är få men finns. Bara vi ger oss fan på att ljuset i tunneln ska växa. Bara vi ger oss fan på att vi är Fiorentina.
