Helsingborg - Dalkurd FF2 - 2
Lila solstrålar
At last!
Innan ni läser resten av rapporten vill ja be hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har lagt upp den i tid! Till mitt försvar har jag skolan, ett par SSU-möten samt träningar med laget. Förlåt.
San Paolo, blåsigt och ett Napoli utan vinst de senaste sex matcherna. Hungern växte sig stor bland söderns ljusblåa bröder. Fiorentina kom till den ”smutsiga södern” (direktöversatt från engelskans ”Dirty South” och nästan taget direkt ur munnen från de flesta lobbyisterna i den italienska fotbollen) med ambitionen att ta tre poäng på bortaplan. Något man inte har gjort på ett bra j*vla tag.
Bollen rörde två Napolitanska fötter och matchen sattes igång. Matchbilden var ganska enkel och tråkig. Napoli satsade framåt och dominerade i stort sätt hela första halvleken. Flera farligheter kom via spelgeniet Hamsik. Om inte Seba hade stått mellan stolparna vet jag inte hur matchen hade slutat. Fotbollen var tråkig att beskåda ur en lila människas ögon. Hopplösheten växte sig starkare. Napoli var en uddlös penna och Fiorentina var ingenting. Första halvleken slutade 0-0.
Den tråkiga fotbollen blev än mer tråkig de första minuterna i den andra halveken. I 48:e minuten nickade den lille Lavezzi in 1-0. San Paolo exploderade av lycka, jag av ilska. Ångesten slog mig hårt. Lika hårt som Robbens kanon dagarna innan. Vaffanculo!
Resten av halvleken var fortfarande i de ljusblåas händer. Anfall efter anfall efter anfall kommer Napoli aldrig till skott. Ineffektiviteten verkligen sprutade genom spelarna. Vad gjorde de egentligen på planen? Tankarna drog mig tillbaka till Fiorentinas tidigare möte med Roma. Vi hade boll, men inte spetsen. Sista tredjedelen är något Napoli verkligen måste fixa till. Lite mer tyngd hade inte skadat. Vad sägs om Pogrebnyak eller Necid?
Fiorentina visade mig denna match en sida jag aldrig har sett i Serie A denna säsong. Det var den effektiva sidan, en sida som bara har uppkommit i CL, med Jo-Jo i spetsen. Nu var det dags igen. 60:e minuten styr Gilardino in ett inlägg av ”Prins Jo-Jo Gol-Gol” efter ett tämligen uppoffrat spel av Khouma Babacar. Nu var det match igen!
Fiorentina blåste nu upp likt en ballong. Självförtroendet var bättre och de jagade ledningen. Utdelningen kom i den 87:e minuten då Gila ännu en gång var framme, nu efter en liten nickskarv av ”Prinsen”. 1-2! Jo-Jo – 2 assist, Gila – 2 mål. Vilket radarpar! Det värmer lite extra om hjärtat när jag ser att de hittar varandra. Det skulle vara otroligt bra om de nämnda skulle börja hitta varandra lika bra som Grafite och Edin Dzeko i Wolfsburg. Fantastico!
Med 3 minuter kvar + tilläggstid började Napoli pressa något enormt. I den 94:e minuten får Napoli en hörna efter en fantastisk räddning av Seba. Morgan DeSanctis springer upp på den, bollen slås bort, Babacar snappar upp den och skjuter mot mål. Jovetic, som accelererar något otroligt, tar upp bollen cirka 15 meter utanför straffområdet och kröner sin insats med ett mål. 1-3, och jag var glad. Äntligen vinner vi 2 matcher i rad, och nu även mot Napoli borta!
Stevan Jovetic – Il futuro di Fiorentina. Grande!
