Hönshus
”Ordinati” hör jag Cesare uppmana sina mannar i den 83:e minuten mot ett decimerat Livorno. Paniken är påtaglig när Viola är ett hårsmån från att spräcka sin tunga förlustsvit.
Det borde väl vara tvärtom? Jag menar, vad händer? Vi får ett numerärt överläge och inte tvärtom, men trots det verkar det som om spelarna får skrämselhicka så fort saker och ting går vår väg. De kanske inte är vana med det för det var ju ett tag sedan, men så här har det paradoxalt nog sett ut tidigare också.
Gilardino är tillbaks, eller är han? Osäkerheten lyser igenom ett bräckligt skal som förhoppningsvis stärktes något av samtliga(!) lagkamraters kramar och gratulationer efter slutsignalen. Det understryker Gilas vikt inom truppen, vilken centralfigur han är. En lättad sådan.
”Vi vann en otroligt viktig match, efter en serie av negativa resultat men inte prestationer […] Jag tillägnar målet till fansen som var fantastiska även i Munchen.” -Sky Sports
En otroligt viktig vinst, men Fiorentina är långt ifrån toppformen. Stundtals agerar man som förvirrade höns och länge såg Rivas ut att bli hönstjuven efter att Frey bjudit in Livorno i matchen. Istället blir han syndabock efter att ha sett rött och några mindre väl valda ord till domaren. Vesslan var väck och i och med Cristiano Zanettis comeback, i det här fallet agerandes tupp, fick Viola länge saknad struktur i sitt spel.
Kanske när vi behövde den som allra mest. Jag kan bara pusta ut…
