Ett lila hav - allt är fortfarande öppet
Offerviljan överglänstes och överlistades av ett norskt domarteam. Men grunden är byggd och nu väntar tre veckor av ytterligare uppbyggnad. I Florens blir det annorlunda.
När jag efter OS-hockey och inte många timmars sömn vaknade upp i förmiddags och halvvaket genomögnade omgivningen gjorde jag det med en märklig känsla av att ha blivit rånad. Någonting saknades, allt var inte som det borde. En förargad förnimmelse vällde upp inom mig. Medvetandet tilltog inne i hjärnan, som lät mig tänka tillbaka till gårdagen. Tom Henning Øvrebø och hans polare på linjen.
Jag trodde att min sinnesstämning skulle ha intagit en lindrigare form än när jag några timmar tidigare somnade. Men irritationen fanns kvar - den gör det ännu. Fiorentina blev bestulna. Det norska domarteamet stal ett drömläge.
Jag ska inte dra historien igen. Ni vet vad som hände. Jag tvingar mig själv att se framåt. Jag tvingar mig själv att se dubbelmötet falla ut väl ändå, trots gårdagens domarblunder. Jag ser Viola ta sig vidare till kvartsfinal på Artemio Franchi. Ett lila hav i jublande vågor.
Det är fortfarande möjligt. Det är fortfarande väl möjligt. Innan matchen på Allianz Arena talades det om Bayerns imponerande form och om Fiorentinas jämmerliga senaste fem ligamatcher. Bayern skulle utklassa Fiorentina, lät det. Trots att det känns förtretligt över att spelarnas offervilja förtjänade mer, och att förutsättningarna inför returen kunde ha varit ännu bättre – att de borde ha varit ännu bättre - så är 2-1 i baken ett utgångsläge som i alla fall jag mycket väl hade accepterat innan gårdagens möte och som fortfarande öppnar upp många möjligheter om avancemang. Det är en välbyggd grund, som jag talade om inför matchen. Låt inte två inkompetenta norrmän till domare pissa på den grunden. De ska inte få pissa på den grund som firma Natali-Kröldrup genom sitt ypperliga försvarssamarbete, De Silvestri som lyckades neutralisera Ribery, Marchionni med sitt rörliga spel och felfria beslutsfattande, Gilardino som tappert stångades mot Bayern resliga mittbackar matchen igenom och Montolivo genom sitt kaptensföredömliga, uppoffrande spel tillsammans har byggt upp, kombinerat med mister Prandellis taktiska slughet.
Det var fantastiskt att se elva lila hjältar kriga för klubbens upprättelse. Och det är just det spelarna måste ta med sig från matchen. Det är det Prandelli försöker förmedla när han säger att ”vi tar oss vidare om vi spelar så här i nästa match”. Offerviljan, kämpaglöden. Jag hoppas att spelarna, lagledningen och allt som har med Fiorentina att göra kan omvandla all negativ förtret till positiv energi. Bayern ska inte få det lätt.
Tre veckor kvar till returen hemma i Florens, det är god tid att bygga vidare på den här insatsen. Det var en storslagen arbetsinsats, och det ska bli ännu mer storslaget på Franchi den 9:e mars. Ett lila hav. Det kan inte ens ett norskt domarteam stå emot.
Tutto ancora aporto.
