Inför: Hellas Verona - Fiorentina
Band är till för att stärkas. Dåliga vanor är till för att brytas. Även i Romeo och Julias förlovade stad.
Minns ni den?
Ja, det var så att säga i begynnelsen. Då möjlighet att se Fiorentina via nätet ännu inte fanns, något vi nu kan glädja oss åt - och i fredags kunde njuta av i form av en frispark från Il Capitano och ett mål av Vryzas som gav segern mot Palermo.
En sådan frispark som får nackhåren att resa sig och ens röda hjärta att pumpa ut ens lila blod i en allt snabbare takt.
En sådan som avgjorde mötet i höstas mot Verona.
Det hade bara gått fem minuter, folk var nog fortfarande på väg in på arenan då det smällde till rejält i nätet och det var "Symbolen" som hittat rätt från 25 meter. Angelo Di Livios första mål för säsongen och ett av årets (hittills) tio vackraste.
Han blev utbytt i slutet av matchen och fick stående applåder, det måste känts skönt och den hemmasegern togs, likt den mot Palermo, med stor offervilja och tålamod eller som jag skrev då för snart fem månader sedan i min allra första matchrapport: "På ett regntyngt "Franchi" inför en luttrad hemmapublik som krävde seger spände våra lila hjältar bågen och gav oss en kväll att minnas."
För nog minns vi.
Men vi glömde snabbt i jakten på nya segrar och vi väntar ännu på det slutliga beviset på Fiorentinas duglighet som ett lag för toppstriden: första bortasegern.
Det börjar kännas tjatigt nu. Det har ju gått så långt tid, så många inför-rapporter, så mycket spekulerande. Och så många besvikelser.
Innan nyår började jag till och med odla skägg för att kunna raka av det när första bortasegern kom. Jag stod ut i en månad och jag vet att fler följt detta tragikomiska exempel och jag vill sända ut en hälsning till alla som i dessa dagar förväxlas med Brad Pitt i orakad version: detta är kärlek!
Så det fick bli en liten butelj med Champagne av ett dyrare märke.
Jag vet att de säger att denna dryck blir bättre med tiden men jag vill inte att den ska börja mögla innan den kan plockas ur kylskåpet för en historisk förtäring.
Det finns så många saker som hänt längs vägen, och mina damer och herrar: vi står inför en vår som kan bli intressant och lyckosam och leda till att vårt älskade lag tar steget tillbaka där det hör hemma.
Många är vi som i de allra svåraste av stunder velat minnas gamla storspelare, gamla triumfer och väcka gamla, bättre, minnen till liv. Vi har (och i Curva Fiesole gör man det ännu) ifrågasatt tränares duglighet, spelares uppoffring och klubbens verklighetsanpassning och priset vi har fått betala har varit högt rent själsligt.
Men priset för en aftons glädje är omätbart och det vet vi sedan i fredags. Jag kommer att ställa ut den där buteljen och ett glas (kanske två, de svartvita förlorade ju i söndags så man får ha empati med de svaga) innan matchen och är stunden kommen, ja då litar jag på att temperaturen även kommer att vara den rätta.
Om vi nu lämnar klagosången över "bortasjukan" som den kommit att kallas och blickar framåt mot torsdagens match skulle jag först och främst vilja ge ordet till Angelo Di Livio, som under tisdagens presskonferens gjorde ett längre uttalande.
Här är några av hans ord samt det som sades inför höstens möte.
Angelo Di Livio inför Fiorentina-Verona
"Vi lyckas inte, kanske p.g.a. rädsla, kanske p.g.a. dålig karaktär, att uttrycka oss på samma sätt borta som hemma. Hursomhelst, om vi kan hitta större övertygelse, ett större lugn kommer vi att nå de rätta resultaten för att bli uppflyttade."
Angelo Di Livio inför Verona-Fiorentina
"Vårt största problem är fortfarande bortasegern, vi hoppas åstadkomma denna i Verona även om detta kommer att bli en mycket svår match, därför att de kommer från ett antal förluster på raken och vill alldeles säkert revanschera sig. För att nå segern kommer vi behöva kämpa som mot Palermo. Jag är övertygad om att vi har medlen för att göra det."
Vilka är då förutsättningarna?
Verona, som jämfört med i höstas har en ny tränare i Maddè och kamperar i tabellens nedre mittskikt, har haft en genomgående jobbig säsong.
Vid uppehållet i julas var man ett strecklag men har lyckats arbeta sig uppåt efter jul och det är först på senare tid som man gått tillbaka till gamla synder och inför denna match räknar man in tre förluster på de fyra senaste (där enda segern dock imponerar: 2-0 i Bergamo mot Atalanta).
Man litar mycket till sin spelfördelare med det självklara namnet Italiano samt till sina spjutspetsar Myrtaj och Adailton (där rumänen Mihalcea kämpar om en plats i anfallet).
Försvaret har sett stabbigt ut och senast i söndags, förlust mot Triestina med 0-1, buades flera spelare ut notoriskt. Enligt La Gazzetta dello Sports utsände var det en riktigt medioker match där det enda riktiga glädjeämnet fanns på läktarna där tvillingskapet inbjöd till varma och hjärtliga sympatiyttringar från de båda klackarna.
Om så blir fallet även på torsdag är för tidigt att säga.
Matchens obekväma speltid gör att endast ett femhundratal violafans kommer att bege sig till Venetien och säkerligen kommer de mötas upp av en välkomnande stämning i denna säsongens tredje "tvillingmatch". I Florens i höstas hälsade Curva Fiesole sina tvillingar välkomna som sig bör med en stor banderoll och det historiska samtycket mellan dessa båda supporterskaror är djupt rotat. Problemet ligger i den strejk som CAV utlyste för ett par veckor sedan och som (om den inte avslås) leder till ett något annorlunda engagemang från den största supporterorganisationen.
Viali och Piangerelli är avstängda då de drog på sig gula kort mot Palermo och åtminstone i den senares fall blir platsen mycket svår att ersätta för Mondonico.
Viali svarade för en knappt godkänd insats mot Palermo och hans skadefrånvaro tidigare belystes ju av de två första "nollorna" på mycket lång tid så i försvaret bör exempelvis Lucarelli stå redo att hoppa in.
Men mittfältet ser betydligt mer svåranpassat ut, synd därför att i bortamatcher som denna då hemmalaget är i stort behov av poäng är just Piangerellis spelartyp oerhört viktig och i många fall avgörande. Di Livio och Ariatti får nu helt ansvaret för organisationen och strukturen i mitten och Fantini kanske får ta steget ner och hjälpa till mer i defensiven - något vi vet att han kan men formen är något dunkel.
I anfallet är problemen av det mer angenäma slaget: ska en hyllad Vryzas åter ges chansen eller är det på nytt en formstark Graffiedi som får göra den store Riganò sällskap längst fram?
Nu finns inte så mycket mer att säga än att matchen ligger vidöppen på förhand, Fiorentina måste nu bevisa att insatsen mot Palermo inte var förgäves och framförallt: Florens behöver något att tro på och en seger på torsdag kväll skulle göra även den mest ateistiske beredd för en gudstjänst som i så fall skulle vara till den 12:e juni.
Så, Fiorentina - Di Livio, Riganò och kompani - avbryt oss inte mitt i mässan utan ge oss en gång för alla tron på att det är möjligt. Serie A och lycka som den mot Palermo. Verona är en historiskt romantisk stad och vi vill att den ska vara så även för oss. Även om etiketten "bortamatch" någonstans finns där.
Passione Viola e Orgoglio Fiorentino
