Bar Marisa fick finbesök
Jesus satt vid bordet och åt med sina lärjungar. 2000 år senare dricker Il Patron kaffe med supportrarna men i Florens har man svårt att tro på sin Messias...
Florens är en mycket speciell stad.
Dess rika och betydande historia samt att under många sekel haft en god administration skapar en av Italiens absolut, om inte världens, vackraste städer.
Här samsas det moderna, nyskapande modet som är renommerat världen över med historiska fresker av Botticelli, Da Vinci, Michelangelo och Raphael. Här kan man häpnas över bl.a. David-statyn, känna historiens vingslag utanför Palazzo Pitti (familjen Medicis residens) eller bara flanera längs floden Arno och insupa den florentinska arkitekturen med dess liljebeprydda fasader.
Nu kanske det börjar vattnas i munnen på dig som läser men jag hade faktiskt inte tänkt skriva en turistlockande beskrivning av Florens och allt dess vackra.
Det här en sida tillägnad en annan passion: Fiorentina.
I regionen Toscana och närmare bestämt i Florens var det italienska språkets anfader Dante Alighieri verksam. Här resonerade han fram sina idéer om helvetet, paradiset och skärselden som till vanvett lärs ut till skolungdomar runt om i det italienska riket.
"Il Toscano", dialekten som för betraktaren förefaller mycket charmig med dess böljande och korrekta intonation av orden, där man asketiskt utelämnar k-ljudet.
Beställer ni en "Coca Cola" i Florens är det minsann en "Hoha Hola" ni får, något man gör sig mer än lustig över annorstädes i Italien.
Dialekten, stoltheten och värmen hos det florentinska folket är det man som besökare i de flesta fall tar med sig.
Det var den toskanska dialekten som mötte Diego Della Valle inne på Bar Marisa, intill Stadio Artemio Franchi, då han i tisdags förra veckan valde att konfrontera supportrarna då ilskan och desillusionen efter 4-0 i Ascoli, förutom morgondimman, åter gjorde sig påmind i staden med de "tusen rösterna".
I början av december besökte jag Rom tillsammans med min flickvän (som för övrigt har hjärtat hos ett svartvitt lag) och jag köpte en vacker handväska till henne av en afrikansk gatuförsäljare där priset diskuterades ner till mindre än hälften. Märket på väskan var Tod's och i snarlikt utförande som den Diego Della Valles modeskapare tagit fram. Av ren nyfikenhet gick jag senare samma dag in på en Tod's-affär i Rom för att jämföra priset och se hur väl kopian var gjord.
Della Valles imperium sträcker sig för övrigt över de mest exklusiva väskorna i Italien, till högkvalitativa skor och även till viss del kläder och andra accesoarer.
Då inga prislappar syntes till i den mycket fashionabla affären frågade jag en anställd vad väskan i fråga kostade och priset fick mig att hastigt tacka så mycket för hjälpen och önska god jul.
Priserna på Diego Della Valles kreationer är verkligen inte skräddarsydda till att passa plånboken för en skribent på Svenskafans...
Vi förflyttar oss tillbaka till Bar Marisa i Florens. En typisk bar av italienskt snitt som säljer allt ifrån slickepinnar till spenatfyllda smörgåsar. Det är barens besökare som gör den till vad den är, nämligen en knytpunkt för Fiorentina-supporters i alla åldrar.
Tisdagen den 9:e december var inget undantag. Jo, förresten, den äldre generationen som kommit dit för att få i sig några starka droppar kaffe och diskutera Fiorentina fick plötsligt sällskap. Om de nu lockats av de spenatfyllda smörgåsarna fick de så att säga även roten med på köpet då Diego Della Valle steg in genom dörren och beställde en "tazzina".
Fjärran från den överstatlighet och brist på empirisk förståelse som karakteriserat dessa mäns relation till det AC Fiorentina som begravdes med Vittorio Cecchi Goris skulder och vanvård gavs man nu en chansen att diskutera sina spörsmål med den person som ytterst är ansvarig för hur deras älskade lag sköts.
En liten revolution i sig.
En stor revolution på det mänskliga planet där pengarna styr alltmer över fotbollen och där klubbarna och dess supportrar glider allt längre ifrån varandra.
Diego Della Valle utelämnar inga k-ljud, han är ärlig men bestämd i vad han vill, han är mäktig utan att framstå som övermäktig och han vill det som är bäst för Fiorentina.
Det sistnämnda kan vi läsa dag efter annan i uttalanden som görs av Fiorentinas ägare och vi läser det med glädje men med viss skepsis. Som Fiorentina-supportrar har vi blivit svikna alldeles för många gånger för att tro på guld och gröna skogar innan vi ser dessa med våra egna ögon.
Vi har snuvats på ligaguld och diverse cupguld, vi har saknat den hjälp från ovan som övriga klubbar fått då de behövt den. Till sist fanns bara tron, la fede, och passionen kvar.
Mannen som letade bland resterna av denna tro av hopp och vilja i Florens fann passion och började sitt arbete med att bygga ett lag och dessutom en hel klubb från absolut ingenting.
Utanför stadion, på Mar Marisa, vid busshållplatser eller för all del på forum här på internet kan man slänga så mycket dynga man vill på det lag som representerar Della Valles Fiorentina.
Men innan man säger "vattene" som under mer än en hel säsong blev en stående banderoll riktad mot ägaren av det gamla Fiorentina, Vittorio, bör man tänka efter riktigt noga och se vad "skomakaren" från en liten by i Marche gjort för, och har för avsikt att göra, med fotbollen i en stad där till slut ingen längre vågade hoppas.
Det började med själva bildanden av Florentia Viola, sedan köptes rättigheterna till namnet Fiorentina och sakerna gick så småningom mot det normala. Della Valle köpte i somras tillbaka de gamla troféerna som AC Fiorentina under mer än 75 års bollsparkande vunnit och för bara ett par månader sedan tillkännagavs planerna för upprättandet av ett gigantiskt sportcentrum utanför Florens i Fiorentinas regi. Della Valle talar vackert om att Fiorentina ska bli ett exempel i fotbollsvärlden, en av få klubbar som kommer kunna visa upp sunda finanser då det italienska fotbollssystemet kraschar och han har lovat oss Serie A. Han har till och med haft mage att tala om Lo Scudetto nu när vi för bara en handfull månader sedan spelade ligamatch i San Marino mot dess lokala förmågor.
Vilken fräckhet, kan tyckas när laget spelar uselt och fansen ropar skällsord mot spelarna på matcherna. Borde han inte koncentrera sig på att låta segrarna tala?
Men Diego Della Valle vet förhoppningsvis i vilken stad han befinner sig.
Här räknas inget annat än seger för Fiorentina och vackra ord utan mening kan kosta en fotbollsutövare dyrt, även om man nu inte själv inte är med på planen.
Detta vet Cecchi Gori, Mancini, Di Livio, Batistuta och oändligt många flera som antingen lyssnat eller försökt stänga av surrandet från "de tusen rösterna" och blivit hemsökta av arga fans, fått sin egendom förstörd eller omgivits av polisstyrkor under träningspassen.
Förhoppningsvis blir Diego Della Valle den frälsare han verkar kunna bli för Fiorentinas framtid, hans besök på Bar Marisa ger oss hopp och får oss att tro att passionen förstås och kanske även delas av mannen vi sätter detta hopp till. Det visar på att han är en man med stor heder och sådant ger ofantligt mycket mer respekt än dollartecknen i hans bankkonto...
