Lagbanner

Inför: Como - Fiorentina

Vägen mot Serie A är som att vandra på träplankor i ett översmämmat Como. Nästan sextusen Violafans väntas resa till denna nordliga utpost i hopp om att få uppleva fjärde raka segern. Mot Serie A!

Varje sommar glömmer vi bort hur hemsk vintern är

Det har inte ens börjat.
Så är mina tankar inför lördagskvällens högintressanta match mellan ett Como som tagit 2 poäng av 15 möjliga hittils under den hektiska månaden mars och ett Fiorentina som på samma tid tagit 13 poäng av 15 möjliga. Det har inte ens börjat, ändå vill vi aldrig att det ska ta slut.

Det kallas på italienska "filotto positivo". Ett nytt begrepp för mig.
Det är svåröversatt det där begreppet. Lite fritt kan man säga att det betecknar en "serie av positiva resultat". Filotto betyder "liten tråd". Vi har under hela denna säsong gått spända och väntat på att Fiorentina skulle ta det första steget ut på linan, som en cirkusdansös i vackra vita dansskor och med lila trikåer. Nu står hon där ute och ser målet framför sig, publiken håller andan och vill liksom mentalt bära fram henne och kämpar inom sig för att hon inte ska ramla ner. Bara för en månad sedan visade samma publik upp sitt missnöje genom den mycket talande banderollen "Se la maglia viola è stretta, vi si da la cammicciola" (Om den lila tröjan är trång ger vi er ett linne).
Jag vet ärligt talat inte vem som bäst gestaltas av lindansösen i detta fall, Como kanske passar bättre in den liknelsen.

Vi börjar från punkt ett. Como, nyss nedflyttade som jumbo efter sin första säsong i Serie A sedan tjogtalet år, gjorde revolution och i den allmänna förvirringen och bitterheten hos många jagades president Enrico Preziosi all världens väg och fann en fristad i Genoa.
Fiorentina handlade spelare för brinnande livet och det klassiska citatet "Adesso dritti in A" myntades av Diego Della Valle.

34 punkter senare är situationen en helt annan. Ja, vid Como-sjön stormar det fortfarande och vågorna sköljer över Fascettis lag där de spelar vid stranden på en av rikets allra naturskönaste arenor; Stadio Giuseppe Sinigaglia. I Florens har känslorna också svallat och uppgivenheten och kräftgången i höstas byttes mot entusiasm och nya pamfletter vid nyår med 12 nya spelare.
Sedan nyår har dock Como och Fiorentina sakta men säkert gått helt skilda vägar. De senare bytte tränare och det har givit resultat (läs: filotto positivo) som i sin tur placerar de lilafärgade på en trampolin mot Serie A, i skrivande stund inte mer än fyra poäng bort.
De tidigare har levt alla helvetets kval, har ännu inte bytt tränare (!) och ligger fast under strecket med i skrivande stund sex poäng upp till säker mark.

Emiliano Mondonico och Eugenio Fascetti. Två farbröder med ett gemensamt stort hjärta för Florens och dess Fiorentina. Den tidigare med ett stormigt förflutet och ömsom framgång ömsom motgång har äntligen hittat en stad där lugnet på senare dar verkar vara receptet i en krävande miljö. Den senare med den analytiska förmågan men med den olyckliga historien av att ha varit huvudtränare i det Fiorentina som föll från ruinens brant i augusti 2002.
Nu möts de vid stranden, "den sista" för Como och "den första" för Fiorentina. I Italien använder man sig av just det uttrycket som metafor för den som inte riktigt vet vart det bär av härnäst.
En del av svaret finns vid stranden intill Como-sjön.

Fiorentina åkte hit redan på torsdagseftermiddagen. För att slå läger i denna alpnära idyll. Senast en Florensrepresentation åkte hit var hösten 2001 för ett möte i italienska cupen (Fiorentina var då regerande mästare) och Mancinis lag bestod då till 3 / 4 av juniorspelare som ingen minns namnet på idag. Oliveira minns desto fler och han sköt Como till en 2-0 seger som sedan blev till avancemang. I dagens Como finns inga Oliveira, utan hoppet sätts till spelare som Ghirardello, Carparelli och Rastelli. Just anfallet (eller brist på sådant) har varit Comos akilleshäl och i januari tappade man sin (enda) riktiga målskytt Makinwa till Modena. Försvaret har varit ett sällan skådat offer för avstängningar och skador och Fascetti har fått möblera om i laget alldeles för mycket, något som även blir fallet på lördag då backen Piccolo är avstängd. Försvaret har tidigare under säsongen varit ojämnt men inte uselt men i söndags mot Livorno hemma raserades det påståendet då man förlorade med tennissiffrorna 3-5.

I Fiorentinas lag ser det, utöver "Graffigols" återkomst, ljust ut. Endast tre spelare i A-truppen har lämnat "forfait" till matchen och det rör sig om 1+2 (en som kan betraktas som ordinarie och två som inte är det), nämligen Camorani och sedan tidigare Thomas Manfredini och Davide Carrus.
Leon spelade hela matchen senast mot Bari och såg pigg ut men frågan är om inte Capitan Di Livio ändå vinner tillbaka sin plats till denna match, 37-årige Angelo var enligt rapporterna mycket bra i veckans interna träningsmatch och gjorde bl.a. ett läckert lobbmål à la Totti.
Längst fram bör vi få se "Riga" och "Graffio" medan mittfältet är mer svårtippat, i försvaret gjorde Lucarelli och Viali en mycket bra match senast och får troligen förnyat förtroende tillsammans med Maggio och Savini.

Como innehåller många för oss Violafans bekanta ansikten. Förutom nämnde Fascetti finns ju Tarozzi, Padalino, Bressan, Benin och Massaro i laget men den nostalgiska biten känns mycket sekundär inför denna match då inget av lagen kan kosta på sig att släppa någonting av koncentrationen på lördagens oerhört viktiga uppgift.
För Como gäller det att snabbt få lite självförtroende och hoppas på att segrarna börjar komma som en följd av detta. Sex poäng är mycket att hämta in på tolv matcher. Med de förutsättningar man har.
För Fiorentina lever mottot "Leva för dagen" kvar trots fyra segrar i de fem senaste matcherna och vi kan glädjas åt Graffiedis återkomst efter avstängning. Kan han ge Viola säsongens andra raka bortaseger? Fyra poäng till såväl lag fem som sex kan med lite hjälp från bottenlagen bli till en enstaka och med de förutsättningar man har är inte Serie A långt borta.

Jag skulle som avslutning vilja citera göteborgsbandet The Soundtrack of Our Lives som passande för denna match i spåret "The Flood" (översvämningen) sjunger: "They say we´re complicated / well I don´t know why / they say we´re all forsaken / well at least I try / life is not calling for you / when you don´t know what turns you on into this world / we´re coming out of nowhere / and we got nothing to loose / and you can´t see what you are / and you don´t know what to do...
Med jämna mellanrum svämmar Como-sjön över sina breddar, så även då undertecknad var där för ett halvdussin år sedan. "Katastrofen" som i Comos fall heter Serie C och lagets stora desillusion av att ha gått från just C till A på blott två säsonger för att åka samma väg tillbaka på lika kort tid är spegelbilden av Fiorentinas nuvarande historia.
Jag dristar mig till att sätta etiketten "sexpoängsmatch", Comos stora chans ligger i att man "inte har något att förlora" medan Fiorentinas värsta motståndare är tron på att "det" inte börjat än!

Varje vinter glömmer vi bort hur underbar sommaren är

Vi vet vart vi vill... VIVE VIOLA!!!

Jakob Nilsson2004-03-26 11:20:00

Fler artiklar om Fiorentina