Kapitlet Ivan
Följande är en krönika i mänsklighetens tecken men också en betraktelse om att man ska ta till vara på livets goda stunder. Man vet nämligen aldrig när stundens begivelse blir till hård verklighet.
Det finns vissa människor som aldrig lyckas sluta fred med sitt öde. Det finns andra som helt och hållet ger blanka fan i sitt öde, och det finns människor som aldrig inser sitt öde eller inte förstår sitt öde.
Andrea Ivan krigar med sitt öde. Han älskar sitt öde och tror att hans öde är så absolut att det inte kan ta honom vidare i livet. Andrea Ivan är en människa som fastnat i sitt öde.
"Det är ödet" säger många när något man inte trodde var möjligt i verkligheten sker, eller när något man verkligen trodde skulle ske inte sker.
För vem hade trott att Andrea Ivan skulle hamna i den danteska situation hans öde hade reserverat åt honom?
Inte jag i alla fall.
Han var den allra första spelaren som skrev under ett kontrakt med nybildade Florentia Viola sensommaren 2002. Han spelade samtliga matcher i C2 och släppte in förbluffande få mål bakom sig. Ivan var när seriesegern stod klar en hjälte i Florens, staden han föddes i och som uppfostrat honom för 30 år sedan och staden han alltid hållit i sitt hjärta och alltid drömt om att få representera som fotbollsspelare.
Ödet hade tagit Ivan tillbaka till Florens efter en fotbollskarriär som tagit honom till ställen som Poggibonsi, Ascoli, Siena, Foggia, Salerno och Livorno.
Hos de sistnämnda var Ivan ordinarie som målvakt i Serie C1 under två och en halv säsong och han höjdes till skyarna som en av huvudpersonerna i Livornos uppflyttning våren 2002.
Men vänta lite, sa någon Ascoli? Är inte det en bra plats att spela fotboll på?
Nja, inte om man heter Andrea Ivan. Tydligen.
Säsongen 94-95 vaktade Ivan målet i tre matcher i Serie B för de svartvita och släppte in åtta mål. Han blev satt på bänken och sökte sig bort.
Nu vill Roberto Benigni, Ascolis president med samma namn som den världskände skådespelaren (Livet är underbart m.fl.) från Arezzo, återigen se Ivan som Ascolis burväktare - men Ivan tvekar.
Vad säger ödet?
Ödet säger, tyvärr, att det i dagens Fiorentina inte finns plats för en 182 cm. lång målvakt med lysande statistik och med en enda dröm: att få spela i Fiorentina.
Ivans öde är inte längre det fantastiska, sagolika och framgångsrika elixir som gjorde honom till en älskad målvakt hos tiotusentals fans i Florens.
Det bildades till och med en supporterklubb i Ivans namn, vars sida ni kan besöka genom att klicka på länken till vänster.
En dag under försäsongsträningen satt där "helt plötsligt en annan målvakt i omkädningsrummet och drog på sig handskarna", som Ivan minns, "utan förvarning, utan förklaring".
Fiorentina hade bytt en vänsterfotad målvakt mot en högerfotad sådan. Och för Ivan fanns bara plats på bänken.
Och på bänken vill ju ingen sitta. Ivan gnällde både hos klubbledning och i pressen, spydde galla över sin situation medan han, enligt egen utsago, tränade på som vanligt för att försöka ta tillbaka platsen som förstemålvakt.
Men Cejas har under pågående säsong varit obeveklig som Cavasins förstaval och den envise tränaren från Treviso verkar inte låta någon vila på gamla meriter - hur mycket de än betytt en gång.
Med Gaetano Fontanas och Mirko Savinis övergång från Ascoli till Fiorentina har klubbarna kommit överens om övergångssumman och att De Vezze och Ivan, de två element i Cavasins lag som ännu inte spelat en enda minut i Serie B, skall ingå i affären och bära Ascolis tröja efter nyår.
De Vezze har lånats ut och Ivan skulle gå som bosman men inget är säkert i "Basar Firenze" och nu har affären stött på oväntade komplikationer. Ivan har nämligen ställt som krav att få en ordinarie plats i Ascoli - något han inte kan få ett löfte om.
De Vezze finns redan på plats i Ascoli för att träna med sitt nya lag medan Ivan sitter med armarna i kors och väntar på att hans öde ska ändra riktning, vilket det inte lär göra. Hur mycket han än vill.
Träningsmatchen mellan Fiorentina och Montevarchi spelas imorgon, tisdag, på Stadio Artemio Franchi klockan 15.00!