Prandelli på väg ut?
Efter viktiga och välbehövliga 4-1 hemma på Franchi borde det mesta vara frid och fröjd i casa viola. Det är det inte. Något känns trasigt vid rodret, och kanske byter vi styrman tidigare än beräknat..
Ska man vara ärlig mot sig själv så blir det väl ingen Champions-plats nästa år, det tåget gick nog förra helgen mot Catania. Ska det finnas någon som helst chans krävs antagligen att vi slår Inter hemma i omgång 33 eller Milan borta i omgång 36, och det känns avlägset. Fjärdeplatsen tar enligt mig Palermo eller Juventus, mycket beroende på om Milan fortfarande kämpar om titeln inför sista omgången då de möter just Juve. Det blir antagligen Europa League för oss, och det känns helt ok. Vi får i sådant fall ånyo njuta av europaspel, och det ska vi vara glada för när vi slagits på tre fronter ända in i mars månad med den relativt tunna trupp vi har. Jag för min del kommer fortfarande ihåg Serie C2, och har inte byggt upp någon större hybris sedan dess. Även om vi hamnar utanför Europa är det ingen katastrof.
Något som däremot oroar är det kalla krig som pågår mellan Prandelli och Della Valles. Att allt inte stått rätt till mellan ledningen och Cesare har hängt i luften sedan årsskiftet, minst. Att vi snart har nått påsktider och sitter och spekulerar i vem som leder laget inför nästa säsong är därför ganska symptomatiskt för detta. Som vi så ofta hört från t.ex. Corvino så är det redan under våren som riktlinjerna för nästa mercato dras upp, och många drag görs (eller har gjorts) redan nu. Visst, Prandelli har kontrakt över nästa säsong också, men vi som följt den italienska fotbollen ett tag har sedan en tid anat hur detta kommer att sluta.
Kort sagt så har man den senaste tiden fått se ett slags rävspel mellan de inblandade där man försöker vara så slug som möjligt, och egentligen är det svårt att veta vem som fular sig mest. Prandelli å sin sida vill inte erkänna att Juventus är en realistisk möjlighet för honom nästa säsong (vilket det definitivt är), utan försöker få det till att (om) han inte får de resurser han behöver så ”tvingas” han att titta på andra möjligheter. Detta är självklart spel för galleriet, men kanske har han tappat lite sugen på ”projektet” och känner att tåget snart signalerar för avgång mot bigger and better things. Det är inte varje dag en tränare får chansen att träna Juventus, eller för den delen Azzurri, även om jag tror mindre på den senare hypotesen.
Prandelli sade för några veckor sedan att han var mer än redo att skriva på för fem år till, för att så sent som härom dagen börja prata om Cittadellan som ett villkor för detta. För den oinsatte är detta alltså en viktig del av projektet med bl.a. ny stadion osv. som Della Valles har drivit. Poängen är att vi därigenom ska få de sportsliga och ekonomiska musklerna som krävs för etablering i det absoluta europeiska toppskiktet. Det känns på något sätt genomskinligt av Cesare, för alla inblandade vet att detta ligger många år fram i tiden, om det ens blir av. Detta är Firenze, och dessa saker går inte i en handvändning.
Å andra sidan tycker jag Della Valle-bröderna just nu kör med en rutten stil, och har den senaste tiden försökt få det att framstå som att Prandelli inte spelar med öppna kort. De senaste uttalandena känns nästan som en krigsförklaring. Man har t.ex. ifrågasatt varför han inte öppet går ut och meddelar fansen att han inte kommer att träna Juventus nästa säsong. Detta är förstås även det ett spel för att vända fansen emot Prandelli i händelse av tränarbyte, vilket knappast kommer att lyckas. Della Valles har enligt mig en viss benägenhet att gå in i någon slags martyrroll vad gäller sådana ting, vilket inte bara är oproduktivt, utan också löjligt. Prandelli har alltid uppträtt på ett rättskaffens sätt, det är därför fansen älskar honom, och det känns ovärdigt honom att delta i sådana spel. Däremot är det uppenbart att han känner sig attackerad, och enligt mig vore det ologiskt för honom att bränna några broar innan han fått klarhet i hur satsningen kommer att se ut nästa säsong.
Mycket av dessa schismer tror jag även bygger på någon slags kamp mellan Corvino och Prandelli. Alla kommer väl ihåg när Mutu var på väg till Roma, och Prandelli i princip sade att ”Om Mutu går så går jag också”, vilket (simplifierat) ledde till att Mutu stannade. Något som klubben säkert ångrar idag. Prandelli har också upprepade gånger sagt att han skulle önska sig mer inflytande över mercaton, vilket i och för sig är rimligt, men oundvikligen inkräktar på Pantaleos revir. I grund och botten handlar det säkert mycket om att Prandelli söker någon slags garantier för att stjärnorna inte kommer att säljas till sommaren. Tänker då främst på Vargas, Gila, Frey och Mutu (alternativt Jovetic). Vargas är enligt alla bedömare i stort sett redan förlorad, och även Frey och Mutu känns i princip som att de är på väg bort om rätt bud anländer. Corvino är ju av den bestämda uppfattningen att alla har sitt pris.
Ska man ge en liten känga till Prandelli så är det att han i mina ögon alltid varit lite av en ”untouchable”, och trots att han är en fantastisk tränare så är han ibland något överskattad. Det blir lite så när klubben hela tiden spelar ner förväntningarna. På ett sätt får man då effekten att alla bra resultat som Fiorentina uppnår tolkas som hans förtjänst, och alla bottennapp beror på spelarnas prestationer eller klubbens begränsningar. Det är hur som helst inte ofta som Prandelli fått ta någon skit, och jag kan komma på en hel del exempel där hans coachning lämnat mycket att önska. En av hans svaga punkter enligt mig är att motivera spelarna. En stor del av dagens fotboll är faktiskt att få dessa överbetalda jättebebisar att göra något extra utöver att lalla runt och lyfta lön. Jag har sett alldeles för många matcher där vi knappt varit på banan i första halvlek, och alldeles för många andrahalvlekar där man förväntat sig tändvätska, eller åtminstone lite alcogel, och istället fått en ny dos sömnmedel. Visserligen så är jag inte hundra på om det beror på Prandelli eller på att vissa av våra spelare är väldigt slätstrukna och karaktärslösa, men jag lutar åt att Prandelli har svårt att få dem att tagga till i vissa lägen.
Missförstå mig rätt, jag kan statistiken lika väl som någon annan, och Prandellis siffror talar för sig själva. Sett ur ett rent ekonomiskt perspektiv är det inget mindre än ett mirakel att vi nått de senaste årens poängsummor. Men det är förvisso inte detsamma som att säga att en annan tränare inte skulle kunna ha producerat samma resultat. Man ska tänka på att vi är den enda klubben på högsta nivå i Italien som under de senaste åren har haft denna typ av kontinuitet och obrytbara förtroende för vår Mister. Prandelli är i dagsläget den tränare i A som varit längst i sin klubb, och fem år är i stort sett en evighet i detta sammanhang. Det har en stor del i framgångarna. Med ro kommer resultat, oavsett vem som håller i trådarna.
Vad ska vi då spekulera i för potentiella ersättare? Spalletti vore egentligen självskriven, och spelarmaterialet skulle passa honom utmärkt, men ett nyligen påskrivet kontrakt med Zenit fördunklar den möjligheten. Förvisso vet man aldrig vad för klausuler det kontraktet innehåller, men fotbollsvärldens glansigaste skalle känns långt ifrån vår bänk. Det mest sannolika valet om inte storklubbarna ryckte i honom, och även mitt val, vore nog Cagliaris Allegri. En tränare med en spännande fotbollsfilosofi, som verkligen har gjort fantastiska saker med små medel på Sardinien. Del Neri känns inte heller helt oaktuell med tanke på vår goda relation med Samp och hans egna goda relation till Corvino. Själv ser jag helst att Prandelli stannar så länge han själv är motiverad, och det är väl i slutändan tyvärr där som frågetecknen finns.
Är det något vi har att lära av denna historia, (hur den än slutar) så är det att personer kommer och går, Fiorentina består. Solo per la maglia skulle nog Wilbacher säga. Vad Prandelli än bestämmer sig för så kommer han alltid att vara ”uno di noi”, som kurvan passande uttryckte saken igår.
