Rapport från vår man i Florens
Vet ni vad "Calcio storico" innebär? Eller är ni bara nyfikna på hur det är att sitta i klacken på "Franchi"? Matchupplevelse, spelarbetyg och historielektion signerat Thomas Wilbacher!
"Sverige-redaktionen":
Det gick inte att hålla sig ifrån en romantisk skildring av fredagens underbara seger mot Palermo...
"Florens-redaktionen":
Det var en underbar vårdag i fredags. Dessa dagar inbjuder till härliga promenader. Min favoritrutt börjar i Quartiere Santa Croce, sydost om Domen, nära Arno. Kvarteret har tagit Chiesa Santa Croces namn och i dessa områden är man befriad från den värsta turismen.
Gatorna är små och snäva och lugnet påtagligt.
Promenaden går förbi Piazza Santa Croce. Här firar man i juni stadens skyddshelgon San Giovanni med en fotbollsturnering, vad annars?
Det är dock ingen vanlig fotboll utan denna form kallar man Calcio storico och den är betydligt brutalare. Forutom, som vanligt, att göra mål handlar det om att slå ner varandra. En vanlig syn i en Calcio storico match är bollen på en planhalva med hälften av spelarna runt den och resten på den andra fullt upptagna med att ge varandra på käften.
Hur som helst skyndar jag alltid förbi Dantes obehagliga blick och fortsätter ner mot Arno. Området på andra sidan Arno heter på florentinska Oltrarno. Detta område är mest känt för det enorma Palazzo Pitti, familjen Medicis residens från ca. 1560-talet till deras fall i mitten på 1700-talet. Innan medicifamiljen flyttade in i Pittis palats bodde på denna sidan floden de fattiga. Men med Medicifamiljens närvaro ändrades dock detta och under deras era flyttade fler och fler rika hit. Idag bebos det mest av konstnärer och hantverkare.
Från Palazzo Pitti är det inte långt till naturen. Med ett par snabba steg är man snabbt ute ur stan och plötsligt befinner man sig på väg upp för kullarna runt staden.
Jag blir alltid lika förvånad över hur fort det går att ta sig bort från stadens alla avgaser och dess stress ut till naturen och lugnet. Här finns vingårdar och olivlundar och för den som vill är det bara att dyka in på ett provsmak.
Jag hoppade det denna gång och fortsatte istället promenaden upp till Piazza Michelangelo. Från detta torg, högt uppe på kullarna, har man en sagolik vy över världens främsta renässansstad.
På väg ner började tankarna om matchen komma. Måstematch mot serieledarna. Kommer Fiesole att sjunga? Vad händer om vi förlorar? Kommer vår "Bomber" spela, och om inte, vem ska då göra mål?
Nervositeten var outhärdlig och den skulle inte komma att släppa förrän Bolognino blåst av för full tid.
Redan vid 8-tiden befann jag mig inne på "Franchi". Stadion var redan då halvfull och av folkströmningen utanför att döma visste jag att det skulle bli mycket folk.
Palermoklacken var stor och fyllde halva buren bredvid Curva Ferrovia. Bara en gång denna säsong har där varit fler. Mot Genoa.
En baderoll på långsidan hälsade motståndarsupportrarna välkomna med texten: "Benvenuti in Italia, stranieri".
Och efter att l´inno avverkats ställde sig hela stadion upp och skrek: "Palermo, Palermo, vaffanculo".
Curva Ferrovia hade en jättebanderoll uppsatt hela matchen med ett budskap riktat mot Curva Fiesole. Där stod: "Più rispetto per chi sceglie ´tifare´".
I Curva Ferrovia var allt som vanligt. Den söta lukten från "l´erba", ständigt sjungande tifosi och den alltid närvarande nordanvinden.
Med melodin från låten "Moonlight shadow" sjöng vi oavbrutet "Alé alé, alé viola alé alé" med vissa avbrott för "Noi cantiamo solo per la maglia".
Vad som händer på planen påverkar aldrig sången från Curva Ferrovia.
Andra halvlek blev som den första med två undantag.
I mitten på halvleken började alla omkring mig rusa iväg och för första gången i matchen blev Curva Ferrovia tyst. Tydligen hade en Palermomobb brutit sig ut från buren och var på väg in i kurvan. Detta stoppades dock av polisen och alla återgick till att sjunga. Det andra undantaget var Vryzas mål och den tidigare, av mig, aldrig skådade totala kaoseufori som utbröt.
Folk låg på varandra, några skrikandes, några sjungandes. Vuxna män som aldrig tidigare träffats pussade varandra på munnen och kramades likt nykära kärlekspar. Det var en otrolig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma.
Mitt i denna glädjescen kom jag att tänka på en sak: Hur kommer det se ut om vi klarar avancemang?
Spelarbetyg från Curva Ferrovia
Cejas 7,5
Kunde inte göra något på målet och räddade oss, som så många gånger förr.
Maggio 6
Alltid duktig men jag saknar lite i offensiven.
Delli Carri 5
Ser seg ut och är inte alls så säker i luften som man hade hoppats.
Viali 5
Tappar Toni vid målet och agerade osäkert.
Savini 6
Bra debut efter skadan, men kan battre.
Ariatti 5
Slarvar alldeles för mycket. Jag får en känsla av oro när han får bollen. Jobbar dock bra matchen igenom.
Piangerelli 6,5
Stort jobb "i det tysta". Bollvinnare och hans frånvaro mot Verona kommer märkas.
Di Livio 7,5
Vår Soldatino verkade minnas fornstora dagar från CL 99 då han dominerade mittfältet mot de största. Målet ett plus.
Fantini 5
Klart ur form och lyckas allt för sällan med sitt irrationella spel.
Riganò 6
Det syntes tydligt att han inte var i bästa fysiska form. Kämpade trots allt och det syntes att han ville mycket mot sina "landsmän".
Graffiedi 7
Fiorentinas formstarkaste spelare. River upp motståndarförsvaret med sin kvickhet och styrka. Tänk om han börjar göra mål också...
Vryzas 7
Gör kanske säsongens viktigaste mål och inget mer. Men det räcker för ett högt betyg.
Camorani 6,5
Visade vilja att gå framåt och klarade busvisslingarna vid bytet bra.
Så här var min matchdag och så här tyckte jag att spelarna skötte sig. Hoppas nu bara att vi tar vår första seger mot våra tvillingar.
Om jag får ihop det åker jag dit. Jag vill inget hellre.
