Atalanta - Fiorentina 1-1 (0-1)
Utan det bittra blir det söta inte lika sött och det söta blir aldrig lika sött utan det sura. Champagnen får stå kvar i kylen i åtminstone två veckor till...
Jag tänkte faktiskt inte inleda med att skriva hur jäkla tungt det känns att återigen se Fiorentina tappa en ledning i slutminuterna. Men se, nu gjorde jag det i alla fall...
Jag tänkte istället berömma Atalanta.
Detta lag som helt rättvist leder Serie B (man kan dock komma att förlora serieledningen om Ternana vinner mot Bari på måndagskvällen).
Man visade, trots sina många och svåra avbräck, mot Fiorentina att man förtjänar alla eloger och lovord som ett lag som hållit sig obesegrat i 24 raka matcher förtjänar.
Men eftersom jag aldrig haft någon speciell relation till detta lag och heller aldrig (hoppas jag) kommer att behöva skriva en berömmande rad till för detta lag som visade genom sitt tålamod och envishet att man är värda den där platsen allra högst upp med uppflyttning som konsekvens.
Vad gäller Fiorentina är jag mer osäker.
Ska vi börja med att se till det faktiska resultatet är det ju en stark insats av Cavasins lag att få med sig en poäng från Bergamo. Men det känns som besvikelsen över att ännu en gång ha tappat ledningen då vi började känna segerns sötma närma sig kräver mer, förståelse eller kanske till och med kritik, av en analys.
På lördagskvällen såg jag en väldigt konstig film på gränsen till bisarr men med en undermening som fick mig att hålla mig uppe för att se klart den trots all dess absurdhet.
Filmen heter Vanilla Sky och det är inte bara den vackra Penelope Cruz som etsat sig fast i mitt minne utan framförallt den ångestfyllda känslan av ovisshet för vad som är dröm och verklighet som får huvudrollens Tom Cruise att helt tappa fattningen om sitt liv.
1-0 eller 1-1, i slutändan kan detta betyda Serie A eller Serie B och i våran drömvärld betyder faktiskt detta en hel del.
Verkligheten säger oss att Fiorentina ligger på 14:e plats i Serie B med 6 poäng upp till den femte platsen som betyder Serie A. Så långt ser allt ut att stämma med vår uppfattning av en (bister) verklighet som mot Atalanta så här i efterhand dock lämnar en känsla av att inte riktigt gå hand i hand med den dröm som varade i 62 minuter.
I Vanilla Sky skulle det hetat något i stil med "En psykisk revolution". På Stadio Atleti Azzurri hette det Carmine Gautieri och två förlorade poäng...
Vi börjar från början.
Ett iskallt Bergamo mötte de tusentals tillresta Violasupportrar som vädrade en seger för sitt älskade Fiorentina. Termometern visade på minusgrader men solen lyste fortfarande på planen då Fiorentina sparkade igång matchen.
Matchens inledning ser hemmalaget utöva en stark press på bollhållaren väldigt högt upp i banan och ett aning stressat Fiorentina faller offer för Atalantas pigga inledning och redan i den femte minuten har Gautieri bud på mål men nicken från Bernardinis inlägg tvingar Cejas till en kvalificerad räddning.
Den fartfyllda inledningen på matchen skulle dock komma att mattas allteftersom Fiorentina sakta men säkert kommer in i matchen men efter den första kvarten har bortalaget ännu inte skapat något farligt i anfallsväg och den svårbemästrade planen (det var isigt på sina ställen) gjorde ett kreativt anfallsspel till en sällsynt företeelse. Istället är det en ganska usel match fram till den 21:a minuten då Piangerelli helt oförhappandes och på inspel av Riganò skjuter bollen på smalbenet på Santos i Atalanta-försvaret och bollen smiter in tätt intill Taibis högra stolpe och vi kunde jubla åt att det första skottet på mål gav 1-0, något dråpligt, men ändå Fiorentina i ledning på bortaplan mot serieledarna.
Fiorentina slår efter målet av på takten och Atalanta får bygga upp sitt spel från noll. Men hemmapubliken skulle inte behöva vänta länge på en reaktion från sitt Atalanta, 7 minuter efter målet når Pazzini högst på en frispark och nickar stenhårt i Cejas ribba som hade änglavakt.
Bägge lagen bjuder nu upp till riktig kamp, en kamp som till största delen utspelar sig på mittfältet och ständig blåses av för fult spel. Den sista kvarten är ryckig och präglas av ett flertal individuella misstag. Atalantas frenetiska jakt på kvittering får inte gehör då en storspelande Viali rensar bort allt som hotar komma i närheten av det egna målet. Vi noterar varningar på Rustico i Atalanta och på Riganò som i vanlig ordning löper över stora ytor för att hjälpa till även i det defensiva arbetet.
Atalanta, fast beslutet att inte få sin imponerande svit bruten på hemmaplan mot Fiorentina, sätter av i hög fart i den andra halvleken och bortalaget ser för en stund ut att tappa greppet om händelserna. Det ihållande trycket från hemmalaget gör att Fiorentina allt mer stängs in på sin egna planhalva och Cavasin inser att något måste göras för att ändra på spelbilden. Svaret blir att beordra Di Livio och Fantini att byta kant, ingen av spelarna hade dittils kommit till sin rätt.
Men nu var råd verkligen dyra, hemmalaget pressar allt hårdare och har nu helt vunnit kampen om mittfältet medan spelbilden fortfarande är ryckig med lagdelarna mycket utdragna och spelare som faller till höger och vänster med otaliga frisparkar och varningar som följd.
Med kvarten kvar inser även Mandorlini att hans Atalanta är på väg mot en förlust och han väljer att plocka in en fjärde anfallare som blir Davor Vugrinec. Detta skulle visa sig vara ett litet ess i hans skjortärm eftersom jugoslaven direkt efter att ha kommit in höll sig framme och mötte ett inlägg med huvudet och tvingade fram det allra bästa ur Christian Sebastian Cejas i Fiorentinas mål.
Två lag som vägrade vika en tum, Fiorentina på jakt efter säsongens första bortaseger och Atalanta ängsligt jagande en kvittering för att behålla sin odödlighet.
Cejas visade att han har nio liv med sitt säkra spel och matchavgörande räddningar men även han tvingades med endast åtta minuter kvar att ge sig för hemmalagets vildsinta anstormning som just i den stunden som Gautieri utnyttjade ett tillfälle då försvaret misslyckades med att rensa bort bollen (och hur många gånger har inte detta hänt tidigare?!) såg ut att kämpa sig till en otroligt meriterande, om än något orättvis, seger.
1-1 var ett faktum i den 82:a minuten då Cejas räddat ett skott från nära håll av Gautieri men denne höll sig framme på returen och kunde placera in kvitteringen och resten är inte värd att skriva om då Fiorentina trots goda intentioner helt enkelt bränt sitt bästa krut genom att försöka försvara sin ledning från första halvlek men i matchens tionde timme hände alltså det som vi befarade och som vi numera upplever som ett återkommande mantra då Fiorentina ska försvara en ledning: fotboll går inte ut på att drömma om domarens slutsignal utan om 90 minuters koncentration och då tillåts inte ens en hundradels frånvaro från verkligheten.
Skrivet med underlag av fiorentina.it:s löpande textrapportering från matchen
Sämst söndagen 25 januari: Fiorentina har fortfarande inte vunnit på bortaplan sedan i maj.
Bäst söndagen 25 januari: Rui Costa gjorde sitt första Serie A mål sedan i maj 2001...
