Lazio-Fiorentina 1-1: Delad pott på ett dött Olimpico
Det blev tack vare Keirrisons övertidsmål (hans första i viola) delad pott i Rom mellan Fiorentina och Lazio. Ett rättvist resultat sett till matchen.
Något försenad matchrapport på grund av konvalescens från trettioårsfirande slash sjuka barn. Matchen såg jag dock, och hade det inte varit för kvitteringen på stopptid av big K så hade vi kunnat räkna ytterligare ett bottennapp till historien.
Fiorentina kom till spel med en improviserad uppställning som varken innehöll Gilardino eller Vargas. Istället fick vi se Jovetic som prima punta flankerad av Partizanpolaren Ljajic och den pånyttfödde Marchionni. I övrigt var det inga större överraskningar på plan.
Lazio gör alltså mål på hörna efter ungefär sex minuters spel. Siviglia får till en riktig mirakeltouch vid första stolpen och den otagbara bollbanan slutar i Sebas vänstra kryss. Jag är tveksam till hur medvetet Siviglia egentligen styr den där bollen, men riktigt läckert blev det. Är det medvetet gjort så är det snudd på årets mål.
Första halvlek är i stort sett helt ointressant efter Lazios mål och faktum är att huvuddelen av matchen kändes som något av ett icke-event. Mauri har ett superläge att sätta tvåan precis i slutskedet ensam med Frey, men Seba äter skottet som om han vore ett flugpapper. Mål där hade varit tungt, mycket tungt.
Andra halvlek var det bättre tändning på violaspelarna. De Silvestri var ytterst nära att måla på klubben i hans hjärta med en nick från nära håll, och Jovetic stod för ett tungt skott från distans som förtjänade ett bättre öde. Jovetic är sedan även inblandad i kvitteringen, då han smeker vidare Gobbis inlägg till Keirrison, som trots viss kalabalik stöter in bollen. Oerhört viktigt, både för spelaren och laget.
Tyvärr visade dock inte den här matchen några större indikationer på att vi hittat tillbaka till vårt spel, och jag känner mig alltmer säker på att det är det hysteriska spelschemat som hindrar truppen från att uttrycka sitt kunnande på planen.
Backlinjen var stabil hela matchen förutom någon liten markeringsmiss, och Felipe gjorde nog sin bästa match på länge. Kröldrup var även han koncentrerad matchen igenom förutom då han tappar Mauri i första halvlek. I övrigt så var det ju intressant (trots den gapande tomheten i Curva Nord) att se De Silvestri mot sitt gamla lag. Lorenzo skötte sig ok men lite tvekande såg det faktiskt ut emellanåt. Gobbi även han ok, och det är allt man kan förvänta sig.
Mittfältsspelet, eller avsaknaden av det, var deprimerande att se. Montolivo gjorde något av en plattmatch, Donadel likaså, och Bolatti verkar ännu inte ha anpassat sig till systemet och har svårt att komma in i matcherna. Argentinaren börjar få en del skit nu, men tålamod tålamod.. Det blev hur som helst en markant kvalitetshöjning när Zanetti kom in med ca 25 kvar, och jag hoppas verkligen att han snart klarar av att gå 90 minuter och att han håller sig skadefri. Hans frånvaro har vägt tungt, och om inte Montolivo skulle ha haft en kanonperiod under de senaste månaderna hade tomrummet på mitten varit än mer kännbart.
Anfallet hade det fortsatt svårt. Jovetic uträttade i princip ingenting som prima punta och tillförde tusen gånger mer i positionen bakom. Ljajic skötte sig ok, med tanke på att det var hans första match från start. Marchionni gör återigen ett förtjänstfullt jobb på sin kant. Keirrison rör knappt bollen på de 45 minuter han spelar, men målar. Även Babacar kom in i andra och gjorde ett bra intryck.
Nu väntar lite välbehövlig vila för laget innan man tar sig an en veritabel tour de force då det ska spelas mot Juventus, Bayern och Napoli på en vecka. Först ut är Juve på Franchi, och det kommer att vara drag då, garanterat. Missa inte!
