Rapport från Curva Ferrovia
Vår man i Florens skriver hem och berättar om vad som hände på läktarna under matchen mot Bari och om nya färger i "andrakurvan".
Den svenska fanan hänger nu i hjärtat av Curva Ferrovia. Från och med nu är vi alltid representerade på Fiorentinas matcher!
Jag var på plats tidigare än vanligt då jag verkligen ville se till att flaggan kom upp i tid till matchstart. Eftersom det var en härlig vårdag med växlande molnighet och ca 17 grader i skuggan tog jag av mig till bara t-shirt och la mig för att sola i väntan på att Luca, il Capo i kurvan, skulle komma.
En efter en kom de så, de röststarka hemmahörande i hjärtat av Curva Ferrovia. De har alltid varit nyfikna på vem galningen med konstig brytning, som för full hals gormat och kommit med egna sånger mitt bland de, varit. Det har dock aldrig funnits riktigt tid för att småprata. Nu när jag för en gångs skull var på plats i god tid innan matchstart kom frågorna.
Jag berättade om mig själv och sedan om intresset for Fiorentina i Skandinavien och om planerna att bilda en organiserad skandinavisk supportergrupp för Fiorentina. Alla tyckte att det var grymt roligt att deras favoritlag, i Serie B, hade så många supportrar i Skandinavien av alla ställen och de började skoja friskt om att alla säkert var snygga blondiner med stora bröst. Någon nämnde Schwarz och började sjunga en ramsa med hans namn i. Jag tog upp flaggan och berättade om syftet med den. Förslaget om att hänga den mitt i kurvan uppskattades, inte minst sen de sett att den var blå/gul, Veronas färger.
När sen Luca kom hjälpte vi varandra att hänga upp den. Kort därpå började "L´inno" spelas och som vanligt sjöng alla med. Därpå hälsade vi Bari-fansen välkomna med: "Voi sieti albanesi" (Ni är albaner). Bari är känt bl.a. för att där bor många albaner, ett folkslag som inte tillhör de mest uppskattade i Italien. Jag tyckte mig även nu skymta samma banderoll som mot Palermo med texten: Benvenuti in Italia, stranieri (Välkomna till Italien, utlänningar).
Den söta lukten från örtcigaretterna började nu ta över efter bengalröken och lite gladare än innan började nu folk hoppa samtidigt som de sjöng. Detta är alltid ett tecken på att man bör se upp. Rätt var det är börjar man putta varandra och kort därpå blir det alltid stor kaos och det liknar nästan ett stort bråk. Dock är det bara på skämt och det värsta som brukar hända är att någon bryter en arm.
Festen fortsatte och jag blev tillsagd att vifta med den största flaggan då fanbäraren blivit trött i armarna. Jag förstod honom då det räckte med att lyfta den för att bli helt slut. Jag körde dock på och tror att jag gjorde ett hyfsat jobb.
I andra halvlek fortsatte festen ända till det att ett läkarteam började rusa mot kanten av kurvan, nära buren med Barisupportrar. Först reagerade man inte så kraftigt i kurvan utan det var först att en anhörig till flickan som blivit träffad av en fylld halvliters vattenflaska berättade, mycket upprört, för Luca och hans kompanjoner om att flaskan kommit från Bari-buren och att hon nu var mycket illa däran. Nu verkade man inte bry sig om att "albanerna" från Bari ofta bär knivar och inte tvekar att använda dem (jag fick det berättat innan matchen då jag frågade hur relationen var mellan de båda tifoseriorna) utan alla banderoller rycktes ner, mobiltelefoner togs upp, halsdukar virades runt munnarna och man började ta sig ut från arenan och till viss del ner under motståndarburen, då man med lite kraft kan ta sig in i den genom att sparka sönder en grind.
Det blev tyst på arenan och Fiesole tömdes till hälften. Efter försök att få upp grinden med sparkar lyckades en polismobb skingra de arga Viola-fansen. Utanför skyndade polis till och de båda grupperna möttes aldrig. Jag tog mig tillbaka till kurvan och såg de sista 5 minuterna av matchen tillsammans med Luca och de andra. När slutsignalen gick jublade vi och kramade om varandra. Det konstaterades lite sorgset att Verona förlorat, men när någon sa att den svenska flaggan fört tur med sig till "Franchi" blev stämningen bättre.
Jag fick lite klappar på ryggen och de bad mig hälsa till alla fans i Skandinavien. Därpå bytte vi telefonnummer och jag blev inbjuden att följa med till Como. Dit sägs det komma rekordmycket Viola-fans! Jag vet i alla fall en som ska dit...
FORZA VIOLA!
